följ mig...

lördag 6 juli 2013

Från Trikini till bikini :-))

Någonstans har min inre rebelliska sida inte velat inse att jag faktiskt lärt mig något av mitt magplask rätt in i cancer-branschen.
-Och är inte insikt en av rundstenarna till utveckling och lärdom?
Och jag har ju som bekant försökt kämpa emot det. Stenhårt.
För jag har nog tänkt att om jag inte accepterar och inte utvecklas så har det liksom aldrig hänt....
Det är nog därför jag har så svårt att acceptera kroppens förändring.
För accepterar jag den, så känns det som att cancer-branschen vunnit.
Men min nyvunna insikt, säger mig, att det inte alls behöver vara så.
Nu kanske min insikt är ytterst ytlig och kanske bara fungerar när det är sol, semester och jag känner mig utvilad, stark och solkysst. (i övrigt okysst sedan förra inläget, tyvärr :-)))))
Men jag har gått omkring utan min trikini!!!!
Och för mig har det varit ett stort steg att gå från påklädd till naken.
(plåstret har jag på för respekt för andra människor OCH för att jag inte vill titta på det själv och så håller plåstret den veckiga huden lite på plats :-))))

Så jag går nu omkring i en vanlig bikini med två stora solkyddande tejpbitar över ärret.
Sedan kan man ju hålla sig för skratt. För alla snälla säger "att det syns inte alllllsssss" eller hur ? :-))
Det tog en minut så hade två personer frågat mig vad som hänt :-)))
Och idag har de glott extra mycket, men det gör inget.
Jag känner mig nästan lite kaxig.
Lite som någon av de ytterst begåvade, kloka och och underbara tjejerna i mitt projekt sa.
Att det påminner mig om att jag är en vinnare!!
Att jag vann och ärret visar vilken kämpe jag är !!!
När jag hörde det, så tänkte jag att:
-Kära du, det var ju fint tänkt men inbilla inte mig att jag någonsin kommer att känna mig stolt, över ett missprydande ärr.
Men tjofff sol och värme och lite distans så sitter jag där :-))
Och kan jag ändra mig så kan nog även en gråsugga komma till insikt :-)))

Därmed inte sagt, att jag tycker att ärret kunde ha sytts ihop med lite mer omsorg.
Och jag tycker fortfarande att det ser äckligt och fult ut och jag kommer inte att gå utan plåster (märk väl, jag skrev inte "aldrig", men helt seriöst, så länge det ser ut som det gör, så gäller plåster).
Men jag känner att det är ett litet pris att betala för att få vara med bland er levande många, många år till!!!


Tack finaste mamma Gunnel för den här triknin :-)) Snygg bränna får man också :-)) Och många förslag om att dansa på afterbeachen med söta pojkar :-))


Jag så här står jag lite gömd i ett hörn :-))


Jag säger bara, att semester är underskattat!!! Detta är min första sammanhängande 4 veckors semester sedan jag var 12 år (då började jag sommar jobba första gången). Åh jag skall ha det varje år, gååååd dääämn så nice!!!!
- Posted using BlogPress from my iPad


2 kommentarer:

  1. Du är skitsnygg med eller utan ärr....krigsskador som man har att visa upp ska man vara stolt över för det betyder att man har har stått som segrare :)
    kram T

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina T!
      Jag skall försöka tänkta lite så :-))
      Tack för uppmuntran!!
      kramar

      Radera