följ mig...

söndag 19 maj 2013

Göteborgsvarvet 2013 - check

Startgrupp 5.
Allltså värsta lyxen att få starta så tidigt!!!
Tack GT!!!!
Så lycklig att få stå där i solen, höra musiken. Se mina underbara fina vänner studsa av energi.
Att stå i start fållen och känna livet i sig, som Madicken sa.
Cancer kändes väldigt långt borta.
Men ändå inte, vårt Göteborgsvarv var ett steg, i kampen mot cancern.

Startskottet gick och vi for i väg. Det är lätt att dras med, i ett tempo som man inte riktigt kan hålla.
Och det gjorde jag så klart :-)
Men insåg snabbt mitt misstag i Säldammsparken som dessutom var fylld av cigarett rökande människor (!!!) och fantastiskt vackra blommor, som luktade jätte mycket.
Astman slog till med en gång. Så det var ganska tungt, redan när jag lämnade Slottskogen.
På vägen upp mot Älvsborgsbron, började mina anklar att cellgifts-värka.
Och när jag väl tagit mig upp på toppen av bron (tack vare vinden i ryggen) var jag faktiskt inte helt säker, på om jag skulle klara av att springa hela vägen.
När jag kom ner på Hisnings-sidan var mitt mål att komma in strax under tre timmar.
Så ont gjorde det.
Men jag vet, att om man knatar på, och inte ger sig.
Så matar man in meter efter meter. Och det var precis den strategin som fungerade :-))

Så jag minns inte så mycket av Hisingssidan, jag stängde av och matade på. Meter efter meter.
När jag lämnade Götaälvbron fick jag några hejar rop och blev genast mycket piggare :-))
Men Avenyn var seg...
Men fick lite nya hejar-rop och överlevde Poseidon. Fick en fin komplimang av sötaste kamera-killen som låg på knä och filmade oss löpare.
Och det konstiga är, att det behövs mer än en liten glimt eller ett leende så orkar man så mycket mer.
In på Vasagatan. I höjd med W19 skrällde det till ordentligt. Som introt på en cool låt.
Jag var helt övertygad om att det var Malin och Perra som ville väcka uppmärksamhet till sin butik :-))
Men det var värsta åskan.
Fina Gun-Britt satt på sin balkong på Odd Fellow och vinkade så fint :-))

I höjd med Handels var regndropparna stora som golfbollar. Dyngsur på 3 sekunder.
Och där i monsunregnet står sötaste tjejen och sötaste lilla killen och hejar så fint på mig.
Jag tänker i mitt stilla sinne att ungdomarna måste vara tokiga. Heja på mig?
När det spöregnar. (inser efter 1 timma att det var Katarinas barn, Vendela och Joel som hejade på mig :-))
På Övre Husargatan forsar vattnet upp över anklarna och regnet öser ner, värre än underregn perioden när vi var i Equador. Helt galet.
För att sedan övergå i hagel!!!
Det kändes lite som man var delaktig i en knasig reklamfilm.
Sedan var det bara att tugga sig rätt in i Slottskogen.
Inser att om jag steppar upp farten, kommer jag att slå min sämsta varvstid (som är 2:07:48) så jag lägger gasen i botten och springer som vinden in i mål.

Helt slut. Men efter 1 minut, så är jag helt fucking överlycklig!!!!!!!
Skönaste GT fotografen och sötaste journalist pojken suger tag i mig och jag berättar min story.
Jag är så glad och så lycklig och de high-fivar mig och jag får var sin kram innan jag hamnar hos nästa journalist. Pratade med sammanlagt 3 reportrar och blev filmad av en annan :-))
Värsta mediauppbådet :-)))
Och så visar det sig att sötaste journalist pojken skrivit finaste lilla/stora reportaget om mig!!!!!!

Jag skulle kunna krama hela världen, så glad var jag !!!!

Med medaljen stadigt i handen möts jag av brorsan och Anna, i tät följd av Ellie och farsan. Sedan kommer Casey, Amrik och Ellen. Sååååå mysigt.
Jag är så lycklig i just det ögonblicket, att det inte går att beskriva. Bara mina söta små mammor som saknas :-))
Katarina tar sig i mål och Marie dyker upp strax efter. Såååååå grymt av dem att genomföra och gå i mål på suveräna tider!!!!!! Heja heja!!!
Och sedan satt vi på en filt och drack skumpa så det sprutade ur öronen. Klockan blev 20.00 innan vi beger oss hemåt.
Life is good!!!!
En hel sida i Expressen och GT. Tyvärr fungerar inte webb-shopen upptäckte vi igår. Men gör gärna ett nytt försök i morgon så skall det vara åtgärdat :-)) (man är ju inte värsta hackern ännu :-)
Den här bilden fanns i GT´s bildgalleri.
Super imponerande 1:45 sprang William in på. Respekt!!!!
Anna strechar min ankel, väldigt fint med den servicen :-))) tack sötnos!
Så glada!!!!!!!
Sweetest of them all. My favorite kids alla kategorier; Ellen, Casey och Amrik. Det blev rosé, skumpa, chips och crackers.
Farsan fixade värsta bästa grymmaste picknicken!!!!!! TACK!!!!!! Fotograf under dagen var Ellie, så därför hittar jag inte henne på en enda bild :-)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar