Men vad gör det, jag har ju en ny löparklocka :-))
Åh så har jag ju cancer, åh då måste man ju gilla allt - NOT :-))
Den här cancer resan måste snart ta slut. Eller iallafall cellgifterna, så att jag får bli mig själv. Har nog kommit till en punkt där jag är rätt trött på att se mitt skalliga huvud i spegeln. Den enda som får se mig utan peruk och fransar är den absolut närmaste familjen (Casey, farsan och brorsan). Inte för att jag skyltat med med mitt bleka, skalliga huvud tidigare, men vänner och bekanta som varit hemma har sett mig knalla omkring i min "fuck cancer" mössa och utan peruk. Men nu känns inte det bekvämt längre. Eller så är jag rädd att cancern skall ta över. Eller så är jag trött på resonemanget att jag visst kan gå utan både peruk och mössa. MEN jag vill INTE. Jag vill vara frisk, jag vill se ut som Cecilia gör, och Cecilia är inte skallig. Hon har blont, långt hår som fladdrar när hon springer. En odefinierbar frisyr, som gör att hon ser ut som en obäddad säng för det mesta. Men det är ju jag.
Och så vill jag kunna resa, bort!!!
Men jag sprang som vinden, genom ett mörkt Skatås. Kanske inte som vinden, men som en halt vinthund kanske :-)))
Klockan mätte 8 km. exakt. Tiden blev 48:47 exakt. Min puls var uppe över 178 när jag var på toppen av sista backen.
Så detta är min officiella tid. Nu skall jag bara framåt. Min klocka (den måste få ett namn, min nya materiella kärlek :-)) kommer att ta mig dit, för motivationen finns där, men för att pressa på lite mer behövs bevis på att det går framåt. Så trots att pulsbandet satt åt för hårt och att jag inte kan alla funktioner ännu, så var det såååååååå kul!!!!!
Men nu är jag helt slut, så någon galen kväll på stan blir det inte. Kanske lite FIFA 13 och hämtpizza :-)
 |
| Min klocka säger allt :-))) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar