Den här cytto-hjärnan som tycks ta egna beslut och lever sitt egna liv går mig på nerverna. Casey ser märkbart oroad ut. Det märks inte i det stora hela, men dom som är med i det vardagliga få stå ut med både det ena och andra missförståndet och förvecklingarna. Inte alltid så roligt och knasigt som jag kanske ger sken av. Men jag hoppas och tror innerligt, att de som älskar mig, förlåter mig och inser att det är övergående. För jag menar ju inget illa och jag vet inte själv ibland hur jag blandar ihop tankar och intryck.
Men den biverkningen är faktiskt värre än både skalligheten och de förlorade ögonbrynen. För man känner tydligt att man inte är sig själv, men man kan inte påverka det. Det känns lite som man drunknar...
Vilken av hjärnorna tänker rätt idag, vem vill vara? Bara mig själv!! Den friska Cecilia. |
Hjärn spoken kan dyka upp utan en massa cellgifter sá det är väl klart din omgivning som känner dig fattar att allt inte är du!!!
SvaraRaderaSá oroa dig inte
Kramar
Mogge
Jag är inte så säker på att alla gör det älskade mogge. Önskar så att du var med mig på den här resan, du hade hjälpt mig med allt och stått trygg när jag inte pallat att vara själv. Älskar dig!!! Syns snart snart hoppas jag!!
Radera