För det var det hon var, vår lilla Ulla.
Hon var särskilt liten :-) (ganska lång) men hon var så näpen och så sofistikerad. Så vacker. Så rakryggad. Så vän, men ändå värsta feministen.
Hon hade så vackra händer och långa fina fingrar, med perfekta naglar och välvårdade nagelband. Och så luktade hon så gott. Hon luktade Ulla, så klart.
Och en hårman, stor och yvig. Som skulle gjort Lejonkungen avundsjuk.
Som lyste rött som eld, när solen låg på.
Konstigt vad man minns. För det är 15 år sedan hon dog.
Och jag tror inte det går en dag utan att jag tänker lite på henne. Hon var verkligen älskad. Av många. Och vi är många som saknar henne. Och det är så sorgligt att hon inte är här just nu.
För jag hade mer än någonsin behövt en Ulla-kram.
Fin bild på en vacker mamma. Mammadoft, den bästa.
SvaraRaderaStor kram till dig!
L
Tack fina !!!
Radera