följ mig...

måndag 17 december 2012

Så många frågor och så lite tid!


Hela kvällen igår tillbringade jag med att skriva ner frågor som jag ville ha svar på. Jag hade ju en träff med  Dr. Magnus Haeger i morse.
Så hela kvällen försökte jag formulera mig kort, koncist och inte missa några följdfrågor. (Cellgifterna gör att det inte finns några marginaler i min hjärna för improviserade följd frågor :-)).
Men varje fråga slutade med samma tanke. Hur länge får jag leva?  Och blir jag frisk? Hjälper cellgifterna verkligen? Tänk om de inte hjälper? Kommer cancern att försvinna? Måste jag ta fler behandlingar än beräknat? Hur stor procents chans har jag att bli frisk förklarad om 5 år?

Så jobbiga frågor att tänka och ännu svårare att ställa och ännu svårare att hålla koncentrationen och skärpan så att jag verkligen förstår svaren. 
Men C fann med mig under hela besöket. Han kramade mig när vi gick in och tröstade mig när vi gick ut. Tur att han var med! Tack älskade C för att du ville följa med mig!!! 
För hade jag gått dit själv hade jag nog inte uppfattat hälften av vad Magnus sa. Men enligt C som har hela hjärnan i behåll :-)) sa Magnus att jag tillhör de som kommer att överleva min cancer. Att överlevnaden är över 50% och att jag inte kan jämföras med de som har cancer kvar i kroppen. För enligt Magnus som faktiskt har varit inne och pillat och lyft och skurit i min kropp, så säger han att jag har INGEN cancer som går att mäta (vi pratar mindre än millimeter) kvar!!!! Det kallas tydligen radikal-operation när man tar bort allt. Åh det säger han med en bestämdhet som man inte ifrågasätter. Jag kan inte annat än att lita på honom även om jag fortfarande har den där olustkänslan från "djävulsdygnen" kvar i kroppen. 
Men som min kloka bror sa, när han kom hem för att pigga upp mig i eftermiddags, -Så kommer det att vara dagar som är lättare och andra som är svårare. Åh det vet jag ju så klart, innerst inne. Men jag gillar inte att Dr. Shoukofue fick mig; Den obotlige optimisten att helt tappa fokus på att må bra, se framåt och glädjas åt livet. Så himla onödigt. Säkert hade känslan av odödlighet träffat mig förr eller senare, men jag hade föredragit senare :-))

Casey skall strax får sin adventspresent. Jag missade det igår, förlåt dockan! För ända sedan hon var lite så har hon varje advent fått en present. "Fågel - fisk - eller mitt-i-mellan" Varmt när man närmar sig och kallt om hon letar på fel ställe. Eftersom jag gömmer presenten på de mest raffinerande och ibland otroligt korkade ställen där vi bor så blir det världens längsta lek. Jätte barnsligt, vi vet. Men det bryr vi oss faktiskt inte om :-)) 
Casey var väldigt nöjd med sin 3:e advents-presents-tröja. :-) De blå nagellacket fick hon 2:a advent!






1 kommentar: