Fuck that cancer real´hard!!!!

Djävulens dygn är över.
Stadium III, med 45% överlevnads risk.
-Nej, Cecilia, det heter chans, så säger Dr. Shoukofue.
Jag skiter högaktningsfullt om det kallas risk eller chans om det bara är 45% att vara vid liv när 5 år gått.
Men är man så kall, att man inte kan förklara bättre än så. Att låta en patient gå iväg helt söndergråten. Då skall man inte vara läkare.
-Men du vet hur läkare är säger många (inte söta syster Linda dock)
Visst att läkare i mångt och mycket är ett tekniskt yrke och att man kanske blir lite härdad, och stänger av känslorna, för man kan inte ta på sig patientens ångest varje gång. Det förstår jag.
Men har man så lite empati, eller är så fyrkantig. Så kanske det passar bättre att jobba på kontor eller på en fabrik. Inte skall man jobba med människor och definitivt inte på en cancerklinik!!!!

Kommer till min 4:e behandling och bryter ihop. Linda tröstar mig, kramar mig och vill så väl. Hon är verkligen världens bästa. Hon tar mig på allvar. men ger mig inga flåshurtiga falska förhoppningar men inte heller dåliga spekulationer. Hon tycker att jag skall träffa en annan läkare. Det tar 1 timme så har hon skakat fram Dr. Swhan. Vilken skillnad. Pedagogisk och korrekt.
Hon förklarar att Stadium III är så klart inte jätte bra, men hoppet till Stadium IIII är jätte stort. Och hon ger mig, med sin erfarenhet och expertis 75% chans att leva efter 5 år. Och nu pratar vi chans :-))))) Tjohoooo!!!
Ringer brorsan och han tycker att vi skall fira; 40% bättre odds, shiiit det är stort!!!
Så även om livet är rätt guppigt nu, så blev det genast 100% bättre!!
I´m back!!!!!

Fuck that cancer och vänd blad. Den enda vägen är framåt :-) Jag å mina cellgifter jobbar bra ihop!!!