följ mig...

torsdag 17 januari 2013

Välkommen tillbaka!!!

Åh så äntligen en dag i ljus :-)
Efter att tillbringat 4 dagar i cytostatika-ångest-helvetes-världen så är jag nog på väg hem!!!
Jippiieee.
Det känns så, för idag kändes jag mer normal. Jag har fortfarande ont i leder, skelett och en vansinnig huvudvärk, metall smak i munnen och suddiga ögon och några andra deppiga åkommor, men vad gör det? :-))
Jag föredrar faktiskt kroppslig smärta framför en degig deprimerad odefinierbar ångest.

Nu har jag bara cytostatika-baksmällan att ta hand om :-) Men det gör inget, för allt känns bättre än de 4 helvetesdagar som just passerat.
Hur kan hjärnan tvista ihop sig till en gröt av bisarra, sorgsna, ledsamma, dystra och negativa tankar. När jag inte gjort något annorlunda, (från en vanlig dag), än att jag fick cell-gifter i fredags?

Så nu skall jag kurera mig från min baksmälla. Åh svara på mail, åh öppna kuvert och svara när någon ringer och jobba lite :-))
Åh löpa (lite :-) och krama Casey, som jag längtar efter henne!!!

Var faktiskt ute sent igår kväll och sprang själv längs med Vasagatan 2 ggr. Det var då jag fick en föraning om att nu är jag nog på väg tillbaka till mitt vanliga jag.

Mitt vanliga älskade skeva jag :-)) Hur många tillkorta kommande jag än har, så är jag väldigt nöjd med det där måndags exemplaret som är jag. När jag får vara JAG. Inte fylld med äcklig cytostatika!

Så tack alla som skickat hälsningar och hjälpt mig!!!
Även om jag inte orkat svara på alla mail de här dagarna, så skall jag med glädje göra det idag :-)))

En stor kram till alla där ute som tror på mig!!!!!
Söta söta glada lille Gustav får stå för leendet idag!!!! Tack Annica!!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar