Lite segt och ledsamt och ensamt den första kilometern, men sedan vände det. trots duggregn. (Vad det inte Michael som nämnde att lite duggregn borde inte hindra en frisk löpare, när han delade bloggen på Facebook? Så jag som är ett måndag-exemplar med lite cancer skall väl sannerligen inte klaga :-)))
Glad och lätt om foten studsade jag runt Guldheden och upp till tornet som ligger där. Körde en egen ego foto-session och studsade ner igen över Linnéplatsen och hem igen!!
Löpning är verkligen lösningen på allt. För nya endorfiner som rycker upp en, till en lyckligare person kan aldrig vara fel.
Och vid spisen stod bästa Casey och bästa Ellen och lagade mat till mig!!!
Det är sannerligen en stor dag :-))
 |
| Kallt och blåsigt så ego-bilderna blev inte så skarpa. Tur är det å andra sidan, för utan ögonfransar ser jag rätt freakig ut. Morgondagens mission; köpa lösögonfransar!!! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar