Vilken kväll det blev :-))
Middag på Caleo, med bästa Costas i dörren, sedan 90 minuter välproducerad musikshow på Scandinavium. Såååå bra! Sååå snyggt! Såååå kul att vara där!
(Det enda som drog ner känslan av super kul, var ett gäng stiffa 30-isch brudar (från Stockholms) som satt framför oss OCH hyssachade när vi applåderade. Ja, ja en del är ju lite viktigare än andra :-)))
Sedan hade sötaste Rock-Björnen fixat biljetter till efterfesten "The Efterfest" alltså :-))) Jag var där förra året och det var rätt coolt då också. Men i år var ju sällskapet maxat; Casey!!!
Så där hängde jag i baren med Petter (rapparen) och Kodjo som log som en sol mot mig. Hårdaste hårdrockarna med en rastafari snubbe som wingman var skönaste sällskapet. Verkade rätt kända, åh jag tänkte typ fota. Men min cytostatika-hjärna glömde totalt av allt det. Kanske lika bra, men ett gäng hårdrockare som gör Fuck Cancer hade ändå varit minnesvärt! Allt medan Ellen och Casey på egen hand botaniserade bland Sveriges musikelit. Åh syster-yster, glömde ju nämna att Rasmus och Rasmus från Torka aldrig tårar.. också var där. Och dom var söta som socker!
Kung på natten - Kung på dagen gäller ju även oss i cancer-branschen. Så 8:an i Skatås tvingade jag mig att springa. Och där mötte jag sötaste Bea med make. Och hon förklarade följande. Att om man utsätter kroppen för positiv stress. Så som löpning. Tränar man också kroppen på att klara stress bättre när man utsätts för den i verkligheten. Typ som stressen att få cellgifter. Det är ju det jag säger :-)) Löpning is the shiiiit. Det hjälper verkligen. Åh nu har jag fått det förklarat på en mer vetenskaplig nivå också. Så det skall jag hålla i minnet om tre veckor när nästa behandling skall göras. Att jag faktiskt mår lite bättre än de som inte tränar. Även om det inte känns så just då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar