Så nu var det på plats! 24/7 skall det här plåstret sitta på mitt ärr i minst 6 månader. Hur bra som helst. Ärret kommer att bli fint och samtidigt slipper jag se "min" konstiga mage. För det känns inte som min mage, jag har fått en tants mage. Någon gillade min och snodde den :-))
Träffade världens skönaste läkare i går. Han tittade på magen och konstaterade att mina magmuskler fortfarande är delvis förlamade!!! Tjohooooo så glad jag blev! För det betyder ju att min mage som är rätt sned, (faktiskt är sned och inget som bara sitter i mitt huvud :-) och huden som bubblar sig längst med hela ärret, med största sannorlikhet kommer att bli rak och platt. Inte som innan, förstod jag, men inte så illa som nu :-)
Så jag måste ge det minst 1 år innan man vet hur det kommer att se ut.
Men är det fortfarande lika fult, så är nog risken stor att jag vill korrigera det.
Men jag vill ju egentligen inte skära i min mage igen. För jag vill ju vara en sådan där stark person som inser att jag är fin i alla fall, trots att motorsågsmassakern härjat tvärs över min mage.
Men jag har nog inte så mycket självförtroende att jag fixar det. Men jag har ju ett år på mig för att vänja mig. Och... för att se så att cancern inte spridit sig, för då måste de kanske öppna min mage igen.
För även om operationen räddat mitt liv, och jag vet att jag skall se det i ett större perspektiv, så är jag inte mer än en liten, liten människa som vill var som jag var innan...
P.s. Jag överlevde Caseys 18-års kalas utan att bli vräkt :-)
 |
| Så är fin är min mage när jag uppfyller vissa kriterier; jag måste ligga på rygg, på morgonen, med plåster och lägga Instagrams softfilter över. Vågar inte lägga ut en bild hur den ser ut "på riktigt" ännu, när jag står upp. Men det kommer, ge mig lite tid :-) Måste själv acceptera hur jag ser ut. Men titta så diskret plåstret här!! TACK!!! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar