följ mig...

söndag 30 juni 2013

Merci beaucoup Nabil!!

I'm sorry!!


Our new supporters doesn't read Swedish ;))


So just a short post saying thank you Nabil and Bernard for buying all these t-shirts.


Wear them well while biking and running! And please send a photo of you all guys wearing it!!


Bon fin de vacances !! Bisous



And of course they know now how to say fuck cancer!!



Casey sålde 10 tröjor!!!!!!!

Det där med kattvakt funkade ju typ en halvtimma :))


Det är nog inte riktigt min grej !


För telefonen ringde och två gamla bekanta hade sett Casey på Nikki Beach och undrade varför inte jag var där. Jag var inte speciellt svår-övertalad om man säger så ;)) Så jag drog över dit. Avstånden är inte så stora här. Man når det mesta på ungefär 10 minuter. 


Så nu har även jag skakat rumpa på Nikki Beach :)) mycket, mycket roligare än att vara kattvakt :)) 


Åh så blev vi bjudna på middag. Vilket var väldigt nice. Eftersom vi nu har ätit spagetti och köttfärssås eller tofu och ris i nästan två veckor :))


Bernard, Alex, Robert och Nabil och två andra grabbar är lika nördiga på cykling som jag är på löpning. Så nu har de kuskat runt franska Rivieran i värsta stora yachten och cyklat ca 10 mil på varje ställe de ankrat. Så under middagen med säkert 15 personer i aktern på den här gigantiska båten, i hamnen i St Tropez hör jag Casey berätta storyn om fuckcancerandrun.com 


Jag/vi får rätt många extra kindpussar och lite aaah och lite oooh. Och lite himlande med ögonen från några hang-arounds-brudar  :) 


Och vips så sitter Casey bredvid Nabil och med en iPad i knät och visar bloggen Och då säger Nabil att alla skall ha en tröja!!! Så de lägger en order på 10 tröjor!!!!!!!!!!! (Tur att jag tagit med mig några hit)  -Klart att vi skall vara med och göra skillnad, dundrar Nabil!! Och så undrade de varför jag blev så glad!! Så strax blir det leverans till yachten Makira. 




Nikki Beach.

- Posted using BlogPress from my iPhone




Fuck cancer så klart och en kindpuss från söt pojke e ju aldrig fel :)))



lördag 29 juni 2013

Grattis fina tjejer till sista cellgiftsbehandlingen!!

Casey blev bjuden på nikki beach och jag är katt vakt ! Hahahaha livet e nice!


Loulou och jag håller ställningarna hemma tills familjens stjärna skall hämtas hem kl 19.00


Så gott och så lugnt idag. Solen har varit dold i moln lite till och från :).                                   Men vad gör det när man ser på fb att det är 13 grader och regn hemma. Jag ville inte kall det skade glädje men.... ;)) äh ni vet :))


Åh så har två av projektets modeller fått sin sista kur cellgifter den här veckan! Grattis tjejer . Eller som en av dem uttryckte sig, på fb. "How's gone be fucked up today?" Helt underbart!!! Det var också hon som presenterade sig som "hon med ollon-frillan" kärlek och respekt till min nya underbar vän lilla T.


Hade ju hittat ytterligare en modell, från Frankrike (men svensk)!!!                       Från, här-i-från!!! Och hon ville vara med. Men tyvärr hände lite tråkig saker i hennes släkt så tyvärr. Men visst hade det varit cool?


En annan av mina modeller Annette Ibsen kommer ni också att få se som modell i bröstcancer-rosabandet!! Fina Annette och hennes Patrik !!


Åh så skall jag nog kontakta finaste Amelia Adamo igen. Jag vill ju ha fler modeller!!! Men nu vet jah snart inte var jag skall leta längre... Så snälla. Tänk inte, att ni inte räcker till, att huvudet är för knöligt eller att ni är för gamla!!! Snälla!!!! Vi är alla med om samma sak. Låt oss enas och förenas i det här projektet för att kunna hjälpa nästa gäng tjejer som tyvärr kommer att behöva gå igenom samma sak som vi. Men låt oss dela med oss lite av vår erfarenhet. Och visa dem hur coola, starka, sköna vi är. När allt är som värst. Och hur illa det än känns. Så lever vi!!! Att vi skall vara tacksamma och att vi kan ge något tillbaka !! Så kom igen nu skalliga tjejer, maila mig!!!



Loulou ser galen ut här, men är såååå&ar



fredag 28 juni 2013

En rosa Polaroid kamera gjorde vår dag!

Äntligen lite gym träning idag. Men tog bilen dit, för halsonda gör sig lite påmint :))


Men så skönt att köra lite ben!


Sedan ordnade jag med bokföringen. Ja, den skall ju underhållas även under semestern :) 


Sedan hittade vi världens sötaste kamera!!!!! Vi har tittat på dem hemma i Sverige.


Men de har varit sååååå ap-dyra. Och så springer vi på världens fräckaste butik i Saint Tropez. Där man vill köpa typ ALLT!! Där fanns den!! Rosa, mycket billigare och nu i vår ägo !!


Så nu skall vi försöka fota en ny blogg-banner. För den nuvarande ser lite väl vintrig ut. Även om jag förstått att vädret hemma inte är


tipp-topp-sommar ;))


Lite vintage hela Casey idag. Men så rätt :))





- Posted using BlogPress from my iPhone




torsdag 27 juni 2013

PERUK FIX & TANKAR #6

Åh idag fick jag min nya peruk från Rapunzel of Sweden!!!!!
TACK!!!
Den är sååååååå fin! Så blond, så lång och så somrig. Och jag är så glad.
Den är kanske lite väl blond (men det är meningen att man skall färga den själv, jag tror bara att jag skall färga in lite utväxt :-)) så jag har bara använt den när jag har haft hatt på mig.
Och det har jag varje dag .-))

Fick en galen, kanske (?) ide förra veckan att jag skulle raka av mig min hemska cellgifts-frilla.
För håret som är grått och mörkt och stelt sticker ut från perukens lugg (har bloggat om det innan) och där man har polisongerna.
Så jag lät Casey klippa polisongerna. Blev jätte bra. Inte snyggt, men bra!! Inte så himla lätt att klippa med en slö köks-sax. Själv är jag nöjd att öronen sitter kvar :-))

Så när svenska-maffian kom ner så fick jag låna en rakapparat. Oh jag trodde att jag skulle bli lite Sinead O´Conner-aktig. Myyyy gåååååd.
Det ser väldigt mycket INTE ut så :-)))
Casey var lite orolig över min reaktion :-))
Det var lugnt, för jag skall ju ändå inte gå utan peruk. Men håret står inte rakt upp utan ligger slickat längst huvudsvålen.... :-))

För jag har ju min mission. Min peruk-misson. Och jag måste ju se om min teori stämmer.
-Om rakad är annorlunda än skallig.
-Och om det känns annorlunda när man gör det frivilligt.
Och jag måste säga att det är stor skillnad på skallig och på rakad. Skall berätta lite längre fram vad skillnaden är.
Men att göra det frivilligt, flabbande på en solig uteplats på Rivieran.
När man vet att man har 4 snygga peruker att välja på. När benen är fulla av spring och livet är lika soligt som varje morgon. Då är det lätt.

Men att sitta i livets väntrum, med cellgifter pumpande in i kroppen. Men oro och ångest och ett hår som lossnar. Att inte veta hur "allt" skall gå. Att livet med ens blev väldigt stilla och allvarligt. Att man inte har något att säga till om och perukmakarna är snäsiga och vill att man provar tant-peruker.
Nej, mina vänner. Ni kan själva räkna ut att det inte är samma sak.

Glöm inte att jag letar fler modeller till mitt foto-projekt!!!
Lilla sötaste korthajen ever. Tack för lånet Anna!!! Hon e helt underbar. Trots att hon spöade mig i skit-gubbe typ 6 gånger. Revansch? puss
I min fina nya peruk (tänkte först inte att jag skulle "slita på den" och inte använda den på stranden. det är ju inte så att jag gör huvudstående eller så. Jag vågar ju inte ens bada :-) ni vet när man går ut i havet och så plötsligt är det ett hål. Och så drattar man i trots att man redan är i vattnet. Man känner sig så där pinsam, när glasögonen hamnar på sniskan och solhatten blir alldeles dyngsur. men med peruk så kan ni ju tänka er hur det skulle kännas. Som när man dyker i och de något förstora badbyxorna som glider av och man inte känner det själv. För än alla på hela stranden ser det :-))) När man är på väg upp och det liksom redan är för sent :-))) hahahaha
Ni ser ju själva hacken :-)))))) Kanske var inte detta min mest genomtänkta idé :-)))) Men Casey e skön!!! 





God morgon klimakterie Cecilia :-))

Vaknar med ont i halsen. Så det blir ingen yoga idag heller. Trots att min kropp skriker efter lite yoga.
För allt det onda i knäna och höfter har liksom trillat ner i anklarna :-) känns som de är jätte svullna. (de är de inte :-) 
Och har jag suttit still en stund så är jag värsta stel. Jag går som en gammal tant. Jag lovar :-))
Jag fick ett mail från Cancer-rehab.
Svaret på mina prover hade kommit.
Och det var ju inget cancer-farligt. 
Men ändå blev jag ganska ledsen. För jag fick ett svårtytt brev där jag inte förstod så mycket, för det fanns inga referensvärden. Men kontentan var att jag är i klimakteriet  "big time".
FSH var 58,8 och det var tydligen lågt. Lika så testosteron var under 0,400 (är det därför alla mina muskler bara försvinner?) och Östradiol var under 50. Som sagt det säger mig ingenting....

Åh bara så där, utan att läkaren har träffat mig så vill de sätta mig systemsik hormonbehandling. Så står det längst er i mailet.
Och recept finns tydligen att hämta ut..... redan nu.... bara så där....
Allvarligt talat, skall man bara äta hormoner utan att  få instruktioner. Och den viktigaste frågan för mig är...
Varför behöver jag dem?
Är mina besvär verkligen så illa att det är värt att äta hormoner???
Jag har ju vansinnigt ont i leder. Och hela kroppen är ju så mycket stelare än innan. Men det kan ju enligt Lisen, också vara sviter efter cellgifterna.
Efter som jag inte, (ursäkta min rätt framhet) legat med någon än så har jag inte en aning om sex fungerar eller inte. Jag känner att min muskelmassa är obefintlig. Men det har jag ännu inte fått något svar på om det beror på för lite träning, fel kost eller sviter av cellgifter eller om det verkligen är en klimakteriegrej...
Vem kan svara på min frågor?
Vem kan ge mig ett alternativ?

För det är mest min starka kropp, klädd med muskler jag saknar mest. Så hormon som hormon, kan man dopa sig då med tillväxt hormoner som byggarna gör? Steget verkar ju inte vara så långt :-))

MEN....  det fantastiska är!!!!!! :-))) Att sedan jag kom hit ner till Frankrike så har jag bara haft en enda värmevåg!!!! :-))
Åh vad jag har lärt mig så framkallas värmesvallningar, yttre påverkan som värme, stark mat och alkohol. Snabba värmeomslag (om när du sätter dig i en stekhet bil) träning och jag antar även att sex ingår i den kategorin (självsex gör det definitivt :-)) . Men också av stress och om man blir upprörd, rädd eller hamnar i situationer som man inte känner sig bekväm i. Upprördhet.
Och jag har varit med om flera av de här kategorierna de sista dagarna och ända inte haft någon värmeattack.
Så det kanske är så att lite varmare klimat är mitt naturliga tillstånd :-))

Men jag äter ju faktiskt biologisk hormon. Som jag får av Evangelos. Hemma i Sverige känner jag direkt av om jag slarvar med dem. För då blir värme-attackerna så mycket starkare och kommer så mycket oftare. Men som sagt, jag har slarvat lite här nere och ändå mår jag bra :-))) Men från och med nu när alla partyglada svenska åker hem så skall jag sköta mig såååååå ordentligt.
Lägg till bildtext




onsdag 26 juni 2013

Sol och strand :)

Här är verkligen semester, för internet vilar sig väldigt mycket också :))


Så mycket att inlägg försvunnit och gjort mig galen av frustration.


Annars är här sååååå nice!


Så mycket skoj, skratt, sol, sena nätter med nya och gamla vänner gör att tre dagar försvann i ett nafs :))


Så idag vilar vi ut från vårt intensiva semestrande på stranden med att fotografera lite för fuckcancerandrun.com


Vendela, Joel, casey, Katarina och jag har agerat modeller. Nya bilder kommer snart!

en testbild :)







- Posted using BlogPress from my iPhone




måndag 24 juni 2013

Äntligen en riktig kyss :-))))

Jag  lovar, det var inte den enorma yatchen eller de typ 100 levande ljusen, på bryggan när jag blev hämtad.
Det var definitivt inte den rosa skumpan eller en specialdesignade menyn för en allergiker som jag.
Eller de tusen stjärnorna eller fullmånen som lyste. Eller värmen.
Som gjorde att jag föll ;))))
För det var ett handslag.
Ett enkelt handslag. Och ett ögonkast.
Och det var då. 

Då som jag kände. (förlåt)!!! Kände helvetes, jävlar och typ 4 stycken faaaan :))
Att jag lever.
Och precis då insåg jag, att cancern må ha tagit mycket från mig.
Men inte en av de viktigaste bitarna i livet. Den att känna!
Gååååd damn, jag lever ;)))

Nog för att känslor försvinner när man går på cellgifter, att man blir avtrubbad när man blir dumpad, att man hamnar i chock när man får cancer besked.
Men eftersom det hållit i sig sååååå länge, har jag varit lite orolig att jag aldrig skulle känna det där skrämmande, förförande suget efter någon annan igen.
Så den fantastiska middagen var bara en bonus. Ett roligt minne i en galen värld ;)
För det var handslaget.
Ni vet när man blir presenterad för flera människor samtidigt, man hälsar till slut lite slött. Och tittar knappt vederbörande i ögonen för man är redan på väg, att hälsa på nästa person. Så var det här också.
Men bara det att när jag kände hans hand runt min, så kände jag (inte stjärnor eller fanfarer så klart :-))) Men en attraktion. Och när jag lite kliché-igt tittade honom i ögonen så kan jag säga att mina tanker på en nano-sekun befann sig någon annanstans, att jag inte ens uppfattade vad han hette .
Jag blev nog lite som förhäxad :)))

My gååd, ett handslag och jag drogs ner på en neandertalares nivå.
Jag lovar, hade jag kunnat, så hade jag klubbat ner honom på stället och burit in honom i en hydda (eller vad man bodde i på den tiden).
Kvällen blev helt fantastisk!! Så klart.
Och även om vi aldrig ses mer. Så spelar det ingen roll.
För han gav mig mer på en kväll än vad andra män gjort på ett år.
Nu lät det som vi låg!,! HAHAHAHAHA
-Nej det gjorde vi inte. Ni vet peruken och magen. (och en tonårsdotter som skulle möta mig i hamnen.)
Men vi kysstes farväl. Gosse vilka kyssar. Give me more!!!!
Och bara att få kyssas, att vilja kyssas, var helt fucking underbart!!!
Och att bli uppvaktad av en gentleman och få komplimanger på främmande språk och ja, ni vet. Inramningen kunde inte varit bättre.
Men ändå, det började med ett handslag.
Så enkelt skall det vara.
Så nu vet jag, att varken cellgifter, klimakteriet eller förlorad kärlek har knäckt mig. 

Kanske är det bara lite svårare att hitta den där känslan nu för tiden. 

Så nästa gång skall jag klistra fast peruken på huvudet med Karlssons klister och gå hela vägen :)))) HAHAHAHAHA NOT.
Men kyssas skall jag göra så fort rätt tillfälle dyker upp!!!
Life is god!!
Tänk er själva. Att ni möter den här sjö-vilda bruden på en crazy after-beach och sedan vaknar upp med.....
HAHAHAHAHA jag bjuder på den här, för jagkan knappt sluta skratta. För det förstår ju vem som helst, att det måste vara äkta kärlek för att klara av en sådan förvandling :-)) inom loppet av en kväll/natt. Så antingen thrue love eller en riktig frilla. Tills dess får jag hålla mig lugn :-))
Hahahaha! -Nej det var ingen av killarna i tröj-gänget :-)






lördag 22 juni 2013

En midsommarnatt :))

Vilken midsommar det blev!


Moorea förvandlades till värsta day-light-nightclub-stället. Från aldrig sinande bjud rosé och galna naken chocker från borddansande betal-flickor till bästa dj'n på länge. Saint Tropez at it's best!


Sedan var det middag på Brasserie des Art. Jag skulle vilja skriva "med Victoria och maurice" :) och det hade inte varit en lögn, för de satt verkligen vid bordet bredvid. Men det var ju liksom inte bara vi där :) Men vi ju ändå firat midsommar "ihop". Åh ja, hon var as snygg och hur fräch som helst och hennes dude var ännu kortare än jag trodde :)


Så efter lite bar-hängs-dans gick vi hem på danströtta fötter, iklämda för höga klackar!


Saint Tropez at it's best!


Men kung på natten, kung på.... dagen :))


Så jag tog en löptur till gymmet. Ett kommunägt, helt okej gym. Med känsla av öststaterna på 70-tals. Åh casey tog en powerwalk.


Visst är det semester :) men om magra ben skall bli muskulösa, får jag nog göra mer än att bara vila mig iform :))







- Posted using BlogPress from my iPhone




fredag 21 juni 2013

Glad midsommar alla fina!!

Nu sitter vi på Moorea beach och har hur nice som helst!!!


Tung musik i högtalarna och massor av människor!! Klarblå himmel och ett glas rose :))


La vie est belle!!



Location:Ruisseau de Beauqui,Saint-Tropez,Frankrike



mysig yoga!!

Googlade på yoga hemma i Sverige.
Gissa hur många yoga studios och gym som heter Saint Tropez? 
Men som inte ligger här, utan i USA :-))
Men till slut fick jag tag på en mail adress och mailade på måfå.
Fick svar dagen efter av undersköna Emanuelle.
Så i morse var det så dags, första franska yoga lektionen, ever.
Såååå spännande. Det var mycket andning och vinjasas. Perfekt för en cellgift-stel människa som jag :-)
1,15 minuter höll vi på. Hon körde mest på franska. Men när jag inte hängde med så tog hon vissa ord på engelskan. Men det beroe inte på att jag inte förstod hennes tydliga franska. Det är lika på alla språk. Höger och vänster är skit svårt när man står ihop snurrad runt sig själv. Oc någon ber en vrida vänster arm åt höger :-)))

Det var jag, två franska damer och en svensk kvinna. Så gruppen ar liten och Emanuelle grym på att ge instruktioner
Så vill du också yoga när du är här?
Så kan du kontakta Emanuelle här. Eller så infinner du dig bara på L´epi Plage, på tisdagar och torsdagar hela sommaren. 
Mellan 10 - 11.15 kör hon.
Jag kan verkligen rekommendera det. I vanliga fall när det är bra väder (blir alltid lika full i skratt, när de säger att vädret är dåligt, för det är sällan sämre än vårt bästa :-)) men i natt regnade det faktiskt... 
Så annars brukar de hålla till ute vid swimmingpoolen.
L´epi Plage ligger vid samma infart som Nikki Beach. (alltså infarten efter, där bland annat Club 55 och Key West ligger) 10 minuter från centrala Saint Tropez (om det inte är några köer vill säga :-)

Så nu när molnen skingrats ligger jag och Casey i vår trädgård och solar :-))
Casey i cool bikini och jag i min andra, nya tri-kini och bandage över utslagen. Och så har jag en träff med Panos när jag kommer hem :-)) tri-kinis utan porr-känsla, snart på varje kvinnas kropp :-))) tjohoooooo!!!!!
Så här fin ser salen ut, men jag ser fram emot på tisdag då vi kanske skall vara ute. Om vädret tillåter :-)))


Tirikten ner mot stranden där bland annat Nikki Beach ligger.



torsdag 20 juni 2013

Sol och kärlek och ganska utvilad!

Inläggen kommer lite hipp som happ då uppkopplingen e kass och Telenors 100 mb/dag, går åt på en sekund typ.


Yoga och snabbaste intervall passet sedan operationen lyckades jag med idag!!!


Sov middag och kände mig värsta stark efter det. Lite för varmt för att springa, men med fuckcancerandrun.com tröjan på, så blir det lite lättare!!

Mina utslag är nästan, kanske inte riktigt, men mycket blekare!!!! Tjohooooo!!!


Så istället för utslag har jag nu bränt min rumpa. Casey garvade så hon nästan kissade på sig när hon såg mig :))))


En väldigt tydlig rand efter en tri-kini! My gåååd :)))


Efter middagen gick vi ner till ett av favvo ställena Senequer för en kopp kaffe.


Det är sååååå mysigt att det värker i hjärtat!




Hamnen !!



- Posted using BlogPress from my iPhone



Location:Place Frédéric Mistral,Saint-Tropez,Frankrike



Stödbandage e det nya svarta :))

Läser skönaste inlägget på fb. Att en vän i cancer-branschen är fri. Cancer fri!!!! Så glad för henne. Önskar henne all lycka, all glädje och massor av skumpa. För det är verkligen något att fira. Kommer aldrig att glömma den dagen den 15 feb. När vi festade hela natten (maggan och jag höll ut längst vill jag minnas ;)) För sedan kan det ju bli lite tungt. När man sansat sig så kommer lätt lite cancer-spöken på besök. För även om kroppen är fri, så sitter det ju lite kvar. I hjärtat. Som man kan gråta bort säger söta Lisen. Så njut kära vackraste vän.. För man måste ta varje tillfälle i akt för att roa sig. Sorgligt men sant. Att det där bakslaget kommer. För de allra flesta. Men det tänker jag inte nämna, och inte ens tänka på själv. För att bli cancer-fri är sabla stort ;)))


Ligger här i min tri-kini (lärde mig det ordet igår, en bikini som sitter ihop). Känns faktiskt ganska okej. Men när de där hemska små utslagen attackerade mig och hud specialisten inte kan förstår vad det är. Och hon vickar lite på huvudet när hon ser att jag försöker hålla tillbaka tårarna. Då förklarar hon på vackraste franskan att det ändå inte är nyttigt att sola. Då blir jag verkligen ledsen. Så hon menar att jag är på Rivieran och jag får inte sola? Jag vet att jag inte skall bli ledsen. Jag vet att de finns många som har det värre. Mycket värre. Men det känns som om jag redan prövats. Fan välj någon som varit frisk hela vintern. Hoppa inte på en som försöker resa sig :)


För det är bara lite ilskna utslag. Ingen ny cancer. Och hon förklarar att min kropp antagligen är helt slut och orkar inte motstå minsta bacill. Så nu ligger jag här.


Med min snygga tri-kini som täcker magen och ap-snygga franska bandage i sådan där tantfärgad ton som kalls hudfärg virade runt underarmarna ligger jag på baksidan av huset och skall fan känna livet i mig ändå ;)))


My gååååd, ser mig i spegeln. Jag ser ut som en mumie, en militant-feminist-mumie :)) hahahaha ;))


Fuck cancer och fuck utslag. Tog blodprov idag så nästa vecka vet jag mer!!!



onsdag 19 juni 2013

Storhandla inte vår grej ;)

Vi försöker verkligen göra vårt bästa. Jag lovar. Men det där med att storhandla är nog inte min grej :)


Vi skrev finaste, långa ,mest genomtänkta shoppinglistan ever.


Men när vi väl är inne på super fräscha Casiono i Gassin, så händer något...


Det börjar bra med diskhandakar, men när jag efter 10 minuters letande inte hittar diskmedel, utan 20 olika tvättmedel, varav jag lyckades få med mig en.


Så går luften ur mig. Och Casey också. Vi lyckas få med det viktiga, det som står tydligt på listan.


Men när det kommer till diffusa ord som 2 st. lunch, eller ordet frukt.


Då vill jag bara springa fram till kassan. Betala. Åka hem. Och handla mina lunch indigrienser nere på Place de Lices.


Kanske tur att jag aldrig fick den där storfamiljen jag drömde om, för ingen skulle överleva den dieten :))


Tror att jag överfört det på Casey. Syster yster har tack och lov inte smittats lika hårt. För hon har jobbat extra i en Maxi butik. Men om hon handlar i storköp på fritiden, så är svaret nej! :))


Annars är här underbart!!! Varmt och skönt men ganska molnigt!



Det här var allt vi lyckades få med oss!! Ingen lunch, knappt middag. Men toapapper och tvättmedel lyckades vi med! Heja oss!!!



- Posted using BlogPress from my iPhone


Location:Impasse Colette,Saint-Tropez,Frankrike



tisdag 18 juni 2013

Kliande utslag....

Åh så sitter man hos doktorn igen.


Må vara att solen skiner in genom fönster och sköterskan som skrev in mig, pratar franska och är så där skönt snorkig mot mig. Och att jag befinner mig i Saint Tropez...


Men har jag inte gjort min del nu?


Det är ju för bövelen semester...



Det började med kliande utslag på överarmarna, när vi skulle köra av rødby/puttgarden (eller vad det nu heter).


Dagen efter var hela armarna fyllda av knepiga röda kliande utslag. Tredje dagen var även knäna fulla av små utslag.


Så det är inget allvarligt.


Men jag hade ju tänkt tillbringa min tid i en solstol. Inte på en specialist läkar mottagning.


För det är där jag är nu.


För första läkaren kunde inte förstå vad det var.


Han var mer intresserad av Caseys eld röda hår. Hur hon färgat det. Lite creepy....


(Min förklaring är att han transar och vill ha en peruk i samma färg. Om han bara hade frågat mig :)) experternas expert på peruker, satt ju framför honom).


Så från creep-doktorn till en specialist.


I ett väntrum, varmt som en pizza ugn sitter jag nu.


Och väntar....


Håll tummarna att det ät något enkelt, botbart!!!



Annars är här såååååååå härligt!!!!


Vi gör ingenting, vi dricker inte ens vin.


Vi ligger i sängen och tittar på "true blood" äter tusen frukter. Och jag håller mig som sagt i skuggan!!



Utsikt från väntrummet, sämre kan man ha :)



- Posted using BlogPress from my iPhone




söndag 16 juni 2013

Hur gör man ingenting?

Vaknade upp och gjorde ingenting.
Åt frukost ute.
Tvingade på den här trötta, bleka, magra och ärriga kroppen in i en bikini.
Känns rätt lurigt :))
Tur att vi kan sola här på tomten. För jag är inte riktigt redo att möta världen, utan långa bagy byxor och en fladdrande t-shirt.

Så nu har jag gjort ingenting (förutom att tappa bort Caseys Visa kort, felparkerat bilen, gå vilse och få röda fula kliande utslag på hela armarna och knäna) på nästan hela dagen och det är ju jätte svårt!!!!!
Att inte göra ingenting :))

Så nu skall jag svara på sms och mail och tala om för mina vänner som undrar hur jag har det.
Att här skiner solen och att detta är ett paradis på jorden.
Att gå barfota, att sova middag, att äta frukt som smakar tusen smaker. Att nästan bli för varm och bara känna livet i sig :))

Och jag skall erkänna att det faktiskt var en intervju med mig. Som publicerades i "Nätverket mot/för gynekologika cancer" medlems brev som gjorde att jag vaknade till liv :))
Välkomna om det dyker in några nya läsare!!
Och glöm inte att jag fortfarande letar efter cellgifts skalliga modeller till mitt fotoprojekt !!
Och att ni kan köpa tröjor hela sommaren!!


Här har jag legat, sovit och solat idag!!!!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Impasse Colette,Saint-Tropez,Frankrike



lördag 15 juni 2013

On the road

Startade morgonen med att pussa ellie hejdå!
Gjorde en fika paus redan i Kungsbacka och fick med oss värsta picknick korgen, tack!!!!
Sedan körde non-stop.
Med casey som bästa co-pilot i sätet bredvid. Och print screenade Google map sidor på iPaden, var vi redo för att ge oss ut i Europa.
Fyra Redbull, en påse kemikalie godis och 1 Kitkat höllmig vaken till halv fem. Sedan var jag tvungen att sova :)))
Vaknade 06.05 av att solen sken in i bilen.
Jag lät casey sova och körde vidare. Det tog 40 minuter och så hade jag missat en avfart.
Casey är nämligen grym på att hålla koll när jag kör :))
Nu har vi styrt upp felsvängen.
Så vi har precis vaknat till liv i Österrike !!
Google map säger 8 tim och 43 minuter till Saint Tropez!!!
Det blir en bra dag ;))




- Posted using BlogPress from my iPhone


torsdag 13 juni 2013

Webb-shopen är öppen hela sommaren!!

Sista dagen innan semester.
Rätt stressigt. Men kul så klart.
Och så kom Ellie och hjälpte mig. Tack!!!
Så hon har packat och vikt och klistrat.
Nu är flera tröjor på väg ut till sina ägare. För att springas i, för att gymmas i och svettas i. Så klart !!!

Och tack ni som har hört av er på mail för att ni vill veta mer om mitt projekt. Har tyvärr inte hunnit svara på det idag. Men i morgon :-) (För jag har bytt telefon idag och har nog missat lite sms och telefon samtal. Radio tystnaden blev lite längre än väntat. (så har jag inte svarat, hör av er igen :-))
Men jag blir jätte glad!!
Tack!!

Fuck cancer så klart!!! Sötaste Ellie :-))))
Tröjor packade för att kunna levereras snabbt även när jag är på semester. Vi har levererat på 1- dagar. Och det hade gått på en dag om inte posten slöade sååååå.
Tack fina syster för att du är med och gör skillnad!!!
Snyggaste t-shirtarna kan bli din. Beställ nu!!!!



onsdag 12 juni 2013

Jag vill ju ha fler skalliga modeller !!!!

Vilken dag...
Den gick så snabbt. Och nu är det sängdags :-))

Välkomna hit alla från BRO (Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation).
Finaste Sylwa som är en av modellerna i min utställning, från Bröstcancerföreningen Johanna i Göteborg.
Hjälpte mig att förmedla kontakten till ALLA bröstcancerföreningar i hela Sverige.
Så nu går min efterlysning efter fler modeller, till mitt projekt, ut i ett gigantiskt medlemsutskick.

Så välkomna hit :-))
Det vore så roligt om du och du och du också ville vara med.
Slå mig en signal eller maila mig så berättar jag gärna mer!! (jag går på semester nu på fredag och 4 veckor framåt. Så jag kommer att fotografera igen, nästa gång den 16 Juli)

Det vore så roligt om du också ville vara med och gör skillnad !!!
Titta gärna i högerspalten under PRESS så ser du lite vilken uppmärksamhet vi fått hittills :-)

Så tveka inte, vi har jätte kul.
kram
cecilia

Ps. sååååå välkomna hit till bloggen.
Så här kan ett nyhetsbrev i Cancer-Branschen se ut :-)







tisdag 11 juni 2013

Gustav och jag gör avtryck :-))

Idag fick jag en kram, en dos kärlek och en av de skönaste presenter jag fått. Och roligaste :-))
Men det är kramen jag minns.
För min nya, fina vän och syster kom på besök. Gustavs mamma. 
Alltså vilken kram. Jag hade kunnat krama henne tills alla tårar tog slut. 
Tills hela cancer-branschen suddades ut. 
Hon har så mycket fint i sig, den människan. 
Man anar det när man ser henne. Men jag tror man måste hänga lite, för att verkligen förstå hennes storhet. (iallafall en trög jäkel som jag :-))
Och tårarna bara rann.
Och fina Lisen på Cancer -rehab, har ju sagt att jag skall gråta. 
Att det är en av de bästa sätten att gå vidare på. 
Och jag behövde inte ens tänka det, när jag fick en kram av finaste Annica.
För jag kunde riktigt känna, hur hela jag blev en liten millimeter helare.
Så snälla ni som har Annica, eller någon som Annica, i er närhet. Krama tillbaka och låt er kramas på. 

För jag tror att det där med närhet, är det viktigaste som finns.
Och jag saknar det så. 
Men det är lite farligt att känna efter. För då inser man lite, hur ensam man är.
Så klart att jag inte är ensam. Men ensam menar jag, att jag inte har en jämnlik.

För visst har jag världens bästa och vackraste familj. En syster och en dotter som jag älskar över allt annat. De brinner av kärlek i hjärtat, när jag ser deras leende eller får en kram.
Men jag tror man behöver kraft från en jämnlik. 
För småsystrar och avkommor skall man vara lite rädd om. För de har fullt sjå, med att själva hitta plats och livsrum i världen. 

Åh så var jag hos Lisen idag igen. 
Tack för att jag äntligen fått träffa någon som ger mig lite mer än bara piller och cellgifter :-)). 
Som inte bara lyssnar utan berättar. Som pratar och tar initiativ. Som styr samtalet och förklarar. Och som känns att hon bryr sig.

Och fantastiska Carina, som minns mitt namn och som ler som en sol när man kliver in på avd. 70.
Som sticker som ett proffs. Lätt enkelt och vänligt. Som inte slår mot venerna eller spänner något band över armen. Tack fina Carina!!!!
Till skillnad från sköterskorna på lever-ultraljudet. 
Som slog och dunkade mina (stackars) armar. Drog åt spännbandet och schåsstade. 
Och dessutom stack fel 3 ggr. 
Tur att läkaren Dimitri var en kul prick :-))
Och han hittade några hemangiom. Helt ofarligt, men sååååå tröttsamt. För det heter godartad tumör. Och det ordet är jag ju livrädd för.

Och så är det tre dagar kvar till semestern :-)))
Och då blir det; Sol, sova, rosé, springa och äta. Och lite dansande, så klart :-))
Attention Saint Tropez, j´arrive :-))))
Visst e den fin? Kolla Gustav, så liten och så medveten :-)) Puss Gustav!!!
Annica menar att jag gör avtryck och sprider inspiration. Så därför fick jag Gustavs lilla 1-års fot i avtryck. Sa jag inte att hon e något utöver det vanliga söta Annica!!!



Skolavslutning-rötgen-cancer-rehab-fotografering!

Dagarna går snabbt som blixten just nu.
För på lördag börjar min semeeeeeeeeeeeeeester!!!!
Som jag längtat.
Efter sol och värme, efter en av mina målbilder; jag någonstans på en strand i Ramatuelle, med ett glas rosé.
Det låter kanske löjligt och lite barnsligt. Idag. Det är ju bara att boka flyg och dra.
Men ni som hängt med bloggen ett tag.
Vet att i höstas, när cellgifterna härjade som värst i min kropp.
Då var den målbilden inte lika självklar, som idag. Den kändes väldigt avlägset.
Men nu är jag snart där :-)))
Hinner inte njuta av tanken just idag, men gosse vad jag skall njuta när jag sitter i bilen på väg ner :-))

I eftermiddag skall jag träffa Lisen på Cancerrehab. Och då måste jag verkligen få svar, på varför mina leder fortfarande värker så in i bänken.

Vid tre skall jag ultraljudsundersöka min lever. Igen.
Jag gjorde ju det förra veckan på Carlanderska, genom min försäkring.
Då hittade ju stilliga doktorn; INGENTING.
Vilket skrämde ""#€€%& ur mig.
Från cystor och ödem till ingenting.
Så nu när jag fick den vanliga kallelsen. Där jag dessutom skall få kontrast. Väljer jag så klart att gå.
För lika skrämmande att de inte upptäcker saker (vilket kan få värre konsekvenser), nästan lika skrämmande är det, att de ser saker som aldrig funnits där.
Då undrar man i sitt stilla sinne om det verkligen är rätt journaler som är framme :-))
Så jag är inte orolig.
Men det är ändå väldigt nervöst. Så håll gärna en tumme för mig!

Och så har söta Casey skolavslutning idag. Måste hinna köpa en lite present!!
Och jag har inte klurat ut, vad jag skall ge lilla-syster yster för hon kom ju in på värsta bra fotoutbildningen!!!
För hon är alltid så personlig och omtänksam när hon ger bort något. Då vill man ju själv vara det också. Så vad sägs, ett gäng minneskort ? :-)))) NOT, skärp dig Cecilia!!
Sötnosarna går ur årskurs två idag. Jag är så glad. För jag vet att de är lite skoltrötta :-))



måndag 10 juni 2013

Cancer rehabilitering #1

Träffade finaste Lisen på Cancer Rehabiliteringen förra fredagen.
Vilken fantastisk människa.
Hon började med att läsa högt ur sina papper, om allt jag varit med om de senaste 8 månaderna. Och om alla mina nya krämpor, jag blir nästan generad.
Och så börjar jag givetvis gråta.
För det låter så sorgligt, det hon läser upp.
Jag ursäktar mina tårar.
Då böjer hon sig fram och säger med den mest förstående rösten, att det är väl inte så konstigt att jag mår dåligt just nu, med tanke på allt som jag gått igenom.
Och att hon tycker det är bra, att jag gråter.
Så att jag får ur mig alla sorgsna känslor.
Jag snörvlar och säger att jag är rädd, att jag blir bitter.
Då tittar hon så där snällt på mig igen, och säger att om jag fortsätter gråta så finns det ingen risk för det. Det är när man stänger in all tårar, som det kan bli jobbigt.
Hon nämner inte ens ordet bitterhet. Hon premierar bara mina tårar.
Och då gråter jag ju så klart, ännu mer.
Vi pratar om mina leder som värker.
Min mage som ser ut att vara gravid och allt annat som inte är som det skall.
Om en skelett-stelhet som aldrig ger sig, om en sexlust som är död och en mage som vägrar bli min igen.
Vi pratar sex ganska länge.
Jag vet inte varför.
För jag bryr mig ärligen inte om det, just nu.
Kanske finns det en tanke med det. Att om sexlusten kommer tillbaka kommer livslusten också. Vad vet jag :)))
Jag skiter i sex, jag vill bara ha tillbaka min mage och mina muskler. Jag vill ha tillbaka min nattsömn och förmågan att äta ordentligt och orka mycket. Och min pigghet och min orädda glädje över små, små saker.

Hon är väldigt lugn och totalt ogenerad och förklarar allt mycket noga.
Jag minns inte allt, men hon säger att jag måste ge kroppen tid för återhämtning.
Och att jag måste inse vilket trauma jag varit med om, både själsligt och kroppsligt.

Hon förklarar som ingen annan gjort, hur muskler och ärrbildningar fungerar. Att det tar över ett år innan allt blir som vanligt. Om att vissa saker aldrig blir som vanligt.
Att det inte ens gått 9 månader från beskedet. Att kroppen har ett undermedvetet minne som man inte kan lura.
Att jag måste ge mig själv tid.

Och jag går därifrån med tårarna rinnande ner för kinderna och tänker på det hon sa.
Att jag skall gråta, så mycket jag kan.
Jag gråter och gråter så mycket att jag måste gå hem. Att hoppa på 3:ans spårvagn känns omöjligt.
Så jag gråter över allt, som blev så konstig med cancern.
För om jag gör det, så kanske jag kan komma till den där jävla insikten alla pratar om.
Att man blir en bättre människa, att man får insikter och allt det där som jag egentligen skiter i.
För jag sörjer så mycket, det som var.
Jag sörjer så hårt att jag börjar gråta nu, när jag skriver.

Men jag inser ju, att jag måste släppa taget om det gamla. För att gå vidare.
Men det var så mycket enklare innan. Det var det.
Det är så mycket som jag måste lära om på nytt, så många saker jag måste omvärdera. Och jag vet inte om jag vill det, eller om jag orkar det.
Men jag inser att om jag stretar emot, så blir nog pinan ännu längre...

Och det finns ju några som försvunnit på den här resan.
Men så många fler som slutit upp runt mig. Som gett mig kärlek och stöd.
Och jag måste acceptera att jag är lite annorlunda nu och att det det där nya kan vara fantastiskt och underbart.
Och alla nya människor som finns vid min sida och alla de som stannade kvar, när allt var som sämst.
Har gjort en jävla stor insats.
Så tack alla ni som stannade kvar i mitt liv.
Och tack alla ni "nya" som kommit för att stanna.
Obegränsad kärlek till er!!!!


- Posted using BlogPress from my


söndag 9 juni 2013

Nu finns vi på Facebook också!!

Gå jätte jätte gärna in och "lika" den nya sidan.

http://www.facebook.com/mynewkickasslife

Och ni som har köpt den fina tröjan, ni får jätte gärna ta en bild när ni har på er den, eller om den är med på något annat sätt!!
Och maila eller tagga oss i den!!!
Så klart inget måste men det vore kul :-))

Gå gärna in på sidan nu och se hur många som redan fotat sig, med tröjan på.
Va med du också :-))
Sååååå kul!!!!

Tröjan beställer du, (nu mera) super enkelt på

fuckcancerandrun.com

Sååååååå här många kärleksfulla likes fick vi första dagen!!!!! TACK TACK TACK!!!!



lördag 8 juni 2013

Jag ser ut som en kvinnlig Borat :-)))

My gååååd, var är Panos när man behöver honom som bäst???
Fick ju ett tips från en läsare att gå in på kollegan Bingo Rimérs webb-shop, sexy.se
Jätte söta kläder om man är typ 18 - 25 år och vill tala om att man är jääääätte sexy :-)))
Där hade han en bikini, som är som en baddräkt. (som skall täcka min mage och mitt ärr i sommar)
Innan jag lyckades klura ut hur man skulle beställa, så fanns det bara Small kvar.

Som den sanna optimist man är så tänkte jag.
-Hur fel kan det bli?
-Inte så mycket, svarade jag mig själv. Tryckte på Medium och betalade 349:- + frakt.
Igår kom denna fantastiska skapelse hem till mig.
My gååååd, som sagt.
Lite optimistiskt så tänkte jag att i Bingo-Land så är säkert en Medium en Large och en Small en Medium. NOT :-)))
Jag ser ut som Borats bleka, hårlösa lillasyster.
Hade bikinin varit 8 cm längre, eller om jag varit bara 5 cm kortare så hade det nog funkat.
Nu sitter liksom snörena som skall hålla ihop den över höfterna, längst min midja,
Trots att jag drog på mig ett par shorts. För att täcka.
Det som skall vara i svanken hamnar liksom mellan benen. Rätt obekvämt.
Men den är jätte fin kvalité och med ett fantastiskt bra tryck :-))) Som inte går att pilla bort...
Texten är så jätte mycket jag. NOT.
Garvar nästan ihjäl mig.
Så nu skall jag lyssna på min goda vän Annettes råd och spana in Gina Tricos bini/baddräkt. (tror tyvärr att det var fjädrar eller något rysch på den :-))) Men skam den som ger sig.

Så är du lite kortare än jag och inte rädd för att personifiera den svenska synden, så har du en kanon fin bikini.
För min del kan jag väl bara drömma om synd. Så jag kommer med stolthet bära "Sexy by Sweden" För jag skall nog vara tacksam, om jag lyckas få synda någon gång fram emot nyår... :-)))
Tålamod Cecilia, tålamod!!!!

Sov bra i natt trots hysteriskt värkande knän och leder. Fattar inte varför det inte går över.
Det är som om stelheten kryper högre och högre upp.
Så jag har faktiskt inte sprungit sedan Baku och innan dess var det väl Göteborgsvarvet...

Men gårdagen var helt suverän. Den startade med en suverän morgon med Casey, fick krama lillasyster lite snabbt och en fantastisk eftermiddag med Katarina och Anna. Roligaste mötet ever!!! Vi skall göra skillnad.
Titta så fin bilen blir. Tack snälla, snälla Katarina. Tack för en fantastisk lunch och för att du styrde upp världens viktigaste möte. Tre skarpa hjärnor. Tack Anna och Katarina för att ni är så härliga och fulla av liv och idéer. Att ni vill göra skillnad. För oss :-) och för andra. Och det är så klart Katarinas Skyltart ni skall anlita, om ni behöver strajpa anything!!!
I den här posen med indragen mage, kanske jag kommer undan :-)) Kolla trycket!!! Garvar ihjäl mig :-))))))
De här snörena och svängen på bikinin skulle ju suttit, typ i höjd med byxlinningen :-)) Faen också. Den fanns bara i Rosa i Medium. Men där går en gräns. Rosa bikini med "sexy" på magen. Ingen kommer ju att förstå att jag har självdistans. Och att jag har den för att gömma mitt ärr. Jag kommer att se precis så desperat ut som jag är :-))))))) hahahahaha. 
Ni fattar modellen? Den är ju genial, om man lyckas hitta den i rätt storlek :-)) Så har ni fler tips  så håva hit dem, please!! :-)))



fredag 7 juni 2013

Hemma igen!

Men inte riktigt på fötter.
För lite mat, för lite sömn och lite för mycket jobb tog mig till slut :-)
Så nu har jag lagt mig innan åtta, två dagar i rad. Så jag känner mig lite bättre.
Så idag är mitt mission att äta i kapp, i alla fall ett halvt kilo. Av det 2,5 jag lämnade kvar i Baku.
Så tröttsamt.
Visst magen har blivit lite mindre. Men jag gillar inte den där skiny-looken. Utan muskler.
Jag vill ju vara muskulös och kurvig :-)))
Men som födoämnes allergiker i främmande land så är det svårt att hitta mat. Man vågar äta.
På sajten serverades första klassig mat och frukosten var kanon bra.
Men till kvällsmat blev det pizza, en påse chips och 5 Kitkat chokladkakor. Saker som jag garanterat vågar äta och som inte innehåller spår av nötter. Eller skaldjur eller fisk.
Men rätt äckligt liksom :-))
Så nu är det mission mat som gäller.
För jag missade ju Annicas och Fredriks middag och jag missade Maggan med all tjejerna.

Nu lite jobb och i eftermiddag spännande möte om projektet fuckcancerandrun.com :-)))
Nedgång till garage tror jag. Väldigt fin strand promenad längst med kaspiska havet. Luktade lite lurigt i början.



onsdag 5 juni 2013

Hemlängtan

Tre timmars sömn blev det. Sedan ut till flygplatsen. Sov hela vägen till Istanbul ihop knycklad i sätet.
Och nu har jag så galet ont i mina anklar och knän. Det blir bara värre och värre.
För det gjorde rätt ont när jag sprang igår också.
Men det känns som det gör varken till eller från med lite löpning.
Men det känns bra för huvudet :)

Är glad att jag vågade åka, trots att jag känner mig mindre säker än innan.
Trots att allt är lite jobbigare och mer skrämmande än innan "allt" hände.
Och att någon trodde på mig och lät mig åka :))
Alltid spännande att resa till annorlunda länder.
Men alltid skönt att komma hem. Alltid. Krama Casey, sova i min egen säng. Äta min egna mat (har levt på 2 påsar chips en pizza och 5 Kitkat choklad, å så undrar jag varför magen står rakt ut :))))
Det är dilemmat med allergier. Jag vågar sällan äta vanlig mat om jag inte har någon local med mig.
Så chips och pizza brukar vara ganska ofarligt. Likaså all barnmat :)
Så nu blir det god och nyttig mat!



Lämnar ett regnigt Istanbul för ett soligt Sverige? Hoppas jag :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Ataturk, Istanbul



tisdag 4 juni 2013

8 km i Baku

Det blev en liten löptur längs med strandpromenaden efter jobbet idag.
Den påminner i all sin storslagenhet, lite om den nybyggda kajpromenaden i Bordeaux. Fullt med barnfamiljer, tonåringar och lite turister.
Blev lite "skrämd" innan jag åkte att man inte skall gå ut själv, här. -Nej, kanske inte klockan 3 på natten ;))
Men dagtid i stadkärnan kan jag gå i god för att du går säker.
Ett bra trix är att springa som ett jehu i en fuckcancerandrun.com t-shirts och se om man får någon uppmärksamhet.
Åh det fick jag inte ;)) bara några småungar som glodde skäckslaget på mig när jag klev över dem :))
Jag tycker att jag möts av en europeisk framtoning och vänlighet. Ni vet lite hipp som happ :)))
Inte några strikt muslimska undfallande blickar från kvinnorna. Här är det snarare korta kjolar och höga klackar som gäller. Som hemma.
Och när jag sprang in på ett café för att köpa vatten. Blev jag erbjuden en flaska eftersom de inte tog visa kort.
De frågade till och med.
-Sparkling or still?
Det var super gulligt tycker jag.
Sprang från hotellet Parkinn till arenan där melodifestivalen hölls förra året, 4 km. Enkel väg.
Fick en rejäl utskällning av en polis idag (igen :)) för att jag kom för nära....
My gåååd dessa adrenalin stinna uniforms män...
Vad är det med dem?
Däremot träffade jag massor av söta på riggen. Tror inte riktigt de förstod hur gammal jag var, när de bjöd ut mig, eller så såg de bara ett vandrande pass ;))) (hörde jag ryktes vägar att det kan vara, för både män och kvinnor)
Gå ut gjorde jag så klart inte. jag förklarade att Lars är min boss.
Då la de handen på sin hjärtan och sa med vänlig stämma.
-Facebook?
Så klart, sa jag. Så svår behöver jag ju inte vara ;)))


Här är jag framför världens största flagga/vimpel! 140 meter lång och 70 meter bred på det bredaste stället. Flaggstången är drygt 170 meter.


Såååå varmt och skönt här. men jag Vågade inte springa i shorts. Dela för att benen är kritvita och dessutom orakade. Armhålorna är det enda totalt hårfria stället nowadays ;)) fyi


Ja, för så här långt hår har jag nu. Så mörkt och jag tror, krulligt... Jag önskade ju mig en afrofrilla ;)) Så kanske kan Caseys Aemrik göra äkta dredds på mig. Vore såååå coolt!!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Baku,



Azerbajdzjan is nice!

Sov som en klubbad säl i natt. Gav mig själv spring-fri dag. Tydligen så skall man ta det lugnt med att anstränga lungorna, efter en lite längre flygning.
För lungorna kan lätt bli inflammerade efter den torra luften man andas in i ett flygplan.
Så idag känner jag mig sååååå stark att jag bara måste springa lite. (löparklockan är så klart ned packad) om inte annat för att kunna skriva in det i jogg.se :))))

Så pigg och stark var det dags att klättra i riggen.
Scaaaaary att gå i trappor med gallerbotten, såååå högt upp. Gjorde allt utom att gå upp på helikopter plattan. (Minns du Christoffer, i Batam? ;))
För då kände jag att jag utsatt min stackars kropp för nog med dubbla hjärtelag och den komfortabla zonen hade jag lämnat långt bakom mig ;)))
God mat och så trevliga människor är det här !!!


Ny design på hjälmarna ;))


Jag och coolaste killen Lars!!


Jag och en lite mindre cool kille ;))


Gårdagens assistent. Hans bror är jätte duktig bröllops fotograf här i Baku. T-Studio om du planerar att gifta dig här nere!!


Kolla gallertrapporna!! Och jag har kängor i storlek 43 och mina fötter är en klockren 39:a. Så det gällde att ha foten mitt i skon, så att säga ;)))


På den här bron gick jag med hjärtat i halsgropen. Men gick gjorde jag, även om det var långsamt. Lars var lugn som en filbunke!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Salyan Highway,Baku,Azerbajdzjan