En konstig dag...

Livet är konstigt, ännu konstigare blir det med cancer. Man kan känna sig ensam och övergiven när man är frisk. Men med cancer så känner man sig sig så ensam, som om man vore själv på hela jorden och ännu mera övergiven, lite som knyttet i sagan, ni vet. Och man är ju så förbannat sårbar.

Men nu är det fredag!!! Trots tunga tankar om ensamhet så måste jag säga att efter fika och foto med min nya vän Åsa, känner jag mig lite mindre ensam, lite mindre sorgsen och kanske lite mindre övergiven. Vi hade as kul. Vilken människa, vilken energi och vilket vackert skratt :-) Fotade Åsa för mitt nya projekt, som handlar om cancer (så klart :-) och utseende och förändringarna som följer i dess spår. Så spännande och så kul. Bilderna blir grymma. Nu vill jag hitta fler tjejer och kvinnor som tappat sitt hår.

Vi tog några bilder på oss ihop. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Snälla Åsa, jag måste få lägga upp den där bilden då vi ser ut som två flator, eller två killar som är ihop eller ja, två transvestiter som tappat håret. Helt sinnessjukt knasig bild. Så eftermiddagen ägnades åt värsta bisarra cancer-humorn, nästa gång skall vi dricka vin och göra cancer-skämt, kan bli hur fel som helst :-))) love it!

Nu är det fredag och vad som helst kan hända :-)) Tjohoooo!!!



Det här är den den officiella (den med hår :-) bilden på oss, visst är hon vacker Åsa?

- Posted using BlogPress from my iPad