Skjuta skarpt mot cancern!

Läges rapport:
Ont i knän och lederna och vissa saker jag äter smakar helt plötsligt metall.
På ett sätt är jag glad att jag har ont och inte mår så bra, för då vet jag ju att cellgifterna i alla fall gör något med min kropp :-)
Så äntligen, i morgon skall jag träffa Dr. Magnus Haeger, för att få ytterligare en förklaring på djävulsdygnet som Dr. Shoukoufe gav mig, förhoppningsvis helt i onödan. Min nya läkare på Sahlgrenska, verkade ju bra, men jag litar ändå inte på dem 100%. Känns faktiskt jobbigt att inte lita på på sin läkare. Mitt liv vilar faktiskt i deras händer. Skulle helst vilja lita på dem, för det är ju så klart lättast. Men jag sätter stor tilltro till besöket i morgon bitti med Magnus.

Jag och Casey tog bilen till Borås, fikade med söta syster-yster Ellie. Mikael och Madeleine dök också upp. Så mysigt att träffa min extra unge. Nu är det bara Anna jag vill krama också. Madeleine och Casey tog en tur på stan. Jag tog en tur med Martin. Och min Glock.

Skjutning är som yoga. Meditativt. Man koncentrerar sig, man slappnar av. I yogan är tanken är tom. I skyttet är tanken tom. Det är då träffbilden blir som bäst. För så fort som man låter tankarna fladdra är man förlorad :-)  Och Martin vinner. Vi ha skjutit ihop i över 10 år, och vi har lika roligt varje gång. Två timmar känns som en kvart.

I Sverige är skytte en sport. det tar tre år för att godkännas Mängder av tester och prov innan du godkänns. Och det är många timmar man måste lägga ner för att bevisa att skytte är just en sport. Sveriges vapenlagar kunde vara ännu stängare tycker jag, lika så alkohol-lagen. Som tar ännu fler liv än både cancer och vapen.

Fuck that cancer, var det enda jag tänkte på, "Determinator" syns det kanske :-))