följ mig...

onsdag 6 februari 2013

6:e och sista behandlingen gjord - check!

I går var det dags för sista behandlingen. Äntligen!!!!!
Kanske blir det fler, men just nu känns det bra att tänka att det var sista.

Det har alltid varit mitt knep. Ser problemet oändligt lång och svårt ut, så beta ner det i små, små delar och ta dig över ett litet hinder åt gången. När det väl gått en vecka och man ser tillbaka, så har man plötsligt löst en stor del av sitt problemet.
Fast är man i sjukvården och cancer-branschen så måste man fuska lite. För då måste man göra en plan för sitt tillfrisknande. Man måste ta reda på om det finns olika behandlingsmetoder, biverkningar, tillvägagångssätt och om man kan få hjälp på fler håll. Men är man trött så räcker det att göra ett telefonsamtal om dagen, när veckan är slut så har man i alla fall ringt 5 st!!!

Samma sak med med träning, fast åt andra hållet :-) tänk inte med ett avlägset svår uppnåeligt mål som:
-25 kilo eller marathon. Börja med ett hekto och en kilometer. När en vecka eller en månad gått och man tittar tillbaka så har man åstakommit så mycket mer än vad man trott, utan att känna sig tyngd av en stor uppgift.

Gårdagen gick bra, min nya sjuksköterska var jätte vänlig och proffsig. Jag var där 09.00 efter en ganska seg promenad upp. Kl 10.00 var allt förberett med alla förberedande mediciner. Och giftet pumpades sakta in i mitt blod. 3 timmar för första påsen. Sov som en stock. Tills Mr M gled upp med stort leende och lunch till mig. Så nice med sällskap. Speciellt ett helt oväntat sådant :-)) Trodde faktiskt att jag skulle ligga där helt själv. Tack!!!! Och nästa påse tar 1,5 + lite kring mediciner så 15.20 släpptes jag ut i friheten igen.

Fick även träffa Dr. Marie Swahn. Hon är faktiskt jätte trevlig. Hon ville boka in röntgen och narkos undersökning. Blev lite skraj. För Magnus har lovat mig att göra det. Jag vill inte bli sövd på Sahlgrenska. Tänk om de glömmer av mig. Jag kommer att vara en i mängden. Så klart att jag är det på Carlanderska också. Men alla där får en att känna sig mänsklig och levande. Man har ett namn, man är en person.
Så trots lite misskommunikation med ett förivrat sms från Magnus i lördags kväll (han är helt förlåten för han är inte mer än människa och jag vet att han ville väl :-) så ringde Katarina och ställde allt till rätta nu på morgonen. Jag får göra både CR-röntgen (åh är det några frågetecken efter det så erbjöd hon mig MR-röntgen=magnetröntgen har jag lärt mig) vilket ja så klart kommer att kräva också :-)) som sagt man måste vara frisk för att vara sjuk!!!
Så röntgen redan denna vecka och narkos-undersökning när Magnus är tillbaka nästa vecka!

Så nu sitter jag här i min bubbla. Speedad som vanligt första dagen, men ändå frånvarande på något annat sätt. Maten smakar sämre den här gången. Mitt goda morgonkaffe smakar metall..

I kväll skall vi packa, för älskade lilla Caseys första egna tripp. Till London. Skall bli jätte spännande och jag minns själv hur  man längtade första gången man skulle ut på egen hand. Man kände sig så vuxen men ändå liten, men ändå kaxig :-)) eller något sådant. Jag hoppas att hon får jätte kul i alla fall!!
Cellgifter och god lunch!!! Tack Mr. M. Förhoppningsvis sista gången som jag slipper ligga på allmän sal och höra allt negativt tjatter från min rumsgrannar och se den dystra miljön. Kolla färgen på väggarna och spana in gardinerna!!! Billigaste all-inclusive hotellet i Hurghada, Egypten har högre mysfaktor än det här placet. Men åh andra sidan så pratar personalen svenska och hygienen är på topp :-))) inte att förakta!!!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar