Så här skrev jag på Facebook igår:

"Från början hade jag inte tänkt att outa min lilla blogg här på FB. Men de senaste veckorna har jag haft en känsla av dåligt samvete... För när människor jag mött i olika sammanhang i all välmening frågat hur jag mått, så har jag ljugit dem rakt upp i ansiktet. För det är så himla svårt att få fram ”-Tack bra, förutom en släng av cancer så är allt toppen” Åh speciellt när man efteråt får känslan av att personen som frågar redan vet, men av respekt, vill höra det från mig. Så växer det dåliga samvetet till oanade proportioner. Åh jag som startade bloggen med tanken att inte skämmas, inte mörka, inte ge upp, utan inspirera och hjälpa andra. Då kan jag ju inte mesa nu, när det är hard-core cancer-behandling som gäller J.  Så vill ni veta hur jag mår, hur man tar sig fram med en #€%%&∞ƒ cancer hängande i hasorna eller bara känna ”fan va gött att jag e frisk” (så får man faktiskt känna J), så är du välkommen in i mitt liv och min blogg!

-Åh nej, jag kommer inte att dö nu!

-Åh ja, jag är skallig men det får du bara se på bloggen och i filmen som kommer J

-Åh, ja, jag jobbar nästan som vanligt! (boka mig gärna!!!)

-Åh JA, livet är fucking fantastiskt även det är fuck cancer som gäller just nu!!"

Vilken värme, vilka kommentarer, vilka hejar rop, vilka mail och sms och vilken kärlek som mötte mig på FB när jag länkat min blogg dit igår kväll. Åh så skönt det kändes. Nu vet "alla" och jag och kan vara mig själv och jag lovar att jag kan prata om det, utan att falla i gråt :-))
Åh, jag skall kämpa ännu hårdare och göra allt jag kan för att bli frisk. För även om inte viljan kan göra mig frisk så är jag helt övertygad om att vägen tillbaka blir så mycket lättare med kärlek, omtanke och massor av hejar rop!!! Så tack alla väntade och oväntade vänner som bemödat sig med att skriva till mig!

TACK TACK TACK, verkligen tack från hela mitt hjärta!!

Med min mest hängivna supporter, min fina unge Kajsaclara! (foto: älskade syster-yster Ellie)