Cecilia vs. Harold

Gunnel smsade en bild på Harold the Homeboy, för hon tycker att jag påminner om honom. En liten skallig liten kille, med mössa långt neddragen och full av energi. Förutom att han är kille och klättrar fasader i ett svenskt data-spel :-) (åh Gunnel skulle aldrig uttrycka sig "skallig" när hon pratar om mig, men det lät mer intressant med det ordvalet tyckte jag :-)
Mentalt skulle jag nog kunna klättra en och annan fasad, men tror inte att det skulle hinna. Jag har ju liksom mina egna fasader att klättra.
-Du springer, sa Gunnel och Harold hoppar.
-Men vad springer jag ifrån? Mig själv, min cancer, min sorgsenhet. Saker jag inte kan hantera, saker som gör ont eller när jag blir sårad. Det kanske hade varit lättare att leva i ett dataspel. Fullständigt klara regler och inget utrymme för sjukdomar. Inga krossade hjärtan eller svikna löften. Inga besvikna vänner eller missförstådda ord. Bara hard-core poängsättning, klättra högre och du får ett extra liv.
-Hmmmm, det är nog därför jag springer. För att samla poäng, som ger extra liv. Precis som i dataspel. Undrar om gym-besök räknas, för löpningen får stå över en vecka till :-))

Cecilia the homegirl

Harold the homeboy