följ mig...

lördag 22 december 2012

God morgon!!!!!


Det blev en skönt, jobbigt och skit jobbigt Body Pumppass på Kompassen den här fredagen också. Bästa sättet att börja helgen på :-))
Orkade till och med lite tyngre plattor på stången, men underarmarna värkte så in i bängen.
Precis i slutet av blodkärlen där cellgifterna sprutats in, känns det som det som något gick sönder. Som om venen sprack. Inte att det gjorde extremt ont. Men känslan var rätt otäck och helt ny.
Det känns verkligen att cellgifterna bryter ner kroppen och psyket går nog samma väg till mötes. Jag vill ha mitt liv tillbaka, min frihet och hjärna.
Hoppas, hoppas verkligen att jag inte behöver göra fler behandlingar än de två som ligger framför mig!!!!!

Snart är det verkligen jul, och jag borde vara full av stress och otillräcklighet. Men vi har aldrig firat jul så där jätte hårt i min familj eller släkt. För lever man inte i en kärnfamilj så kan ens egna lilla vackert haltande familj bli ytterligare ett bevis på att man misslyckats.
Så för att slippa den där hemska julångesten (jag vet så många har), beslutade både min mor och far (omedvetet tror jag) att inte göra någon stor grej av årets hetsigaste tid.
Visst har vi firat jul, visst har vi haft julklappar och julgran och visst har vi förväntansfullt tindrat med ögonen. Men lika många jular har vi firat i Asien eller Sydamerika, ihop eller var och en för sig. Och ibland med andra familjer än våran egna.
Så för mig passar det rätt bra att vi har det så, speciellt det här året. "Annus horribilis" 2012 som Drottning av England kallade 1992 för i sitt tal, till nationen på sin 40-års dag. 2012 behöver verkligen inte krönas av en ångestfylld julafton, dessutom. Men det slipper man i Hedströmarna, von Hofstenarna och Linnandernas sällskap :-))
7 ögonfransar kvar men lika glad för det :-)))



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar