onsdag 31 juli 2013

1 850 meter skall jag springa!!!!

Tack alla fina som varit med och gjort skillnad.
Fan vad glad jag blir!!!!!
Lederna värker som aldrig förr och mitt kära marathon känns väldigt avlägset.

Men tro inget annat, än att jag skall springa.
Som min söta vän Marie skrev på Facebook;
"alors cours cours Forest, et moi je paie paie paie"
Och jag tror hon menar "spring din tokstolle, så betalar jag" :-)))

Och det skall ni också göra, nej, inte ni som går på cellgifter eller mår som jag just nu.
Utan ni med friska ben och 50:- över (till Cancerfonden).
För som jag skrev igår, så får 58 000 människor, bara i lilla Sverige, det fasansfulla beskedet.

Så hjälp mig, hjälp oss. Att ge pengar till Cancerfonden som fördelar det till forskare. Som räddar liv.
Som, gåååd dämn räddade mitt liv.
Det är stort.
Och det är stort att skänka. Det är Karma. Det är liv.

Så kom igen nu alla friska, hjälp mig springa. Hysta in en liten 50 lapp (eller mer) det är hur enkelt om helst!!!!

KLICKA HÄR SÅ KOMMER DU DIREKT TILL  INSAMLINGEN PÅ CANCERFONDEN!!!!
Tack finaste ni som varit med so far :-))) Tack!!!!!!!!



tisdag 30 juli 2013

Köp mig en meter Marathon du Medoc för 1 krona!!!!

Alltså, det är lite jobbigt nu.
Lederna värker och jag har tappat lite fart.
Åh samtidigt så kittlar ju tanken på att springa "mitt" marathon om 6 veckor.
Det skall bli sååååå kul, även om jag gör det ensam.

Så för att få lite fart och energi, så tänkte jag att ni skulle köpa några metrar åt mig.
Får då har jag ju ett mål, som är större än mitt egna (det ligger just nu "bara" på att ta mig runt under 6,5 timme).
För om ni köper några metrar så springer jag ju för er.
Och samtidigt får Cancerfonden in mer pengar till forskning, som kommer att rädda livet på ännu fler människor.
Ni vet väl att 58 000 människor varje år får beskedet "-Du har cancer."

Så köp en, två eller varför inte 100 meter. Eller mer.
MEN alla bidrag mottages sååå himla tacksamt.

Bara att launcha den här insamligen har gett mig energi!!!



måndag 29 juli 2013

Låt huvudet styra, inte tårkanalerna!!!!

Vad är det som händer med mig???
En fantastisk helg med massor av vänner, från poolhäng till insjö-plask.
God mat och väldigt lite vin.
En fantastisk måndag med strålande solsken och ytterligare ett möte som skall sätta fuckcancerandrun.com på Sverige kartan :-))
Bekräftelse på att anmälan (ääääntligen) till Marathon du Medoc är gjord.
Min Saint Tropez flirt ser ut att bli en extended-Saint Tropez-flirt (eftersom jag skall träffa honom i september, tjohoooooo :-)))))

Och ändå så vill inte kroppen lyda, eller rättare sagt, mina tårkanaler.
För det känns som om hela hjärtat är fyllt av vatten som bara måste ut. Som om ögonen svämmar över och så hugger det lite i bröstet.
Och jag får PANIK. Jag är ju glad, igentligen.  Jätte glad!!!!!
Men jag känner mig konstigt trött.

Men den här gången tänkte jag vara lite smartare, än den här cytostatiska-påverkade kroppen.
Så efter att min kund försvann efter lunch så kröp jag ner i sängen och sov. En timme.
Det kändes lite bättre när jag vaknade.
Sötaste Rikard kom med mat och kramar.
Casey kom med kramar. Och Morgan och Oscar kom med kramar och knasiga skämt.
Sedan försvann alla ut och jag googlade marathon sekvenser på youtube.
Och hittade ett på mig själv!"!!!!! scarrryyyyyyy!!!!
Från förra årets Marathon du Medoc.
Och då går det ju inte att dra huvudet under täcket längre, ut och möt världen människa :-))
Så ut i solen nu, räkningar och moms och fakturor får faktiskt hålla sig till i kväll.
Men alltså, jag garvar ihjäl mig :-)) Jag intervjuad av en sportjournalist, på Franska...??!? Vad håller jag på med :-)) Har jag ingen värdighet? Tydligen inte :-)))) LOL
På väg till mötet i morse, helt tomma gator. Man känner sig ganska vuxen och duktig som är ute en sommar morgon kl 08.59 :-))))
Äntligen är jag med :-)) Läkarintyget är godkänt och jag är godkänd :-)) J´arrive!!!





söndag 28 juli 2013

Att bli glad för små, små nördiga saker!

Vilken helg det blev på Visingsö!
Jag kan verkligen rekommendera det.
Båten ut och man lämnar liksom allt.
Därmed inte sagt att jag skulle vilja spendera min semester, i en sommarstuga där, det är liksom inte jag. Det är liksom inte tillräckligt med liv, människor och skratt.
För det är ganska allvarligt. Inte så där småländskt-religiöst-allvarligt, som man kan känna ibland. I Småland.
Mer bara .... allvarligt.
Så gapflabben, töntiga skämt, retsamma kommentarer och galna utfall. Det stod vi för själva, och det gick så bra så :-)))
Himmel vad man skrattar, i det här underbara sällskapet.
För Johan, Henrik, Rikard, Ellie, Casey, Morgan och nu Oscar är en stor och viktig del av min familj. Finaste, finaste ni.
Åh ett litet speciellt tack till Henrik som kramas som en gud när man behöver en stor kram och lite extra   kärlek!! Tack!!
Och tack för den goda, goda maten!!!
Så vi badade, spelade kubb (vem vann har jag ingen aning om :-)) och åt den godaste kladd-kakan av dem alla, á la Ellie!!!!
Jag som sovit dåligt sedan jag kom hem från semestern, somnade först.
Åh andra sidan var jag uppe först och gjorde lite morgon-yoga i solen. Ambitiösa Ellie drog iväg 5 km. Sedan vaknade alla och solen försvann :-))
Och jag var ju bara tvungen att prova på, om jag kunde resa mig upp. Med en tom flaska placerad på pannan. Trots att tävlingen är uppfunnen (?) av en Granander, så gick Morgan bet, likaså Oscar.
Rikard däremot fixade det efter ett par försök.
Själv hade jag inga förhoppningar på att klara en balansövning.
Men på andra försöket kom jag upp!!!!!!!!
Åh snacka om att man kan bli själa-glad för lite. Nattens mardröm fejdade iväg och det bubblade av glädje i hela kroppen.
Prova själva, trixet är att böja nacken bakåt, i takt med att man reser sig :-)
Som Rikard sa, skönt att alla yoga-lektioner betalade av sig i lite cred :-))))

Sedan cyklade hela gänget ner till södra udden, hukade under körsbärsträden när regnet stod som spön i backen.. Och mumsade körsbär :-))
När regnet drog bort åt vi Henriks fantastiska lunch längst ner vid Visingsö-Fästning. Såååå gott!!
Inte snyggaste posen, men man börjar alltså liggande med huvudet mot marken/golvet! Åh flaskan skall vara tom!
Fokusera inte blicken mot flaskan utan upp i luften, mot en prick eller löv :-))
Här gäller det att böja bak huvudet ordentligt.
Bara att köra på, men bli inte för ivrig, för här är ett kritiskt moment :-))
Kör en krigaren (yoga snack :-)) och dra dig uppåt. Notera gärna mina oknutna skor och fantastiskt snygga strumpor :-)
Åh det här är sista bilden, tyvärr syns inte flaskan, men jag har 6 personer som intygar att jag lyckades på 2:a försöket. Lite flåsig och så himmelens stolt !!!!!! Så skönt att all den där träningen ändå ger lite avkastning :-))) så sätt igång nu och prova!!!
Såååååå gott!!!! Och ett väldigt användbart solstols-parasoll-kit :-)
Så här soligt var det på väg till badet i lördags sen-eftermiddag.





lördag 27 juli 2013

Visingsö med familjen!!

Det började med stört regn, hela vägen till Gränna. Där någonstans började regnet fejda bort!!
Färjan över tar 25 minuter.
Väl på Visingsö hyr man cyklar. Och då skiner solen ;))
Vi hade bokat Tempelgården i år. (vi gick ju lite hårt på vårt förra ställe, så det får vila till nästa år :))
Tempelgården är jätte mysigt, vi bor utspridda i tre olika stugor!
Och et största som jag Ellie, Casey och Rikard bor i har ett kök (kök och kök men en kok vrå :-))
Cykling, bad och nu lite barbecue! Lite musik på Rikards nya speaker, och leken; försök att resa dig med en flaska i pannan. Tydligen kan alla det i Morgan släkt ;)) hmmm... Vi kämpar på ;))
På färjan över, lite små kallt och rätt blåsigt. Oscar som kommit direkt från Mexico älskar att det är molnigt och svalt. Vi bara tittar på honom och undrar vad som är fel :-)))
Lunchen i Gränna, hela gänget samlat (utan Ellie som fotar). Så mysigt att vara här igen!!
Denna lilla stuga är storstugan med köket. Det finns sängplats för 4 personer så vi får plats på ett mysigt sätt :-)) 
Är hon inte grym lilla-syster yster på att fotografera. Bilderna blir som tavlor, till och med när hon fotar med en iPhone!!
Mogge visar hur man skall göra, men det är rätt svårt. Alla provar men bara Rikard lyckas efter typ 10 försök! Men bra där Rikard!! Jag fegar :-)
- Posted using BlogPress from my iPhone


Bästa poolhänget!!!

Tack för en underbar eftermiddag. För god mat, sköna skratt och fina kramar. Tack mina fina vänner. Så där skön så det skingrar tankar på onda leder. För vi pratade sååå mycket löpning. Man kan ju liksom inte sluta. För det är ju så kul""
För vi skall ju (Katarina, Marie och jag) springa Midnattsloppet den 24 augusti. I maskerad klassen, så att vi får ha våra egna tröjor. Vi skall klä ut oss till cancer-warrioirs. Och sedan så vet jag ju hur det känns att springa i det på Marathon du Medoc. 
Man måste faktiskt provspringa lite, men att springa utklädd i Skatås en vanlig... onsdag känns kanske lite väl... töntigt. :-))
Åh nu känns bilderna nedan helt overkliga, för regnet öser verkligen ner. Åh vi skall åka på vår årliga utflykt till Visingsö. 
Lika spännande varje gång :-))) på olika sätt!!
Skönaste poolen (åh hur vet jag det?? som inte badade. Jag skyllde på min peruk och det var ju delvis sant :-))) Men vacker va den :-))
Min favorit G-B. Fan va jag gillar henne!!!! Åh nu skall hon börja springa lite (lite iallfall GB, det sa du... :-)) 
Finaste vänner!!!! Tack för att ni finns och för att jag får vara med!!!!! 
Sötaste Greta fyllde 20 år igår. Så även om hon befann sig på jobb i Medelhavet så måste man ju göra en tårta! Sååå god!!!!!!
Värdinna och tillika grillmästare, finaste Marie!!! (Den här bilden finns i en annan variant, så tack Katarina för att du tog en ny, och för att du tog bort den andra från FB. Där jag visar trosorna, dragkedjan har vikt sig så det ser ut som jag har en snopp och dessutom blundar jag och Marie blev förevigad mitt i en mening så hon står med öppen mugg. Bara så där. :-))))



fredag 26 juli 2013

Bar Foxx, Göteborgs at it´s best!!!

Äntligen ett "världsklass"ställe nära min studio.
Nära mitt hem (bor ju bara 1 trappuppgång bort från min studio :-))
Ni vet när man glider in på ett ställe och det känns som att ens polare jobbar där. För man blir igenkänd och får soliga leenden.
Så är det på Foxx på Vasagatan 32 (granne med Hemköp).
Super söta, trevliga och alltid soliga ägare/personal. Som snackar lite, som frågar lite. Och dessutom har de tagit smoothiesarna till en högre nivå. Goda smaker och top-notch råvaror (frångå aldrig det!!! please)

Så gott att äta, skön stämning och sköna gäster (klart som 17, jag e ju där :-)))) Alltså ett ställe som är som Göteborg är när det är som bäst!!
Mitt Ellie, Caseys och mitt och många andras favvo hak!!
Tack finaste för att ni alltid är så trevliga!!! ps. deras frukost är grym!!! Åh så glöm inte att be om en Freddan´s med lagom mycket ingefära :-) då vet dom att ni läst om dem här :-))) (det är min och Freddans favvo smoothies också :-)
Bjuden på pool-häng hos söta Marie idag. Men det känns lite skumt. Att dansa in där med UGGs.  Men vad göra när anklarna värker och värme känns som lite lindring. Så trots sol och värme i Göteborg får det bli värmande UGGs :-))


16 tunga kilometrar..

Hur skall jag lyckas springa 42 km???
För just nu ligger jag utslagen med fötterna i högläge.
Så skrev jag i går kväll, innan jag däckade ;))
Hade laddat hela dagen igår och kände att ett lugnt långpass behövdes (16 km är inte jätte långt, men ändå ;)
Efter 9 km började jag känna av anklarna. Efter 14 så grät jag en skvätt.
För att det gjorde så ont och för att jag för en liten stund hängav mig åt hur orättvist det är.
Att det finns tusentals människor som avskyr löpning och jag som gillar det, får ont av det.
Men att tycka synd om sig själv kan ju kännas skönt, typ en nano sekund. För slutar man inte då, med en gång som tanken gräver si in i huvudet, så kan det ju ta oanade proportioner!
Så nu ligger jag här och känner att jag har anklar som två ballonger. Men... när jag tittar på dem så ser de ut precis som vanligt ;)
Och det känns inte (så länge jag ligger i sängen ;) sämre än i går!
Så nu är det fredag!!
Upp och hoppa och känn livet i er! Kramar


När det kändes lite eländigt ute i skogen. När jag kände mig lite ensam och övergiven med värkande ben. Så tänkte jag på det här fina smset jag fick från en kvinna som köpt tröjan!! Jag har tänkt på det smset varje gång det känns jobbigt. För om hennes läkare tycker att hon är så duktig så skulle han ju tycka det om mig också? Och jag blev så glad och rörd av hennes sms och hennes omtanke. Att en okänd människa bryr sig. TACK!!!! Så det smset tänker jag på nästan varje gång jag springer!! Att jag kan inspirera någon och andra inspirerar mig! Tack för all kärlek och fina ord som jag får av er!!


- Posted using BlogPress from my iPhone


onsdag 24 juli 2013

Det är fucking skillnad!!!!!

Jag är cancer-fri, cellgifts-fri och rätt fri i övrigt :-))
Vid mina sinnens fulla bruk, (kanske inte alla håller med om :-)) Men alltså mer eller mindre som vanligt.

Och jag kan inte riktigt släppa (kanske fullt naturligt :-)) men alla de som talat till mig, om mig och över huvudet på mig.
Om hur det är att vara skallig.
Och jag har tyckt att det kan ingen som varit där, berätta för mig. Bara vi som tvångs rakats, med dödshot hängande över huvudet, vet.
Hur utlämnande det känns, hur förnedrande kallt det blir, när stråna faller. Och sist så måste rakapparaten fram, för att ens omgivning inte skall behöva vada omkring i hår. Och då någonstans måste man också ta in allvaret i det man har framför sig. Skallighet = ingen återvändo. Liksom.
Att sedan sitta där med sin kala skalle, upplevs så klart olika av alla.

Men det jag blir så heligt förbannad över, är alla kläm-käcka kommentarer;
"Det är väl inte så farligt".
"Det är rätt vanligt med skalliga nu"(den är värst, tanke på att det var en ledare från make-up kursen Look good feel better, som sa det)
 "Men sluta sjåpa dig".
"Det är väl ingenting"
Kommentarer som säkert är sagda i all (?) välmening... :-))

Jag har ju hävdat att andra saker (cancer-beskedet) är det ju inte så många som (jo, någon liknade det vid en bodelning) men jag tror inte att många skulle våga säga, att de vet hur det känns.
Men att tappa håret, den känslan kan tydligen väldigt många känna igen sig i. (nu menar jag inte att de två, sakerna går att jämföra, men liknelsen kan man ju få använda :-))

För jag har ju hävdat att frivillig rakad inte är samma som cellgifts- skallig.

Så jag var ju bara tvungen, att ta reda på om min tes stämde.

Casey försökte ju rak-klippa mig med en sax i Frankrike, men det gick ju så där :-))
Ingen skugga faller på dig sötnos!!!!

Men så kom ju Mogge hem från Mexico och tog med sig hundtrimmen, och swissscccch. Himmel vad fort det gick :-)

Och min tes stämmer!!!!
Det är en jävla fucking skillnad på att vara ofrivilligt cellgifts-skallig, än att raka sig, helt på fri vilja!!!
Den där hemska svinto frillan försvinner, och det känns rätt bra. Bara det att jag inte insett, att det inte går på en dag. Skallig.....till ... långhårig...... jag lär få går med halvutväxt rätt länge. Men då är det vinter och mössa som gäller :-)
Tack älskade Morgan!!!!!!!!!!
Varför inte lite rödhårig idag? Tack Casey!!!




skulle aldrig någon för sitt liv



måndag 22 juli 2013

Bästa syster-häng idag!

Lite jobb i studion, så roligt att få jobba, att kunna jobba!!!!
Sedan lunch med mina favorit tjejer; Ellie och Casey.
Jobbig löpning och lite mat på Mr P. Det var min underbara dag.
Glass på avenyn hann vi ju också med!!!
Löpningen gick så där. För lederna har gjort rätt ont idag. Tur att jag skall till Evangelos i morgon!! Men vi genomförde iallafall drygt 6 km. !!! Så nice att få lite sällskap. Syrran är värsta stark nu!!
Åh mogge som gjorde sin debut runda med mig igår. Rapporterade att han sprungit en runda idag också! Heja mogge!!!
De allra flesta kan röra sig, framåt. Så därför tycker jag att vi som kan, om än så sakta, borde göra det. Bara för att vi kan :))
Bästa träningtopparna fick vi från brorsan, Victoria Secrets träningskläder är inte bara snygga. De är grym kvalité! TACK BROR!!!
Ellie hittade några nya träningskompisar :-)))
Vi hjälpte norska Drømmen som stannade e extra dag i Skagen. Så nu slipper du böter baby!!
Visst e hon vacker min syster, så säg. Såååå god mat vi åt på Mr P. Äntligen har de en meny där jag kan äta nästan allt. Annars har de haft en förkärlek för att blanda pesto, senap och nötter i rätter som jag vanligtvis kan äta.
Casey i sin topp :-)))



Löpning med nya toppar från brorsan och färgglada strumpor!




Är hon inte vacker min lilla lilla- syster så säg ;))))
- Posted using BlogPress from my iPhone


söndag 21 juli 2013

Finaste helgen!!

En såååååå mysig helg!!
Nu är det snart måndag och då kör vi igen ;))


Tack Jonas för finaste träningstopparna från Victoria secret!!!



Tack Caroline för absolut jobbigaste yoga passet på 1 år. Jag kommer att vara helt slut i morgon!!


Vad tror ni om att jag springer marathon som barberella? Hon bekämpade ju elaka rymd varelser i en film från 1968. Och marathon du Medoc s tema i år är si-fi ;))



Jag och mogge på Caleo i går kväll, gott mysigt och så roligt!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Kristinelundsgatan,Göteborg,Sverige



lördag 20 juli 2013

Jag går upp i brygga :-))

Vaknar av att en blondin skrider in i mitt sovrum......
Hjäääääälp!!!! skriker jag :-)
Och tror för ett ögonblick i min (ibland fortfarande lite kemobrain-hjärna) att det är en okänd människa i mitt rum. Eller en gigant woman, eller..... bra Morgan som provar min peruk.
Såååå snygg han ser ut, som en övervintrad gammal hårdrockare.
Hur kommer det sig att alla män, som provar min peruk ser ut som det?
Gör jag det ? :-)))
Slapp och skön morgon med pannkakor och grädde och massor av sköna ungdomar som sällskap till frukosten. Fan va jag gillar storfamiljs-känslan!!!!
Fotade ett bröllop i Dicksonska villan. Jätte fint.
Sedan gymmet och körde ben, sedan hem och stresch-yoga. Och jag gjorde nästan bryggan, ett par centimeter upp med huvudet från golvet och jag höll kanske 15 sekunder.
Tjohooooooooo!!!!
Jag är snart, snart, snart tillbaka.
Eller i alla fall på rätt väg :-)))
Jag skulle beskriva för någon hur lederna känns. Lite som att man häller fogmassa i lederna.
Det är inte helt stelt. Men streschar man så går det till en viss gräns. Men så fort man slutat så är det samma halvstela konsistens kvar i lederna. Främst i fötterna och anklarna och lite i knäna.
Lurigt. Men nu, sista veckan på semestern så känns det ändå som att stretchen sitter kvar en liten stund :-))
Åh som sagt, idag är det lördag och jag skall ta med Morgan på Mr P. kram alla goa där ute!!
Wow. vilken brutta :-))
Polaroid kameran var framme vid vår pannkaks frukost :-) söta William (som sprang GBG-varvet med oss), Ellen, Mogge och jag.  Foto: Casey.
Lassa ner Hill Climb Racing du också, galet enkel (nåja) och jätte kul även för oss som inte är värsta spelnördarna :-))





Fin fredag!!

Den administrativa lampa lyste i studion idag också! Åh jag är nästan klar! Med alla måsten, sååå skönt. För det innebär att jag äntligen kan sätta tänderna i min nya hemsida. Som jag beställde för ungefär exakt 1 år sedan. Men med cancer i magen så känns en nylansering av en hemsida som väldigt bortkastade pengar. Så tack tack kära Johan med sin super kompetenta web-byrå nere i Kroatien som lät mig få anstånd med både hemsida och betalning i över 1 år. Men som sagt nu är det dags :))


Sedan kom norske Lars "drømmen" på besök. Long time no see!! Såååå kul!! En lunch och lite nördigt löpar snack, så mysigt!


Det blev 8 km i skatås. Uppmuntrad av Lars och taggad av hans tekniksnack la jag mig på en liten högre hastighet än vanligt. Att jag dessutom blev omsprungen av en man med starka vader gjorde att jag helt plötsligt höll 4:59 tempo, heeeelt galet!!!! I flera kilometer låg jag på mellan 4:55 och 5:05


Helt slut och så nöjd!!!!!!!!


Åh så kom äntligen mogge!!!! Igen ;) men i söndags va jag ju nästan inte vaken. Sååå mysigt. Familjen är nästan samlad :))


Casey kom också hem från sina egna små utflykter. Sååå mysigt att få krama den ungen igen!!


Åh så fick jag ett trevligt samtal från en trevlig person i Frankrike. En väldigt fin fredag blev det.


Som vi nu avslutar med vin och getost i soffan med håriga Kajsa!!!



Med min älskade fina bästa Morgan som äntligen är hemm i Sverige!!




Snabbaste löprumdan i år, det är jag helt säker på!! (Hoppas jag :)) skall kolla klockan i morgon.



Casey med sötaste namne Kajsa !! Puss




4 år sedan sist vi sågs! Finaste Lars som är på väg till Skagen på sin cykel!!



- Posted using BlogPress from my iPhone







torsdag 18 juli 2013

Åh så skall vi då springa Midnattsloppet!!
Utklädd, så klart :-) (I maskeradklassen)
Jag skall ha en vit fuckcancerandrun tröja, som är ganska pimpad. Med glitter och grejer. Så kan jag provspringa "utrustningen" inför Marathon du Medoc.
Det skall bli sååååååå kul!!!
Förutom att jag har slarvat bort mitt läkarintyg..
Så när jag ringde deras kansli idag, så svor han dyrt och heligt på att jag skickat förra årets intyg.
-Mais non, sa jag och försökte med min allra snällaste röst säga, att det är inte möjligt.
-Mais oui, madame, sa den gulliga fransmannen med sitt marathon-tålamod.
Åh ja som redan skickat in det elektroniskt en gång i vintras, men det fungerade inte och nu har jag alltså tagit fel.
Tur att brorsan nästan är läkare :-) och lovade hjälpa mig!'
Jag är ju kärn-frisk, hur svårt kan det va? :-)))

Har gjort ett album åt ett brudpar, det tog 4,5 timme framför datorn. + några fotograferingar och jag är helt slut...
Skulle inte semester-utvil-heten räcka lite längre. Åh andra sidan kanske man inte skall jobba 10 timmar  flera dagar i rad :-))
Men det är ju sååååå himla kul. Att få jobba, att få nörda. Att få leva!!!!
Glad blir man, när man kan springa!!! Den 24 augusti smäller det!



onsdag 17 juli 2013

Mycket skratt och liten oväntad depp-dipp idag.

Åh mina värme-attacker har kommit tillbaka.
Sååååå tröttsamt, och lite sorgligt.
Men det bra-iga är; att det inte beror på att semestern är över!!!
För det beror till största sannolikhet på att en av mina biologiska mediciner är slut!!!
Så nu vet jag att det är den som fungerar, om värme-attackerna försvinner när jag börjar ta den igen.
Men jag måste verkligen ta reda på mer om det där med klimakteriet.
För det måste ju finnas en anledning till att så många kvinnor ätit östrogen genom alla år. (läste på Cancer Fondens hemsida idag att bröstcancer bland äldre kvinnor kommer att sjunka drastiskt efter som man inte är lite snabb med att skriva ut östrogen idag, som ger STOR förhöjd risk för just bröstcancer)

Åh så var det ett nytt möte om en ljus springig framtid, idag igen!!!!

Åh när det känns så där jätte, jätte bra. När alla mår bra runt omkring. Då lurar den där djävla återfalls-demonen i hörnet. Fan också.
Jag skulle bara ta fram lite cancer-statistik. Ni vet, bekräfta några siffror som jag trodde jag hade i huvudet.
Inte så bra...
För även om jag kan sitta och säga att jag tillhör överlevarna, så har jag ju faktiskt "bara" 75% överlevnads chans inom 5 år.
Och jag vet att jag inte riktigt platsar där, i den statistiken.
Jag vet att jag har högre chanser, eftersom fantastiska Dr. Magnus gjorde en radikal-operation.
Och då har man sååååå mycket större överlevnads chanser. Som han uttryckte det:
-Du kommer att dö av något annat.
Och det låter ju som makaber ljuv musik i min öron :-))))

Så när det känns lite kymigt, så kommer världens finaste sms från Katarina. Som ställer allt tillrätta! TACK!!!!
Så tack vare ett litet sms så blev världen så där snäll och ljus igen!!
(åh ja, jag måste erkänna att jag också var inne på den deppigaste bloggen av alla, i kroppen min. Jag vet att jag borde skriva, att den är vacker också. Men det är den faktiskt inte, från mitt perspektiv sett. Jag tycker jätte, jätte synd om honom).
Åh jag lovar G-B att det bara är vatten och Joels vatten-melon-bitar i mitt glas och lite gurka :-))) Men det kändes väldigt Saint Tropeigt när vi satt där hemma på Katarinas veranda och jobbade!! 



Har jag helt super fånig? eller :-))))

Visst får man googla sig själv ibland, utan att verka för mäten?
Lika bra att erkänna att jag gjorde det, när jag var hemma en snabbis och åt lite gröt-lunch.
Och då hittade jag en intervju som super söta Isabella Sundberg på gyncancer.se gjorde innan min semester, men som jag totalt glömt av :-)
Jag tyckte att hon skrev jätte fint!
Tack Isabella!!!
ps. åh väninnan, det är sötaste lilla Elisabeth Hägg. puss till dig!!!


Cecilia och ”Cancer-Branschen”

När Cecilia Hedström fick sin cancer-diagnos för ca ett år sedan tyckte en väninna till henne att hon borde börja blogga. Dels för att hon skulle få ur sig allt hon kände. Dels för att få stöd. Och för att hålla vänner och bekanta uppdaterade om vad som pågick under Cecilias sjukdomstid. 
Cecilia Hedström
Cecilia startade då bloggen My new Kick-ass life och den fick snabbt genomslag med många läsare och väldigt positiv respons. Många läsare hör av sig till henne och tycker att Cecilia, genom sin blogg, inger hopp.
– Jag har hört att jag haft en positiv inställning och inspirerat både sjuka och friska då jag vågar skriva och kommunicera om sådant som varit jobbigt berättar Cecilia.
Cecilia Hedstöms cancer upptäcktes vid en vanlig gynekologisk undersökning. Hon misstänkte att hon hade fått urinvägsinflammation, vilket bekräftades.
Men vid undersökningen hittades också förändringar och vätska i buken. Ett blodprov som heter CA125 togs.
Det visade att Cecilias blodvärden var förhöjt till 320. Som frisk ska man normalt ha mellan 0-35. Då anade man cancer och Cecilia blev inbokad för en titthålsundersökning som skulle övergå i en bukoperation.
– Vid operationen tog de bort livmoder, äggledare och äggstockar och lite andra små grejer. Det visade sig att jag hade Tubal-cancer, äggledarcancer med spridning till tre lymfkörtlar berättar Cecilia.
Cecilia är idag fri från cancern.
– Jag vet att jag har haft en enorm tur som fått en snabb och säker behandling. Men jag blir väldigt orolig när jag ser att det inte finns någon kvalitetskontroll. Hur dålig uppföljning de gör och att de aldrig kvalitetssäkrar vården. Det finns inga rutiner eller ISO-certifiering. En väninna till mig som också har cancer, berättade att mobiltelefonerna som hennes företag tillverkar, har bättre uppföljning än vad vi cancerpatienter har.
Under sin sjukdomstid uppfann Cecilia ordet ”Cancer-Branschen”.
– Jag tror att det är viktigt att inte prata i negativ ordalag. Att kalla sig för cancer-drabbad förstärker bara det sjuka. ”Cancer-Branschen” är en bransch som man passerar eller stöter på. Det är inget personligt och du blir inte din sjukdom om du använder sjukdomsneutrala ord berättar Cecilia.
Cecilia har precis varit på sin första återkontroll. Då hittade en läkare något på Cecilias lever. Medan en annan läkare tidigare sagt att det aldrig funnits något på hennes lever. Det skrämde henne otroligt mycket.
– Hade inte lever-incidenten dykt upp hade jag nog varit tryggare. Men nu skall jag göra ytterligare en lever-röntgen för att utesluta återfall. Så frågan är, vilken läkare kan man lita på? undrar Cecilia.
Fast hennes tumör är bortopererad känner sig Cecilia fortfarande orolig. Speciellt när det är något som känns annorlunda. Om det värker runt lungor, och mage. Men Cecilia hoppas att hennes inställning ”att inte oroa sig om man inte kan påverka det” skall hjälpa henne att hålla återfalls-demonerna på mattan.
Det är en stor mental bit, menar hon. För om man låter tankarna skena in i mörkret, är hon helt övertygad om att man kan fastna där.
– Så jag vill tänka ljusa lulliga tankar om att allt är bra.
Hon tycker att sjukvården har gjort mycket gott. Men hon skräms av att det kan vara en enda person som avgör hur du behandlas. Att läkare har en enorm makt och att deras dagsform kan knocka en totalt. Att om man ber om ärlighet, får man känslan av att ”man får skylla sig själv” menar Cecilia.
– Jag har nog varit en väldigt obekväm patient. För jag har inte nöjt mig med svävande, tvekande svar. Eller när man känner att läkaren inte är där, inte är närvarande. När jag bokats in till nya läkare har jag protesterat och förklarat varför det är viktigt för mig med samma läkare genom hela behandlingen. Är man själv tydlig även om man lätt kan få panik när allt bestäms över ens huvud, så brukar de lyssna. Men som sagt, man måste vara tydlig och stå på sig. Och våga vara ”jobbig” berättar Cecilia.
Cecilia jobbar som fotograf och är snart aktuell med en utställning i samarbete med Cancerfonden där hon har tagit foton på skalliga kvinnor.
– Det hela började med att jag tappade håret och kände att jag inte ville göra det ”i onödan”.
– Allt jag tagit mig för i ”Cancer-Branschen” har haft ett mål. En mening. Och så vill jag gärna ge något tillbaka. Och jag vill upplysa, lära och få alla friska att förstå hur bra de har det och hur det är att faktiskt är att ha cancer. Hur det ser ut med cancer. Hur hemskt, naket och brutalt det är att bli skallig. Men också för att hylla alla starka kvinnor. För jag får ofta höra. ”Men du ser ju så pigg ut.” Och det gör vi ju, för det vill vi ju. Vi vill smälta in, vi vill inte bli sjukdomen. Men det ser inte alltid så ut bakom stängda dörrar. När sminket åker av, när peruken åker av berättar Cecilia.
Hon är också en aktiv löpare och sprang Göteborgsvarvet i maj och blev då uppmärksammad i media, bland annat i Göteborgs Posten.
– Jag har sprungit under hela min behandling. Även om det gjort så ont att jag gråtit så har jag tvingat mig. För att behålla känslan av att jag kan. Att jag vågar. Och känslan efteråt. För att röra på sig underlättar tillfrisknandet och stärker dig mentalt. För jag vill ha min värdighet, jag vill ha mitt liv säger Cecilia.
För Cecilia har hennes tillfrisknade, först från operationen, sedan cellgifterna, gjort att hon mer kan tänka och klara av smärta som en löpare. Att hon vet att hon kan klara av rätt mycket.
Just nu laddar Cecilia för ett maraton i Frankrike den sjunde september.
– Jag sprang det tio dagar efter mitt cancerbesked och tio dagar innan min operation. Med cancer i magen. Och det gick, i min värld, hur bra som helst. Så nu ska jag springa, njuta, skratta och dricka vin, för loppet går genom 19 vingårdar i Medoc-området. (marathondumedoc.com du är intresserad!)
Läs gärna mer på Cecilias blogg;
Av: Isabella Sundberg