följ mig...

onsdag 24 april 2013

Jag är en cancer-bäbis!

Sov bättre i natt.
För er som är nya på bloggen så är jag 10 veckor, från min sista cellgiftsbehandling.
Och livet är inte sig likt :-))
Visste att det inte skulle bli det, i en handvändning, men innerst inne så inbillade jag mig nog det i alla fall.
Att de där omtalade cellgiftskrämporna och bakslagen, de skulle inte jag känna av... henhehe :-) 

Lätt att vara kaxig när man är en cancerbäbis :-))
För när jag var på CTRF/cancer-retreatet så var det en tjej som förklarade så här gulligt.
Att man räknar sin nya ålder från när man fick sitt besked. 
Då är jag typ 9 månader. Just nu. (tyckte först att det lät ganska fjantigt, men hon hade en poäng den kära Inga-Lill).
För då skall man ungefär bli behandlad som en 9 månaders bäbis :-)))
Man måste få mat, massor av kärlek och omvårdnad. Men också en knuff ut i välden, för det är vid den åldern som man börjar krypa, stå eller kanske till och med tar sina första stapplande steg.
Rätt gullig liknelse. Och faktiskt lite sann. (och håret börjar ju växa ut på huvudet :-))
Så tänk på det ni som har en cancrig bredvid er!!! De behöver omvårdnad!!! Och kärlek :-))

Och så fick jag en bunt med Expressen igår. 

Först trodde jag faktiskt att det var något förtryckt på deras kuvert. Men vid närmare granskning så var det skrivet till mig!!!!!!! Tack söta Karin!!!!!! Så när jag tackade för den fina hälsningen hittade jag det här mailet i min "brevlåda" i morse!
Hur gullig som helst var hon, när jag pratade med Karin. Under den kompletterande intervjun hon gjorde med mig!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar