Men 17.30 stod jag faktiskt nere på Sats Kompassen, på mitt första Body Pumppass på 3 månader. Med pytte-små vikter. Min peruk och nya träningskläder.
Nya träningskläder emellanåt är ett måste. Motivationen blir bättre, man känner sig finare och i mitt fall så är tighta löparbyxor utbytta mot svarta vida (= stora) haremsbyxor. Mina spinkiga ben är inget som behöver framhävas :-))
Tyckte att det gick riktigt bra. Mina vanliga knäböjningsvikter på 20 kg, hade jag förstås lämnat kvar på hyllan, för nu var jag glad att nästan orka 5 kg. Och det var tungt.
Men det kändes helt underbart ändå. Kände mig stark och stark :-) Tills jag såg mig i spegeln.
Där stod en blek vandrande pinne i för stora byxor och mössa på huvudet. Som slet så svetten lackade. Och det var jag.
Tur att jag ser dåligt på långt håll, för spegelbilden av mig själv suddades ut ju tröttare jag blev. Så jag slapp se den där ömkliga varelsen och påminnas om hur jag faktiskt mår.
Men jag körde hela passet !!!!! Vilade bara några reps. Så när klassen var slut, kände jag mig ganska muskulös och mycket nöjd.
Min själv bild skevar ju något. Mår jag bra = då är jag fin och muskulös och rätt smart!
Mår jag dåligt då är jag den där bleka räkan som inte har något närminne :-) Men så är det ju för oss alla ibland. Med eller utan cancer!
Tack Natalija för ett fantastiskt pass!!!
Sedan gjorde jag och tjejerna en jätte god purjolökspaj och Gino (olika frukter, kokosflingor, vit choklad i ugnen) till efterätt. Och toppade det med en galen film. Såååå mysigt.
Men efter 10 minuter tog 5 timmars natten från igår ut sin rätt, så jag somnade gott och sov till halv tio!
Så godmorgon mina vänner!!!!
 |
| Väldigt suddiga och väldigt svettiga säger vi så klart; Fuck that cancer!!!! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar