följ mig...

söndag 24 mars 2013

Firade 6 månader i Cancer-branschen idag!!! (att för 6 månader sedan räddade doktorn mitt liv)

Så kul att så många hittat hit.
Tänk på att jag skänker varenda klick du gör på den här bloggen, till Cancerfonden :-)
Så kom hit ofta !!!

Seedningsloppet gick kanon. 53.04
Det gick hur lätt som helst, med bara 14 mil i kroppen 2013. Så känner jag mig sjukt nöjd :-))
Det kändes nästan som om jag skulle landa på en ännu bättre tid. En uns av besvikelse över tiden. 
Men jag tror bara det är ett friskhetstecken. Min tävlingsinstinkt har vaknat :-))

Men jag är super nöjd. För detta är min näst bästa tid, på den här banan. 
Förra året sprang jag den på 49 minuter. Jag kanske inte skall jämföra mig med det!

När jag harvade på som bäst, sprang jag i 05.04 tempo. När jag segade ihop efter 8 kilometer så kom jag att tänka på, att det är exakt 6 månader sedan cancern upptäcktes, genom operationen. 
Det må jag säga, gav mig bästa motivationen. Fan va` jag sprang :-)))
Åh när jag kom i mål, kom en man fram och gav mig en spontan kram. 
-Du är en riktig vinnare, sa han, innan han försvann i vimlet. Tack fina du!!

För inget lopp i världen kommer någonsin vara jobbigare än inträdet i cancer-branschen. 
Så även om min kropp inte är en elit-tränad kropp. Så lovar jag att mitt psyke inte ligger långt efter proffsen. 
Att en målbild kan göra en sådan skillnad.

Saknade dock en siffersmart side-kick. 
För min förra löparpolare var grym på att räkna ut vilket tempo vi skulle hålla, för att kunna springa in på en viss tid. Under tiden vi sprang :-) 
Inte ens utan cellgifter rinnande i blodet, klarar jag av det. 
Jag är säker på att jag kapat tiden ett par sekunder, om jag vetat hur nära jag var att nå 52 minuter... hmmmm...

Men jag är sååååååååååååååååååååå nöjd!!!! Ni anar inte hur bra det känns. 
Att kunna springa och tro att man springer som vinden :-)))
Och tack för alla virituella hejarrop!!!!
Här har jag precis kommit i mål :-))
Så här såg jag ut när jag sprang Sylvesterloppet på nyårsafton. Och så här såg jag ut idag :-)))
Vet inte varför jag ser så sammanbiten ut? Kanske stundens allvar :-)))
Här sprang vi!!! 

Andra sammanbitna löpare. Inte som Medoc Marathon precis :-)))





2 kommentarer:

  1. Vilket energiknippe du är:) Läser din blogg för första gången och du skriver fantastiskt.
    Känner med dig och hoppas så klart att du ska få vara frisk. Min egen son fick leukemi när han var 9 år. Han fixade det bra men fick återfall, även det klarade han bra. Han fick sen en j..vla förkylning med lunginflammation och hans kropp orkade inte mer. Han blev 12 år.

    Vet inte vad jag egentligen vill säga men din blogg tror jag hjälper många, även mig.
    Kram på dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt inlägg!!!
      Så orättvist.
      När man hör om barn som drabbas av cancer, knyter det sig i hjärtat på mig.
      Och när någon öppnar sig och berättar som du precis gjort, så knyter det sig i hela kroppen.
      Av sorg, och ilska. Och vemod.
      Vet inte riktigt hur jag skall skriva, mer än att jag skickar massor av kärlek och omtanke till dig.
      Och till din son. En riktig kämpe förstår jag.
      Det gör mig oerhört tacksam och smickrad att du kan finna någon slags tröst eller hjälp, som du skriver, i min enkla blogg.
      All kärlek till dig!!!
      Kramar till dig också!!

      Radera