Syster Linda mötte mig, i korridoren, med värsta leendet. Klockan var 07.45! Känns ändå bra att min gift-sköterska är på bra humör :-) Fick "min" säng. konstigt att en sådan sak som samma rum och samma säng känns tryggt. Innan cancern hade jag hellre minglat runt på olika rum för att träffa olika människor, snacka lite och se något annat. Den nyfikenheten existerar inte på Jubileums Kliniken, här vill jag helst inte möta någon i korridoren, än mindre dela rum.
Innan själva behandlingen börjar så får jag massor av koksalt, medicin mot illamående, medicin mot något annat och en tredje mot något.. annat :-) Sedan drar det igång, 3 timmar tar första påsen att få in i kroppen. All medicin får jag genom en slang rätt in i blodet, den här gången jagade Linda rätt på ett kärl vid handleden. Funkar fint, men det är en rysligt konstig känsla för cellgifterna kyler ner blodkärlet så cirka 20 cm. på min arm från själva kanylen är huden helt iskall. Idag fick jag en värme filt på, åh det var skönt. En av anti-illa medicinerna gör en rätt dåsig, å med tanke på att jag vaknade kl. 04.30 på morgonen så somnade jag gott, 3 (!!!) timmar sov jag. Trots sköterskornas kacklande i korridoren. (Tror det börjat en manlig sköterska där idag, blir man så fjantig då? :-) tydligen, men rätt gulligt). Casey och Kalle kom med lunch, så snällt. (Ett smart drag, för det är svårt att gå upp i vikt på de renklämmor och kaffe som de bjuder på. Hann i och för sig smälla i mig två :-) De var på väg till Köpenhamn! Nästa påse cell-gifter tog 1 timma. Åh då dök farsan upp!
Han ville bjuda på lunch på "Hos Pelles". Nice!
Precis innan jag lämnar mottagningen dyker Ami upp, min gamla vinprovar-väninna. Där står hon och är värsta onkolog-läkaren. My good! Så kul. Gamla minnen (konstigt att vi mindes något överhuvudtaget med tanke på att våra vinprovningar var mer av karaktären, "prova så mycket du kan" men så kul vi hade :-) så lite catch up, hann vi md trots farsan stampande i korridoren.
Rask promenad till Pelle, som sevrade hos i egen hög person. Men en stor pasta portion 11.45 gjorde att den fantastiska slottsstek han serverade kanske inte riktigt kom till sin rätt kl 13.45 :-) Kände en svag olustkänsla, kan villigt erkänna att jag tror cellgifterna tog lite hårdare på mig den här gången, olust känslan infann sig snabbare. Eller så kanske jag inte var riktigt lika nervös den här gången (eller hur :-) NOT när man vaknar 04.30). Och därmed inte lik speedad efteråt. Tog vägen genom Haga hem, och tvär somnade när jag kom hem! Tack för mysig lunch!
Fuck my cancer, only 4 more 2 go!!
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar