Vaknar och är fortfarande i cancer-branschen! Surprise!

Vad trodde jag?

Att bara för att jag fått fri-från-cancer-kortet, skulle jag vara frisk och allt som vanligt?
Hahahaha.
Jag säger som jag sagt förut, cellgifterna lurar hjärnan hela tiden.

Och igår fick jag faktiskt det bekräftat av Dr. Marie.
Att min fumlighet (tappar saker hela tiden), mina nytillkomna koncentrationssvårigheter, min försämrade syn och mitt korta närminne och logiska tänkande beror på alla cellgifterna de pumpat i mig.
OCH att de kommer att försvinna. Sakta, sakta kommer jag att bli; JAG!!! :-)))
Dags att få reda på det nu (tur att jag googlade lite :-)) Cemobrain, låter rätt coolt, är inte så coolt.

Vi firade lite, med en middag på Bon, jag och Casey.
Även om vi var ganska trötta och alternativet var hämt-mat. Så insåg vi att den 26 februari också kommer att gå till historien. :-))
Väldigt gott och väldigt mysigt hade vi.

Hoppade glad i hågen i säng kl 21. Och eftersom jag då mentalt lämnat cancer-branschen, behövde jag ju ingen "mot oro"-tablett. trodde jag. Gissa om 3 vakna timmar på natten är långa? Rätt långa!
Och tankarna vägrade att skingra sig.
Man har liksom inget skydd. Som om hjärnan endast skyddas var ett durkslag, med stora hål. Så att allskönans skit bara fladdrar igenom.
Åh jag vet ju att jag tillhör Cancer-branschen i ytterligare 5 år. Och att återfalls risken faktiskt är drygt 30%. (Men de 30% tänker inte jag tillhöra, så det så!!!)

Och jag har lika stor risk/chans att få cancer någon annanstans i kroppen, som vem som helst.
Jag trodde kanske i mitt stilla sinne, att de där jädra cellgifterna kunde skydda lite, lite i presumtivt syfte...
Nix pix. Cellgifterna tar bara död på tubar-cancer-celler och inget annat. Och cellgifterna slutar verka i min kropp om cirka 1 vecka, (men man kan hitta spår av det upp till tre månader efter avslutad behandling. Men då dödar den inte längre några sjuka celler utan är helt verkningslös).

Så the bitch-is-back. Nya missions, nya utmaningar i cancer-branschen. Men nu lunch med bästa C.
C som i Christofer. Och sedan lite PT-yoga med bästa Caroline!!!

God  mat och trevligt sällskap Bon.

Dumma tankar sipprar lätt in i min hjärna, åh vägrar att ge sig av. Även när man inte vill tänka. Några tankar alls!