följ mig...

onsdag 19 december 2012

Wiiieeehaaaaaaaaa


Glädje. Förväntan. Tacksamhet. Liv. Kärlek. Värme. Vår. Leva. Frisk. Framåt. Gammal. Önskan. Överleva. Glad. Lycklig. Frihet. Lycka. Framtid. Vanlig. Stark. Sprudlande. Galen. Snabb. Vinnare. 

Strax efter halv 4 igår, ringde min nya läkare Marie Swhan från onkologen. Och meddelade mig att hon fått svaret på cancer-markör-testet (CA125) som jag gjorde i torsdags. 
Min cytostat-hjärna registrerade ingenting. 
-Vadå svar? Vadå test? Var det enda jag tänkte medan hon pratade på.
-Det ser väldigt bra ut det här, säger hon i samma andetag. Jag fattar fortfarande inte riktigt vem jag har i luren...
-Ditt värde som var uppe på  312 ligger nu på 21!
-21 säger jag och fortfarande förstår jag inte vad det är hon pratar om. (Är man frisk skall man ha mellan 0 - 35, men i mitt fall så är jag ju inte frisk med 21, men väldigt nära :-))))
Jag tackar henne och säger att jag måste lägga på, för nu börjar jag nog gråta!!
Åh det gjorde jag!! 
Tur att farsan var där, han grät en skvätt han med. Åh att få ringa min älskade Casey och berätta, var bästa samtalet någonsin!!
Så underbart, så oväntat. Mitt CA125 är bara på 21!!!!!!! 
Och det visar tydligen att min cancer-celler är jätte känsliga för cellgifter. Nu är inte hela storyn klar än. Men det bryr jag mig inte om, här skall firas! För mina chanser till överlevnad ökar betydligt när man vet att cellgifterna biter!
Så vilken tillfällighet att jag skall upp till min fantastiska älskling Katharina i Stockholm. Snacka om att det blir firande!!!! På hög nivå!!!! Tjoooohooooooo!!!
Farsan, Casey och jag ligger i sängen och skålar i fransk-rosé-cider med jordgubbar. Pratar, kramas och bara hämtar andan. Sedan somnade jag. Helt slut. Sov 12 timmar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar