följ mig...

lördag 23 februari 2013

Med peruk eller utan peruk, det är frågan. (to be or not to be....

Men hej hej hej hallå!!
Nästan naken. 
Och jag vill inte höra ett enda ord, om att jag ser fin ut, eller att jag visst kan gå utan peruk. 
För det kära ni, hade ni sagt även om jag såg ut som en slemmig dreglande Alien. Nu nu ser jag bara ut som en cancrig Alien, om jag skall var snäll. 
Eller som underbart, söta småsystrarna Garellick uttryckte det. När de storögt tittade på mig utan peruk, på deras egna begäran; 
-Du ser ju ut som en snäll liten bäbis! I love them, Jonas!!
Visst kan det se coolt ut, ett kort ögonblick. Med tung make-up och mycket Photoshop. 
Men det är inte coolt, möjligtvis cold. Kallt som f--n faktiskt! Hur kan ni män strutta omkring med rakade huvuden?

Och som jag sagt innan, ingen kvinna är frivilligt skallig. Om hon inte vill göra ett statement, förstås. Och ingen kan påstå att de vet hur det är att vara skallig, om man inte är det/varit det. Hur naket det känns. Och kallt. 
Och att vara snaggad kan tyckas vara likhetstecken med skallig. 
Men det är INGEN hårfin skillnad, det är ett universum mellan att vara cancer-skallig och snygge-snaggad.  
(för cancer-skallig betyder inte polerat skallig, för man får lite strån, som sticker ut lite här och var. Som Skalle-Per. Exakt som Skalle-Per.)

Rubriken? -Nej, det är faktiskt ingen fråga. För mig är svaret självklart. MED Peruk. Inget alternativ. Med Peruk.
-Skall jag få folk, att tappa matlusten, när jag kommer in i en restaurang?
-Tvinga på dem ett samtalsämne ingen bett om. För en skallig brud på 184 cm. väcker uppmärksamhet.  
-Påminna dem om döden. Påminna dem om cancer, med min blotta närvaro. 
-Nej, jag vill vara en god, hel och ren och proper, och lagom hårig samhällsmedborgare. Som inte sticker ut för mycket. 

Jag vill vara Cecilia, som inte väcker uppmärksamhet, på grund av en biverkning, från en medicin, som faktiskt skall rädda mig från en dödlig sjukdom. 
Så är det.
Åh här är jag med runda kinder och ett högeröga som inte riktigt tål blixtljuset. Om det beror på att lös-ögonfrans-limmet runnit ner i ögat eller om det är ytterligare en biverkning på cortison och cellgifter. Ja, det spelar egentligen ingen roll. För jag vill ha tillbaka min kropp!!!!!! Jävla cancer, släpp greppet så att jag kan få gå vidare!!!!!

(Å så hoppas jag att ingen spyr när de ser den här bilden.. blink blink, ja ja lite subtilt budskap, I know. sorry:-))
Foto: Elie Engelhem



8 kommentarer:

  1. Ok,jag ska inte säga att du ser "fin" ut,jag säger att du ser skit snygg ut och de står jag fan för!Kram marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha, tack!!! Du är helt underbar!!! Även om du har fel :-))) Tack tack tack! Modig tjej :-))))

      Radera
  2. Jag hamnade här på din blogg eftersom jag läser Att vara någons fru och gjort det ett par år nu. Jag är fast här, på din blogg. Underbara, underbara, starka, modiga, häftiga och framför allt vackra kvinna! Senaste veckan har jag fått beskedet att en av mina närmsta vänner har livmodercancer (verkar vara samma typ som du haft) och en nära kollega har fått en form av myelom. Plötsligt inser jag att mitt friska liv är inte något som jag ska ta för givet utan jag ska se det som en gåva! För så länge man är frisk och ens familj är detsamma har man allt som betyder något! Och att du tar av dig peruken, oavsett om du tycker du är vacker eller inte, så är du väldigt modig! Och jag tror att du måste inse att du är väldigt vacker! Mycket mycket vacker! Och det sitter inte i håret, utan inom dig och i det du uttrycker. Sen förstår jag mycket väl att du inte visar dig ute utan peruken. För det är väl inte alltid som man vill visa att man genomgår helvetet på jorden? Att någon skulle känna äckel över att se dig utan hår har jag väldigt svårt att tro, men mer medkänsla och empati. Och det kanske man inte heller alltid är mottaglig för. Vad vet jag...? Jag håller alla tummar jag kan för att du ska fortsätta din väg mot ett friskt liv och att du till slut ska uppfylla alla dina mål! Många kramar och TACK för dina ord! Jag kommer att fortsätta följa din resa.

    SvaraRadera
  3. Åh tack för ditt vackra och omtänksamma inlägg. Och för alla komplimanger. Jag blir alldeles röd över att du tog dig tid för mig!!!!
    Ja, livet är föränderligt och helt oförutsägbart. Så håll i dina vänner och familj och jag håller verkligen tummarna för att det går bra för din väninna och din kollega. Det är tufft, jobbigt och orättvist. Men med en vän som du, kommer de bli mycket lättare. Jag lovar. Din väninna har tur som har en vän som du vid sin sida. Ibland behövs det inte mer än ett sms för att man skall orka vidare. Ibland en kram, svårare är det inte :-)
    Tro det eller ej (eller hur man skall skriva utan att låta självgod :-) men det är faktiskt två som blivit äcklade av mitt skalliga huvud. Sorgligt att det finns människor som inte ser längre än utsidan. Som tror att livet är beständigt och alltid perfekt och friskt. Men de flesta tycker nog lite synd om mig :-))) åh det känns helt okej, när det kommer till skallighet. :-))
    Tack än en gång för ditt fina inlägg!! och välkommen tillbaka!! Berätta gärna hur det går för din väninna!!
    Kramar och kärlek till dig!!

    SvaraRadera
  4. Men herregud kvinna! Såå vacker du är...skallig och med hår!

    Tack för en härlig blogg-första gången jag läser ikväll men inte sista!

    Många kramar & kämpa på fina Du!


    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad du är snäll!!
      Tack!!!
      Även om det inte är riktigt sant så känns det jätte gulligt att du skrev så. tack tack tack fina du!
      Utan peruk och make-up skulle ingen känna igen mig :-)))

      kramar och kärlek till dig!
      ja, välkommen hit!!!!

      Radera
  5. Om jag var hälften som vacker som du är (oavsett vilken frisyr du har) så hade jag varit väldigt lycklig :)

    Vilken styrka du utstrålar, imponerande. Jag håller mina tummar och tår för att du vunnit matchen mot denna vidriga sjukdom på riktigt!

    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack söta Emma!
      Som sagt, det är en fråga om vinklar, ljus och photoshop :-)))
      Och glädje!!
      Men dina snälla ord värmer en skallig bloggerska enormt! tack tack!!
      Tack för att du håller tummarna och ger mig energi!!
      kramar och kärlek i massor till dig!!

      Radera