Men det känns ljuvligt. Åh jag kommer att skrika hej innan jag hoppar över både broar och bäckar. (Åh som Miss M (Maggan alltså) skrevs ett sms alldeles nyss; Det bästa med att ta ut segern i förskott är att man kan glädjas åt den flera gånger ;))
Hela dagen, natten, hela veckan...
Min vackra mamma Gunnel darrade lite på rösten när hon hörde hur speedad och glad jag Var. Och hon försökte vänligt men lite bestämt säga till mig att det inte är mängden alkohol som avgör själva firandet. Så sant å sant :-) Men det är väl dumt att chansa?
Även om CA125 testet inte säger allt så talar det ändå med tydlighet om att min kropp är på rätt väg. Garantier för ett långt (och lyckligt :-) liv kan ju ingen ge, någon.
Men detta är första positiva svaret jag fått sedan jag vaknade upp den 24 september och förstod att dr. Magnus verkligen opererat mig (det var sann lycka :-) och tagit bort ALLT!
Har nog inte riktigt förstått att beskedet var så bra. Jag hade totalt förträngt att jag ens tog det. Och innan jag för trängde det så tänkte jag att det inte skulle visa någon skillnad från den 3 oktober då det var 317. (som högst har jag haft 321).
Nu drar tåget strax in på Stockholm. Central, måste bara hejda konduktören som lovat ta med min hemnyckel tillbaka till Göteborg ikväll. Stackars Casey skall ju inte behöva vara hemlös i natt bara för att hennes cytostatika-fyllda morsa fick med sig fel nyckel ;))
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar