följ mig...

fredag 11 januari 2013

En gång kvar, en gång kvar, bara en gång kvar!

Så sitter jag nu i min egna bubbla. Cellgifterna förpassar en till ett dvala likt tillstånd. Jag upprepar samma saker, om och om igen. Jag måste verkligen koncentrera mig ordentligt när jag skriver. Förstår inte riktigt vad mail eller sms har för innebörd innan jag läst igenom det flera gånger. Och att skriva, tar tid. För orden flyter inte lika enkelt från min hjärna ut i fingrarna på tangentbordet. Så som det gör när min kropp är fri från cellgifter. Att skriva texten hit. Hit. Tar i vanliga fall 5 minuter. Idag tar det 25 fem minuter...

Men jag är ändå så glad att den 5:e och näst sista behandlingen är avklarad!!!
Den sista behandlingen är planerad till den 1 februari, men jag har ställt in mig på en veckas förskjutning så som det blev den här gången.

Så 4-6 dagar i bubblan, then I´m back!!!!

Mysig frukost med min Söta-Maskot-Anna och Casey, gjorde starten på dagen så mycket roligare. Rask promenad upp till Sahlgrenska. Började med cellgifterna, sov 1,5 tim och sedan kom Karin och Joakim med lunch och kram-mysigt sällskap och stannade till jag var klar!!!
Det betydde mycket, för det blir i ärlighetens namn jobbigare och jobbigare att gå dit. Att se alla skalliga, magra och gråa tanter. De ser så sjuka ut, som pappersdockor.
Jag känner mig som ett knubbigt vällingbarn, (ni vet de som gör reklam för Nestlé) när jag hoppar omkring med ganska stolt hållning, peruken snyggt flätad och make-upen oklanderligt lagd :-)) och viktigaste av allt, min värdighet. Jag är Cecilia, inte en sjukdom!!!!
Jag känner att jag hör inte hemma där, alls. Men samtidigt kommer det stället rädda livet på mig. Jäkla dubbelbottnade känslor. Uttrycket "hat/kärlek" har aldrig känts mer träffande än just nu.
Men missförstå mig inte :-) Jag älskar inte att hata :-))

Trött på slangar, sprutor och Sahlgrenska... Börjar synas tydligt i mina ögon tycker jag!!
Men så kom Karin!!! Gosse Karin, finaste Tomas Sabo halsbandet fick jag med en ängel. Tror nog att lilla Moa var inblandad också! Tack lilla sötnosen!! Fuck cancer så klart !!!
Underbara fantastiska, varma fina, glada Karin och Joakim. Åh så fick jag förhoppningsvis Joakim att skaffa jogg.se så att vi kan springa någon gång och nörda lite .-) Men jag vet inte om jag lyckades övertala honom att gå med, för Joakim är lite mer normal. Han springer och sedan är det bra med det, mer normalt ni vet? Så nu kör vi "Fuck cancer & run!!!
Casey är lite okoncentrerad på lektionen och skickar "fuck cancer" med sin nya iPhone vante!
Ja, man undrar hur mycket de egentligen får gjort på lektionerna :-)))
"Hej då, macken! Vi ses i môrr'n" sa Roy 1986. "Hej då Sahlgrenska vi ses aldrig mer" skulle jag vilja säga under 2013 :-))


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar