följ mig...

torsdag 18 april 2013

Jag har fått nog!!!

Jag är så trött på bitter-pittar. På medelålders trötta, bittra gubbar.
Som tror sig kunna bete sig hur de vill.

Missförstå mig rätt. Jag älskar män (och det finns faktiskt en och annan som har älskat mig också :-) och jag kan inte leva utan dem (inte med dem heller, tycks det :-))
Men hör här:

Jag och super ungen Casey åt lunch hos söta Ulla på Lipp idag.
Bredvid oss, slår sig ett äldre par ned. Jag känner tydligt deras överlägsna, nervärderande blickar.
För att jag har mössa på mig, inomhus.
Frun går iväg.

Snubben sätter på sig sin mössa med stora åthävor och drar ner den över ögonen. Jag ser att Casey tittar till. Men jag uppfattar inte riktigt vad som händer.
Men så öppnar mannen, vid bordet bredvid. Och säger en dräpande kommentar till mig, om att ha mössa på sig inomhus. Och fortsätter:
-Så här brukar jag reta grabbarna på kontoret, som har mössa på sig inomhus.
Han gör en störd min när han pratar, mössan är fortfarande långt neddragen. Liksom för att understryka hur illa han tycker att det är. Att en vuxen människa har mössa på sig inomhus.

Jag fattar mig direkt (tack Annette) så jag lutar mig över bordet. Ler mitt allra största leende och säger socker sött;
-Jag har tyvärr en dålig peruk dag idag, så därför har jag mössa på mig inomhus. Jag hoppas att det inte stör dig, säger jag, och spänner ögonen i honom. Men fortfarande med största leende. (Ni som känner mig hade sett att det inte var naturligt. Men det uppfattar inte bordsgrannen).

Ni skulle sett hans min. Shiiit vilken min, vilket pinsamt ögonblick för mannen. Han som skulle triumfera, när han fått mig, till att ta av mig mössan. Mot min vilja. Så hade han nog tänkt. Uppfostra ungdomarna, eller bitcharna :-)))

Frun kommer tillbaka till bordet. Hon har missat allt. Så hon är fortfarande stursk, när hon tittar uppfordrande på mig. Snubben knuffar på henne, under bordet. För att få hennes uppmärksamhet.
Jag undrar stilla hur den diskussionen lät, när de kom ut på Avenyn. Hehehehe.

Så därför har jag fått nog.
Jag har gått till handling. Men mer om det i morgon, när jag löst den tekniska biten av det hela :-)
(Nej, det är ingen digital gilijotin, mer en tyst bitch-slap :-))
Så här söta och glada var vi, när vi satt på Lipp. Hade vår uppsyn stört dig?



6 kommentarer:

  1. Aaaaameeeeeen gudars så skön du är! Sån tur att du fann dig!!! Ge dem vad de tål!! :)

    SvaraRadera
  2. Vilket jävla praktarsel... skönt att du gav svar på tal! Bra gjort!
    Jag har inte tappat mitt hår så jag har nog sluppit mycket elände tack vare det. Mina tjocka cortisonkinder tror folk mest att jag har ätit mig till. Å det kan jag stå ut med. :)

    SvaraRadera
  3. Sicken gubbajävel! Bra gjort Cecilia och vilken tur att du fann dig så snabbt. Annars brukar man komma på vad man skulle sagt långt efteråt! Heja Cecilia! Kram Yvonne

    SvaraRadera
  4. Bra tjejjen! Helt rätt gjort!!!

    SvaraRadera
  5. haha, det där hade jag velat se!

    SvaraRadera
  6. Tack för era underbara kommentarer!!!
    Att jag kunde ge svar på tal var bara för att Annette råkat ut för samma sak förra veckan. Annars hade jag suttit där med en klump ihalsen och ilska som pyrt ur öronen på mig. Så nu fick han!! Right back!! heheheheh

    SvaraRadera