Fick ett brev i natt, på stapplande svenska, ändå från USA :-))
Översatt genom Google Translate antar jag. Sååå gulligt!!!
Mailet kom från Mike. Vi jobbade båda på Zygofolis sommaren 1987 :-)) Han var cool akrobat och high-diver och jag en blyg karusell-skötare (typ som om du slår ihop Skara Sommarland och Liseberg x 2, det låg utanför Nice i Frankrike) Vi hängde ihop hela sommaren och det var nog den sötaste kärleks historien jag haft.
Åren gick och det är klart att man någon gång undrat hur det gick för honom. Och så för 1 år sedan addad han mig på Facebook, men vi har bara hörts av med typ ett mail.
Så jag visste att hans ungdomsdröm, att bli läkare slog in och han gifte sig med sin high-school sweetheart :-))
Men inte en susning att han var gynekolog och specialist på... my shiiit :-)) Och hans hobby-band består av bara av onkologer :-)) jag vill bli doa-tjej i det bandet!!!
Åh jag som jagat ihjäl mig för att hitta någon som kan hjälpa mig med en "second-opinion" och här bara hoppar han fram och vill gärna hjälpa mig och stötta mig!!!
Sp nu skall jag maila mina journaler till honom. Tjohoooooo!!!
Han var den snällaste killen som fanns -89, och jag var dödligt förälskad i honom då. Kärleken bleknade men vänskapen bestod. Så när jag jobbade som modell i NY i början av 90-talet hyrde jag ett rum i deras studenthus på Long Island.
Så att han skulle höra av sig 20 år senare och erbjuda mig sin hjälp, känns helt overkligt. Så snällt och så fantastiskt fint att människor vill hjälpa. Åh att han vill hjälpa mig, jag är så smickrad. Tack alla som finns där ute för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar