Är jag i Nangijala?

Löpturen idag blev omtumlande :-)
Den lilla vägen slingrade sig fram, isigt och blött. Genom någons slags skog. Och full koncentration för att inte halka.
När vägen är torr och jag tittar upp. Undrar jag stilla, om inte cancern tog mig till slut, i alla fall...  :-))
För det känns som om jag har hamnat i Nangijala!
Jag ser små kullar, och fält, breda ut sig. Och mitt framför mig ligger nog Mattias eller är det Saras hus och jag hör nästan Skorpan som ropar på Lejonhjärta.
Mig gååååd!! Jag får nästan nypa mig i armen. Är jag död eller levande. Skrattar så där lite töntigt åt mig själv och är glad att ingen ser mig. Och springer vidare.
När jag efter 6 km. är tillbaka på Talldungen så pratar jag med ägarna. Och gissa vad ????

Bröderna  Lejonhjärta spelades in precis där jag sprang!!!!!!!!!!!
Rätt coolt :-)
I morgon skall jag springa genom Rosengården :-)) Lite synd att vintern fortfarande är kvar här, annars hade det nog varit jätte vackert.

Annars är det helt fantastiskt här. Jag är helt omtumlad.
Dagen började med stillsam, mjuk och skön Yoga med fantastiska Sasha. Sedan var det frukost.

Och därefter gruppsamtal. Men det ordet låter för banalt.
För det var storslaget. Skrämmande. Lärorikt. Omtumlande.

För att tvingas tänka på massor av sorgliga saker, att tänka massor av ledsna tankar och känna konstiga känslor som plötsligt tryckte över bröstet.
Men som underbara Rosie, nästan trollade bort, när hon tittade på en och ställde en fråga. Rätt fråga.
Och alla fina människor som jag träffar här, och all kärlek som jag känner. Även om vi är så olika är vi ändå lika på något vis.
Jag vill ju egentligen inte vara lik någon i den här Cancer-Branschen. Det vet ni ju :-)))
Jag vill ju bara vara mig själv. Den där ganska bekymmerslösa Cecilia som skulle leva i evighet :-))
Men efter bara två dagar med de här underbara människorna känns det inte lika skrämmande att inse att det kanske finns saker som kan bli till det bättre. Att jag kan lära mig något och kanske kanske få fördelar/lärdomar/kunskap, av det här som jag går igenom.
Trots att jag är cancrig och för evig medlem i den här jävla Cancer-Branschen.

Fuck Cancer säger jag bara! Så att vi inte glömmer, menar jag :-)))
Nu skall vi lära oss om mat!!!

Tjohooo!

Ser ni likheterna, precis som jag föreställt mig det. Och då skall ni veta att jag aldrig vågat se filmen! Bara läst boken (typ tusen gånger .-)) Och sett den som teater.