Låtsas att man har cancer?

Nu har jag nog mött den lägsta av alla människo-varelser.

Åh jag vet inte om det är så idiotiskt dumt, att jag skall skratta eller gråta. På allvar. Men någonstans är det ju ändå ganska sorgligt.

Att säga att man har cancer, fast man är frisk.
För att bonda, för att få sympatier från en annan cancer-sjuk (jag).

Jag ser bara en sorglig, ensam person bakom den lögnen. Egentligen borde jag väl bli arg och känna mig sårad och utnyttjad.

För att förstå hur en cancer-sjuk människa kan tänka, så skall jag berätta en hemlis:

Displayen på min mobil är trasig, jag tappade den i ett stengolv i somras.
Framsidan på mobil, är efter smällen, på gränsen till oanvändbar.
Men tiden gick och jag blev sjuk. Givetvis skulle jag bytt glas på min iPhone.
Men jag gjorde aldrig det.
För jag tänkte att om jag inte överlever det här, så vill jag inte att mitt barn skall sitta med ett 24-månaders mobilabonnemang som hon måste betala.

För att hennes mamma dog i cancer.
Så tänker man, när man har en dödsdom över sig.
Så hur tänker en, som ljuger om att man har cancer?

Små, små lastbilar eller en liten liten människa, det är nog nästan samma sak!