Fuck cancer på riktigt!!!!!

Hur mycket orkar man egentligen?
Besöket på onkologen blev inte som jag tänkt mig.
Visst, proverna var bra, så det blir cellgifter på torsdag. Självklart är jag glad, trots att jag misskött mig rätt rejäl och sovit dåligt, senaste veckan.
Med mig till läkaren hade jag en bunt frågor, ganska oskyldiga. (trodde jag)
Åh klart man inte skall fråga frågor om man inte kan hantera svaret, men hur i helvete skall jag veta hur illa ett svar kan vara????
Frågade lite om testet CA125, som jag tycker att alla kvinnor borde få veta om, att det finns. Och om ett nytt läkemedel, Avastin, som många med min cancer får, men inte jag... Och sedan en fråga om vilket Stadium jag befinner mig i, för jag hade läst att cancer delas in i Stadium I, II och III.
Eftersom de opererat bort "allt" så antog jag ju att jag var i Stadium I eller max II.
Jag är i Stadium III.
Min torra tråkiga läkare, ville inte ens förklara vad Stadium III betydde. Jag grät. Och jag tror jag gick sönder lite, (jag gick nog sönder lite i söndags kväll också, då jag insåg att C inte vill vara med längre)  Två hjärtekrossande saker inom loppet av tre dagar är nästan too much, även för mig.
I alla fall, Dr. Shokoufeh skickade hem mig, för tiden var slut... gråtandes och utan förklaring. Fan vad jag hatar att vara i cancer-branschen!!!!
Gråten tog liksom aldrig slut, åh vem skulle jag ringa?
-Jo, någon som man vet alltid har tid för en och som alltid är så omtänksam; Camilla på Kvinnokliniken på Carlanderska. Snabbt och lätt ordnade hon första lediga tiden till mig. Så nu får jag träffa Dr. Magnus Haeger på måndag och då kommer jag att få svar på varenda fråga, lovade hon. -Och vi kommer inte att släppa iväg dig innan du förstått allt, säger hon med sin snälla snälla röst.
Jag vet att det finns flera av mina väninnor som jag kunde ringt, men man vill ju inte störa.

Så just nu sitter jag här och har ingen, aning om min prognos eller hur min kropp svarar på cellgifter.
Enligt Dr. Magnus, så är prognosen jätte bra; allt är borta. men Dr Shokoufeh så kan man inte säga något... Så kanske gör jagen höna av en fjäder. Men det är bland annat därför jag hatar cancer-branschen, det dyker upp nya saker hela tiden.

Så hur mycket orkar man...
Det tror jag man bestämmer själv. Jag är faktiskt inte redo att ge upp. Jag är ju en jävla fighter och jag skall krossa den där fucking cancern och inte låta någon okänslig läkare stoppa mig. Åh jag väntar till på måndag då jag pratat med Dr Magnus Haeger.
Jag har ju vunnit 1 biljett till Cirque du Soleil, fattar ni så häftigt! Så vänta 2013, här kommer jag !!!

Så på med störtkrukan, det kan bli lite guppigt ett par dagar :-))