följ mig...

tisdag 21 maj 2013

Var är sexlusten???!

Åh  i morgon skall jag göra mitt första återbesök!!!!
Är inte nervös, så som jag hört att så många blir. Borde jag vara det. Det skall bli så spännande :-)))
För det känns inte som att jag lämnat Cancer-Branchen. Det känns fortfarande som om det går i ett. 
Så jag ser inte riktigt skillnaden, än.

Jag är mer orolig för min, nu inte bara fula, utan också helt uppsvullna mage. 
Mitt midje mått har ökat med över 10 cm!!!
Vad är det som händer med min kropp?
Det känns som den håller på att falla isär... (eller bli gigantisk, är kanske mer rätt uttryck :-))

Ja, Göteborgsvarvet påminde någon mig om, att jag orkade det. 
Men det var ju två timmar mental frihet från Cancer-Branchen så det räknas inte som jobbigt ;)
Men sömnlösheten som bara blir värre och värre, den är jobbig.
Verkligt jobbig.
Stelhetens i lederna är svin jobbig, för det blir också bara värre och värre.

Och så kom jag på något... 
Jag har tappat sexlusten!!!!!!
Alltså, jag har inte tänkt på sex, på jätte länge. På typ 2 veckor.
Och igår kom jag på, att jag är ju inte ens sugen. 
En katastrof! Jo, i mitt huvud vill jag ju. 
Men min kropp är så nöjd och osugen. My gååååd!!!

Inte för att jag har någon att sexa med just nu.
Men jag vill ju vara sugen, känna mig levande , känna åtrå och alla andra känslor som hör ihop med det. 
Jag skulle till och med vilja känna mig frustrerad ;)) 
Men inte ens det känner jag. Jo!!!! (Mitt huvud är rätt frustrerat så klart). 
Men är det så här livet skall bli?
Det finns värre saker, trust me :-)

Men det där carpediem-snacket om att man förstår meningen med livet och inser hur viktigt det är att leva rätt och njuta.
Jag börjar tro att det bara är en förklädnad, en manöver för att vi inte skall upptäcka för att vi tappar sexlusten av cellgifterna. 
Så då får vi en annan fin egenskap istället ... För att glömma av att vi är levande?
Ja, livet i cancer branschen är långt ifrån slut, det känner jag. 
Men just nu tänker jag bara skratta åt det. 
För förhoppningsvis så löser det sig av sig självt. 
För så länge vilja finns och när jag sovit ikapp all sömnlöshet och när jag stöter på en riktig champion, då borde det funka :-)))
Träffade en söt tjej i samma bransch som följer bloggen. 
Och hon gav mig en fin komplimang eller hur man skall uttrycka det. 
Att hon var glad att jag fortsatte blogga, även om jag slutat med behandlingar. 
För hon menade på att de flesta cancer-bloggarna stängs ner. 
Antingen så dör den som skriver eller så överlever bloggerskan och slutar blogga för att hon börjar jobba.
För hon menade på, att tiden efter är ju minst lika viktig, och att man hela tiden stöter på nya saker att deala med som ingen pratat om. 
Så jag blev jätte glad när hon sa att den här bloggen fortfarande behövs! Tack söta!!

Seriösaste påminnelselappen ihop med mitt efterlängtade VIP-kort, jag menar FRI-kort :-)))))
Men jag skall inte gå i samma fälla som senaste läkarbesöket på Carlanderska, där jag inte tog kommandot. Utan jag lät läkaren prata på så att det tillslut inte fanns någon tid kvar till det som jag tyckte var viktigt (min mage :-))



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar