En konstig dag...

Livet är konstigt, ännu konstigare blir det med cancer. Man kan känna sig ensam och övergiven när man är frisk. Men med cancer så känner man sig sig så ensam, som om man vore själv på hela jorden och ännu mera övergiven, lite som knyttet i sagan, ni vet. Och man är ju så förbannat sårbar.

Men nu är det fredag!!! Trots tunga tankar om ensamhet så måste jag säga att efter fika och foto med min nya vän Åsa, känner jag mig lite mindre ensam, lite mindre sorgsen och kanske lite mindre övergiven. Vi hade as kul. Vilken människa, vilken energi och vilket vackert skratt :-) Fotade Åsa för mitt nya projekt, som handlar om cancer (så klart :-) och utseende och förändringarna som följer i dess spår. Så spännande och så kul. Bilderna blir grymma. Nu vill jag hitta fler tjejer och kvinnor som tappat sitt hår.

Vi tog några bilder på oss ihop. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Snälla Åsa, jag måste få lägga upp den där bilden då vi ser ut som två flator, eller två killar som är ihop eller ja, två transvestiter som tappat håret. Helt sinnessjukt knasig bild. Så eftermiddagen ägnades åt värsta bisarra cancer-humorn, nästa gång skall vi dricka vin och göra cancer-skämt, kan bli hur fel som helst :-))) love it!

Nu är det fredag och vad som helst kan hända :-)) Tjohoooo!!!



Det här är den den officiella (den med hår :-) bilden på oss, visst är hon vacker Åsa?

- Posted using BlogPress from my iPad

Cancerfonden & Jag :-)

Mysigaste fikan med sötaste journalisten idag! Blev intervjuad av Emelie över lussebullar och chokladmojjar. Rätt skönt att få prata och prata och prata :-)
Hon var jätte gullig och hennes sammanfattning över vårt samtal var klockrent.

Tog en sen liten löprunda för att skingra tankarna. Nya kvälls favvo-runda nu när jag springer själv, (gillar ju inte Skatås när det är mörkt) "Vasagatan". Från Handels till Heden, tror det blir 3 km. Sprang bara 1,5 för jag skall ju börja sakta den här gången :-). Målet är som sagt Sylvesterloppet här i Göteborg på nyårsafton, 10 km på egen hand. Hur skall det gå? Det kan gå precis hur som helst, så det blir rätt så spännande :-) Vem kommer att servera skumpa (man är ju så klart lite influerad av Medoc Marathon som hade 19 vin/vätskestationer längst med banan) när jag går i mål?

Stora ting händer. Cancerfonden har länkat min blogg till sin sida "Vi väljer ut bloggar som handlar om cancer och som vi tycker är läsvärda och intressanta" skrev de i ett mail till mig. Stort tycker jag och blir så klart jätte smickrad.


Det enda som blev kvar av vår fika (jag åt allt, Emelie bara skrev :-) idag.

- Posted using BlogPress from my iPad

Sovmorgon :-)

Första officiella arbetsdagen och vi försover oss, länge. Casey väckte mig kl nio. Jag hade lätt sovit längre :-)

Stabil gröt frukost och sedan gymmet. Körde ben, ganska tungt, det känns med en gång när man ätit ordentligt i flera dagar. Man orkar så mycket mer,och man har den där lilla extra ginstan. Det måste varit farsans fantastiska lasagne som gjorde det. Han gjorde en stor form och vi har ätit ur den 3 dagar i rad :-)

Första jobbet idag, julkort för mina kära Surikater! Ett galet glatt konsult gäng som alltid vill göra roliga bilder. Förra året lade jag dem (15 st!!) på mitt studio golv. Jag stod på en stege och fotade dem uppifrån, skit snyggt :-)

Glömde ju att skriva att studions maskot, Gustav var på besök med mamma Annica. Åh jag fick sötaste scarfen, med massor av hjärtan på! Tack söta Gustav!!!




- Posted using BlogPress from my iPad

tankar & jul & yoga

Vad får oss att ta vissa beslut? Är det händelser eller medvetna tankar som gör att vi ändrar oss? Djupaste lunchen på länge innehöll alla slags frågeställningar om liv, beslut och val vi gör. Jag hävdade att jag är blödig som oväntat svarar på min mosters 13-åriga tystnad, bara för att jag har cancer. Men efter lite övertalning och förklaring så kanske jag inte, köper, men kan förstå att det har med mognad att göra. Men jag ville ju inte mogna, jag vill ju bara vara jag. Men och andra sidan så mognar man ju när man får barn, och den mognaden var nog tur att jag accepterade :-). Så jag är väldigt glad att jag svarade på hennes mail, hon var ju min favorit moster trots allt, Moster-Brita. Så nu kanske vi skall träffas, cancer eller inte, jag längtar :-)

Har yogat med Caroline, himmel och jord och alla stjärnor vad min kropp mår bra av det. Nästa gång får du hänga med C-M!!! 

E man vuxen nu? Första inbjudan till en julfest, ever. Stort. På en bank. Kom inbjudan fel eller är jag faktiskt bjuden på "Julbuffé med Göteborgs lucia"? Men mitt namn stod så prydligt skrivet för hand, så det är nog rätt. Klart jag kommer :-)

Helt galna fuckar vi cancern!!! :-)) Du e bäst Caroline!! (oj, någon behöver en manikyr :-)

Första julkortet!

God morgon världen!

Gjorde frukort till Casey och gick och lade mig igen :-)
Har kommit på, att efter cellgifter och cortison-behandlingarna är man så speedad att man inte kan sova. Så när, iallafall cortisonet lämnat kroppen så måste man sova igen sig lite. Så jag känner mig i en strålande form (förutom lite led och muskelvärk). Sova is da Shit :-))

Har precis klämt i mig största äggmackan och skall åka upp till Carlanderska för att visa upp mitt ärr (skall klaga lite när jag ändå är där, för det är verkligen inte snyggt..) för Katharina den här gången. Åh sedan har jag en bäby-fotografering!!! Tjohoooo!!

Hörs lite senare, dagen har ju bara börjat :-)

Så här glad var jag när jag, Ellie & Casey road-trippade i Frankrike i somras!

God morgon världen!

Fick en oväntad men välbehövlig sov morgon idag. Min nya kompis Åsa hade sjuka småbarn. Så jag passade på att sova, tog nog ut mig lite igår tror jag :-) åh natten var ganska kass.

Ligger i sängen och skriver mail och kollar FB. Och svarar på kunders mail och förfrågningar. Och funderar lite. Men inte så där deppigt som efter den första cell-gifts behandlingen. Fick ett mail av min vän C-M, oväntat och omtänksamt om livet och yoga. Så det är nog därför jag funderar lite :-)

Och så tittar jag på alla mina medaljer och blir stolt. Men inser hur lång vägen är tillbaka. Men Sylvester loppet på nyårsafton skall jag iallafall springa. Springa och springa. Jag skall ta mig runt. Och jag skall ha på mig min nya T-shirt (som jag inte hittat ännu, så jag får väl trycka upp den själv). Där det skall stå "Fuck my cancer" eller "Fuck that cancer" på bröstet och på ryggen skall det stå, något ungefär här;
"I´ll survive" eller
"I´ll run"
Men har du någon annan idé så ge den till mig NU :-) Gärna med en liten glimt i ögat så klart.
xoxoxo





- Posted using BlogPress from my iPad

Tjohooo måndag

Cellgifterna i kroppen kräver min uppmärksamhet. Svårt att somna om, ont i leder och muskler. Som en blandning av träningsvärk och växtvärk. Ingen oerhörd smärta, mer lite molnande. Som vägrar ge sig. Kunde kanske provat en Panodil eller två, men jag vill helst inte äta mer medicin (jag vet att cell-gifter och Panodil inte är samma sak, men säga vad man vill, naturligt är det inte :-)
Blev bjuden på lunch av bästa Monica, vi ses inte så ofta, och vi känner kanske inte varandra så väl privat, eller hur man skall uttrycka det :-). Men ändå känner jag att jag kan prata om precis allt med henne. Fick dessutom ta massor av fina bilder till hennes hemsida, hon blev skit snygg :-)

Gym-besök tack vare Casey. Åt lite dåligt på eftermiddagen så värsta styrkan hittade jag inte. Men idag är det 8 veckor sedan min operation, och 8 veckor betyder att jag får köra mage igen!! Tjohoo så det gjorde jag ju så klart. Kändes ingenting.. varken muskler (som antagligen tynat bort) eller ont, fast stel är jag ju, inte så bendy om man säger så :-) bakåt alltså :-)

Nu har jag vräkt i mig hemma gjorda chockladbollar, jag vet att det inte är bra och att jag inte skall äta socker, men jag kan väl få ha lite kul också?
Sov gott alla glada, i morgon skall jag fota min nya kompis Åsa, som jag aldrig träffat. Vi har samma frisyr :-)


Gym-flickan drog åt flätorna lite väl hårt i morse :-)

- Posted using BlogPress from my iPad

Quelle belle soiree

Bästa kvällen med Casey!!
Middag och mysigt prat på Bee Bar och sedan skön bio, med popcorn. Vi såg den super söta filmen "En oväntad vänskap". Helt underbar och får mig än en gång att känna tacksamhet för att man har fungerande armar och ben. En film du verkligen borde se. Åh gör det med någon du älskar :-) Åh jag som inte trodde att man kunde gå på bio i peruk. Men det gick fin, fint. Ett av mina mardröms senarior är att någon ser att jag har peruk och sliter den av mig när jag är på bio. Så det var ju tur att vi valde en "feel good" film och inte en rysare :-)))
Bonne nuit!!

Mysigaste middagen på länge med min lilla, stora knasiga unge :-)) älskar dig mest i hela världen!

Ängeln i mitt fönster

Tack fina, söta gulliga omtänksamma Moa. Tack för den fina ängeln. Så vacker. Åh så gulligt av dig att du tänkte på mig. För Moa menar att om man har en ängel i sitt sovrum så drömmer man inga mardrömmar. Så nu skall jag sova ännu bättre och bara sova och inte drömma om saker jag ändå inte kan påverka eller tänka tankar jag ändå inte kan styra. Tack Moa. Lova att du kramar pappa och Karin det hårdaste du kan. För de två är de bästa av människor!
Hade ju lovat mig själv att inte gråta mer, men när Karin kom in genom dörren idag, så kunde jag inte hålla mig. Jag hade kunnat bli kramad av henne hur länge som helst, jag älskar dig Karin! Tack för att du finns i mitt liv!

Nu står ängeln i mitt fönster!!!

Alla söta barnen Glans-Mellqvist i Sexdrega har skickat en hälsning till mig - stor lycka :-)

Följ mig överallt :-)

Följ min blogg med Bloglovin
Smarta lilla-syster yster berättade att alla bloggare av rang, (moi? - not) har sin blogg kopplad till Bloglovin-com
Klart man vill visa den yngre generationen att man hänger med :-)
Ganska smart sida, där man kan följa alla sina favorit bloggare från ett och samma ställe (förutsatt att de är med där :-))

Meet one part of my family

This blogpost goes out to Rafahel, Casey, Rickard och Morgan. I just want to send my love and thoughts to all of you guys, to my lovely Mamma Mia family. Even if we are far apart right now, I do feel your support and love. And to think of all the crazy stuff we done, makes it so much easier. Thank you!!! And a special one to our last member Johan :-)

The Mama Mia family doing Zip-line at Caseys 16th birthday in Puerto Vallarta

Johan the new "Vidal Sasson" stylist, Casey looks happy :-) at Visingsö 2011

Lördag morgon!!! Tjohoo!

Sov nästan hela natten :-))) Känner mig inte lika speedad idag, men helt okej. Kanske för att jag fick godaste kladdkakan igår kväll!! Smakade inte ens en enda liten droppe vin, smart val! Men det såg ruskigt gott ut! Nu strax en power walk. Gjorde lite yoga i morse, och inser att jag är far from mitt forna jag, och att det är lite stressande och att det faktiskt känns som om jag aldrig kommer att komma tillbaka dit. Men samtidigt så vet jag ju, att jag kommer inte att ge upp, för än jag är tillbaka till mitt gamla jag. Men ibland så blir även jag trött, trött på mig själv, trött på att kämpa, trött för att jag inte riktigt vågar stanna upp. För jag vet ju att vägen fram varken är rak eller lätt. Det är faktiskt lite tröttande att behöva kämpa hela tiden. men samtidigt vad är alternativet? Att lägga mig ner och tycka synd om mig själv? (det gör jag ju ibland, så klart). Att ge upp, att glömma av den där lilla glöden man har inom sig. Och framför allt, vill jag missa känslan av att göra ett framsteg, om än så litet och obetydligt för en utomstående. Men ett framsteg för mig, kan vara oändligt stort. Som att våga gå ut med peruken första gången, att kunna stå i hunden i 2 minuter utan att behöva vila, att inte börja gråta så fort det kommer över mig, att våga somna själv.
Alla stöter vi på motstånd och problem i livet, stora som små . Och det är okej att gråta och tycka synd om sig själv. En stund. Men jag tror på att ta tag i motstånd och problem så fort det bara går. Att inte låta rädsla, uppgivenhet eller bitterhet ta över. För det är på vägen tillbaka som du visar för dig själv, vad du går för.
Så njut av en fin lördag, om än rätt grå här i göteborg, så ändå rätt härlig :-)

Utsikten från vårt fönster idag på Kristinlundsgatan!

Bli aldrig bitter, det är ju fredag!

Förra fredagen när vi var på Claeo kom det fram en överförfriskad herre som sökte sällskap. Vi tjötade med honom en stund, så som man bara kan göra med okända människor i Göteborg. Åh nog tjötade han :-) Om sin ny flickvän, om golf, om vädret, men mest om sin flickvän. Som visade sig vara rätt hatisk mot det mesta. Hatisk mot sin ex-gubbe, hatisk mot sin ex-gubbes nya flickvän. Sur över pengar hon inte fick, ja sur och otacksam över livets små och stora mysterier.
Förr hade jag nog bara tänk "oh my good, gå vidare". Men med tanke på vad som händer i mitt liv just nu blir jag förundrad. Så jag lyssnade lite mer. Det visar sig att kvinnan i fråga hade ett bra jobb, friska barn, var hälsan själv och uppenbarligen hade hon en skön men ganska tjötig snubbe till pojkvän :-) i mina öron låter det som en nice deal. Så när han beskriver henne så snurrar ett enda ord runt i min cytostatika hjärna och det är; bitter.

Åh då är det nästan som man vill skaka om den där personen i fråga, för hur skulle en sådan person tackla sjukdom och RIKTIGA olyckor? När stannar en sådan människa upp, och känner tacksamhet? Inser en bitter människa hur oklädsamt det är? Varför vill mycket, ha mer? Jag vill inte veta. För jag vill ju bara vara frisk!

Åh som jag och mina söta väninnor alltid sagt. Aldrig bitter!
För även om man blivit sviken på kärlek, fått ett fult ärr över hela magen, kanske blivit sol och vårad, kanske brutit en lösnagel, får man... aldrig bli bitter :-)
xoxoxox


- Posted using BlogPress from my iPad

Freeeedag

Åh här händer det grejer. Samtal från Frankrike, USA och från andra glada människor i Sverige som läst min blogg och tyckt att den var... energisk :-)) Folk som vill träffa mig och kanske "göra något med min story". Så smickrande och så spännande. kanske blir det något, kanske blir det ingenting. Men det piggade verkligen upp mig. Så är det någon som vill, hör bara av er, jag är med på det mesta när det gäller att inspirera och kicka lite ass :-)
Kände mig i fin form igår kväll. Somnade vid halv elva och sov rätt oroligt. Vaknade kl 04.03 och gick upp och jobbade. Man hinner rätt mycket mellan 4 och 5, redigerade 3 kunders bilder, svarade på mail. men slutade nästan genast, kan ju verka lite desperat med en fotograf som svarar på mail halv 5 på morgonen, eller... Energisk :-)
Tog Evangelos medicin mot illamående (CarboBas) och Onkologens medicin (Betapred) och känner mig bara lite "bakfull" och lite smålurig. Men (än så länge, håll tummarna) inte lipig eller överkänslig som jag gjort de andra gångerna. Har ju bestämt mig att jag inte skall lipa mer!!!! tuff nu, tuff nu Cecilia :-)
Och jag måste än en gång tacka för alla uppmuntrande mail, sms och telefonsamtal, både för bloggen så klart!!! Först och främst, men också för att det var min namnsdag igår. Måste erkänna, (fast än det är lite töntigt :-) att jag blev lite starstruck när Kicken från The Poodles ringde upp för att gratulera mig :-))

Snälla kunder tänker ockå på mig!

I´m Still Around

Den här fina bilden skickade min vän Bosse till mig, för att muntra upp mig inför min tredje behandling idag! Linda (hans söta fru, hon vet att vi har lite hybris ibland :-)) tog den här bilden på oss när vi hade midsommarfirande i Saint Tropez för drygt två år sedan. (Vi var 50 galna sommar-ystra Göteborgare som drack rosé så det sprutade ur öronen på oss, lite sol, mat, dans, och bad hann vi också med :--) Så härligt och friskt och gott det ser ut.
Bosse smsade världens roligaste liknelse till mig tidigare i veckan när han fick reda på vad som hänt mig. Han menade på, att kunde jag få in 10 stycken överförfriskade Göteborgare, förbi en 200 m lång kö, utan att stå på någon lista, in på nattcluben Le Cave, (samma kväll i Troppan) så fixar man lätt lite fucking cancer. See you soon at Still Around!! Tack världens finaste Bosse!!!

Midsommar firande med Göteborgs svar på en smal Hemingway på underbara Maison Ocoa.

3:e gången gillt

Sov ganska gott i natt, trots dagen som väntade. Allt gick kanon, trots sköterskans försök att hitta ett fungerande blodkärl, men som sagt 3:e gången. C sprang förbi med några goda lusekatter och en tidning. Och nu har farsan hämtat mig och vi skall käka lunch på Kometen! See ya :-))

Mitt gift, mitt livelixsir. Fem påsar och 5 timmar senare är jag fri!

Jag skäms, förlåt

Förlåt, förlåt, förlåt. Vad hände med mig igår? Hur i hela världen kunde jag gnälla över förlorade ögonfransar? När man kan förlora så mycket mer? Man kan förlora någon man älskar, man kan förlora kampen, man kan förlora en kroppsdel eller ännu värre saker. Åh så har jag mage att gnälla över något som faktiskt kommer växa ut igen. Skärpning Cecilia! Bara för att man har fått en släng av cancer måste man ju inte gå all-in :-)

Tänker på hur Lotta Grey uttryckte sig i tv i tisdags. Att hon hellre levt som lyckligt ovetande (lite korkad :-) än att gå igenom allt det här med cancern. På tal om Pernillas Wahlgrens fråga om man inte blir en bättre människa efter cancer. Jag hade precis som Lotta gärna stått över det här (har ju faktiskt varit med på min mammas cancer resa under 8 år, så jag trodde att jag uppfyllt alla krav som behövs för att slippa). Men tydligen skulle jag hit igen. Så visst vore jag hellre mitt gamla jag, för jag var faktiskt tacksam innan, åh jag känner inget behov över att bli mer tacksam :-))
Men skall jag hitta något som kanske blir bättre efter det här, så är det kanske att jag kommer våga mycket mer efter det här (hoppas jag). För vad har jag att förlora? Inget. För har jag livet och min familj och mina vänner så har jag ju allt!!! Livet är bra grymt så länge man har det, åh visst får man gnälla och tycka synd om sig själv, men sätt det i proportion till om det hände dig något riktigt illa. Så carpe fucking Diem på er alla vänner :-)

Ligger i min säng och får 3:e behandlingen nu :-)) Det går bra nu!!

iPad, cellgifter, värmedyna och min vatten flaska, som på en öde cancer ö :-)

- Posted using BlogPress from my iPad

Inte lucia i år heller...

Kroppens förfall fortsätter :-) Kolla noga på bilden, det saknas ögonfransar!!!! Hjälp!!! Eh ja, det saknas rätt mycket hår på rätt många ställen på min kropp just nu :-) Men att fortfarande ha släta ben efter 5 veckor är ganska nice. För jag är inte så himla noga med det hår som växer på övriga kroppen, förutom huvudet och runt ögonen. Noppade ett litet svart hårstrå på min överläpp igår, och kände glädje. Nästan så mycket glädje att jag tänkte blogga om det, men insåg hur ovärdigt det skulle vara :-). Men det hårstrået symboliserade ju tillväxt :-) Det var stort. Men nu är jag lite ledsen. På riktigt. För sköterskorna sa (lovade?) att ögonbryn och fransar brukar man tappa först mot slutet av behandlingen. Men jag är tydligen redan där, åh nu kommer jag ju se så där cansrig ut långt tidigare. Damn... jag kommer inte att få vara lucia i år heller, men jag kommer troligen att vara enda julägget i luciatåget, vit/blek, kal och skal(lig) :-)) 

Jag har redan köpt lösögonfransar. Men vilket är värst/bäst att se cansrigt naken ut eller som en överspacklad  druga?

Blöt hund eller cool wig?

Tvättade håret igår :-)) Rätt konstigt att ta av sig håret och lägga det i handfatet. Schamponera precis som vanligt, skölja, krama in balsam, skölja ur, lite inpackning (lånade Caseys fina produkter för preparerat hår, tydligen allt som behövs). Den skulle själv torka under natten, gissa om jag var nervös. Skulle det bli min fina 9 000:- peruk (inga garantier ges) som mötte mig på morgonen eller en tovig odefinierbar hög med hår? Men den såg ut som innan, och jag kunde andas ut. Så jag firade med att göra små vågor med plattången och kände mig jätte nöjd. Men ingen sa att en äkta-hår peruk stinker blöt hund när den är blöt.... Det kunde jag varit utan... :-)

Blöt hund eller nytvättad Wig, påminner om varandra :-)

Fint perukställ har jag köpt, det finns sådana med ansikte och ögon, men där passeras en gräns för mig.

Fina produkter från Jean-Paul Barda som Casey fick när hon gick visning för honom.

Finn 5 fel :-)

Vilken dag. Först mysig morgon med morgonpigga Casey, sedan omgiven av kärlek från hela världen känns det som, (FB hälsningar) och slutligen yoga med självaste Caroline M Smith i hennes egna yoga-studio Yoga Yum på Haga Nygata i Haga (så klart :-)
Min kropp fick en ny start, min själ lite vila och mina tankar växte :-) Har ju försökt yoga själv hemma. Men handen på hjärtat så har det varit rätt trögt. Stela leder och muskler ihop med ett stressat inre har gjort att yoga mattan känts rätt hård...
But I´m back!!! Tjohooooo!
Yoga mattan var mjuk och bara musklerna stela, precis som det skall vara när man börjar om :-))

Så min vänner... finn 5 fel:
Gillar inte min kala skalle, men tyckte att den här idén var rätt kul :-)) så då får man ju bjuda på mindre smickrande sidor. För handen på hjärtat, så spelar det ingen roll om jag har "fin" huvudform eller inte. Jag ser bara mager, cansrig och rätt flöjtig ut. :-)

Känner mig som en cool yoga tjej, eller "inga fråm schweden"

Rätt spånig utan hår, n´est pas. Hittar ni inte felen blir jag orolig :-)))))

Så här skrev jag på Facebook igår:

"Från början hade jag inte tänkt att outa min lilla blogg här på FB. Men de senaste veckorna har jag haft en känsla av dåligt samvete... För när människor jag mött i olika sammanhang i all välmening frågat hur jag mått, så har jag ljugit dem rakt upp i ansiktet. För det är så himla svårt att få fram ”-Tack bra, förutom en släng av cancer så är allt toppen” Åh speciellt när man efteråt får känslan av att personen som frågar redan vet, men av respekt, vill höra det från mig. Så växer det dåliga samvetet till oanade proportioner. Åh jag som startade bloggen med tanken att inte skämmas, inte mörka, inte ge upp, utan inspirera och hjälpa andra. Då kan jag ju inte mesa nu, när det är hard-core cancer-behandling som gäller J.  Så vill ni veta hur jag mår, hur man tar sig fram med en #€%%&∞ƒ cancer hängande i hasorna eller bara känna ”fan va gött att jag e frisk” (så får man faktiskt känna J), så är du välkommen in i mitt liv och min blogg!

-Åh nej, jag kommer inte att dö nu!

-Åh ja, jag är skallig men det får du bara se på bloggen och i filmen som kommer J

-Åh, ja, jag jobbar nästan som vanligt! (boka mig gärna!!!)

-Åh JA, livet är fucking fantastiskt även det är fuck cancer som gäller just nu!!"

Vilken värme, vilka kommentarer, vilka hejar rop, vilka mail och sms och vilken kärlek som mötte mig på FB när jag länkat min blogg dit igår kväll. Åh så skönt det kändes. Nu vet "alla" och jag och kan vara mig själv och jag lovar att jag kan prata om det, utan att falla i gråt :-))
Åh, jag skall kämpa ännu hårdare och göra allt jag kan för att bli frisk. För även om inte viljan kan göra mig frisk så är jag helt övertygad om att vägen tillbaka blir så mycket lättare med kärlek, omtanke och massor av hejar rop!!! Så tack alla väntade och oväntade vänner som bemödat sig med att skriva till mig!

TACK TACK TACK, verkligen tack från hela mitt hjärta!!

Med min mest hängivna supporter, min fina unge Kajsaclara! (foto: älskade syster-yster Ellie)

Wiiiiiieeeeeee

Så glad, sååååå glad, så fånigt glad :-)))))))
Egentligen skulle jag tagit massor av blodprover (som man alltid ska mellan cellgiftsbehandligarna) förra veckan (för att veta om man klarar av mer cellgifter). Men jag var så orolig och nervös att det skulle bli som förra gången (att värdena skulle vara så dåliga att behandlingen skulle skjutas fram och att jag skulle lipa) att jag inte pratade med någon om det, för låtsas man att det inte finns så finns det ju nästan inte... Är jag 8 år eller? :-) men idag kände jag mig tvingad att gå upp till Carlanderska och få det överstökat. Med stor klump i magen gav jag mig av dit. Åh så ringer syster Linda från Onkologen två timmar senare och ger mig högsta del-vinsten (högsta vinsten kommer när jag är färdig med behandlingen och alla spår av cancern är borta!!!)
Så Linda meddelade mig att de vita blodkroppar var 3,2 (3,5 - 8,8 har man som frisk, under 2,0 får man ingen behandling, snacka om god marginal)
HB var 116, så jag var välkommen att göra min 3:e behandling på torsdag! Wiiiiieeeeeee!!!!!!!
Åh då har jag förhoppningsvis gjort hälften!!!
TJOOOOOHOOOOOOO!!!!

Spånigt, fånigt super-duper glad blev jag när jag pratade med syster Linda!!

Show me how you Burlesque...

Festen med stort B, som i Burlesque gick av stapeln i lördags. Helt galet och så kul. Förfest hemma hos Familjen Rydberg, TACK!!! och sedan järnet på Hovås Golfkrog. Så många vänner som jag inte träffat på flera år. Mat, dans och uppträdande. Så proffsigt. Men väldigt konstigt när någon frågar hur det är... den där inövade meningen; "det har hänt en del men det kan vi ta en annan gång" känndes lite deppig när den som frågar står framför mig, med värsta partyminen, skumpa i handen och knappt en tråd på kroppen (jo, de flesta gick all-in :-)) och väntar på att jag skall säga att allt är på topp. Kändes som jag ljög, åh det gjorde jag ju också. Men är det party så är det party, bort med alla sorgliga saker och ge järnet!!

Dansade och minglade i 200, men kvart över tolv, var all energi som bortblåst. Och vi tog en taxi hem. Åh det är väl som de säger, man skall lämna med flaggan i topp. Men jag saknar min gamla karaktär som sa; "bita-sig-fast-i-bardisken-och-stäng-gärna-stället". Men vänta bara, den dagen kommer.

Var väldigt nöjd med min make-up. Mina Beniga axlar gömde jag och pushade istället fram det mjukaste jag har :-)

Glitter och röd fluga matchade jag med ett par äkta röda burlesque kängor!

Massor av snygga tjejer, bland annat; Malin, moi, Pernilla, Katrin, Bea, louice och Therese :-)

Super pigg med Lotta

Söta Lotta ringde och sprudlade av energi, som alltid. Lotta är bästa svärmodern ever, nu är hon ex-svärmor men lika omtyckt av oss och lika omtänksam är hon fortfarande. Hon hade hört vad som hänt mig och ville bara ge mig ett råd för att få upp blodvärdet; persilja och jordgubbar is the shit ;) så mycket järn att hennes värden stigit till höga höjder på bara 14 dagar. Självklart ville jag prova. Så persilja inköptes, glömde dock tina jordgubbarna så det fick bli hallon och blåbär. Hmmm såg väl så där ut, om jag skall vara helt ärlig. Smakade helt okej och kändes hur nyttigt som helst. Ös på lite honung och du är hemma ;)


- Posted using BlogPress from my iPad

Cecilia vs. Harold

Gunnel smsade en bild på Harold the Homeboy, för hon tycker att jag påminner om honom. En liten skallig liten kille, med mössa långt neddragen och full av energi. Förutom att han är kille och klättrar fasader i ett svenskt data-spel :-) (åh Gunnel skulle aldrig uttrycka sig "skallig" när hon pratar om mig, men det lät mer intressant med det ordvalet tyckte jag :-)
Mentalt skulle jag nog kunna klättra en och annan fasad, men tror inte att det skulle hinna. Jag har ju liksom mina egna fasader att klättra.
-Du springer, sa Gunnel och Harold hoppar.
-Men vad springer jag ifrån? Mig själv, min cancer, min sorgsenhet. Saker jag inte kan hantera, saker som gör ont eller när jag blir sårad. Det kanske hade varit lättare att leva i ett dataspel. Fullständigt klara regler och inget utrymme för sjukdomar. Inga krossade hjärtan eller svikna löften. Inga besvikna vänner eller missförstådda ord. Bara hard-core poängsättning, klättra högre och du får ett extra liv.
-Hmmmm, det är nog därför jag springer. För att samla poäng, som ger extra liv. Precis som i dataspel. Undrar om gym-besök räknas, för löpningen får stå över en vecka till :-))

Cecilia the homegirl

Harold the homeboy

Bästa frukosten

Under resan till Malmö får jag lite tillrättavisningar från lillasyster-yster. Att jag inte äter tillräckligt nyttigt... Men det är faktiskt lite jobbigt att äta mycket, äta rätt och äta nyttigt. -Men visst, skall tänka på det säger jag till henne. När jag vaknar nu på morgonen och tittar, är hela frysen fylld med jordgubbar, hallon, mango och lingon. På fönsterkarmen har hon lite finurligt ställt torkade äpplen och goda théer. Söta Ellie, tack!!!



- Posted using BlogPress from my iPad

Jag o Glenn i Malmö

Första lilla vimmeljobbet utfört!!! Hängde med Glenn Strömberg på Jägersro i går kväll :-) Rätt rolig miljö, de där travbanorna. Vimmelfoto för ett super trevligt Göteborgsföretag. Tog med syster-yster som sällskap, assistent och eventuellt chaufför. Men jag mådde toppen. Lite trött efter att kört Malmö t/r samma dag, men inte mycket mer än i mitt vanliga liv.
Gymmet lockade nu på morgonen, helt underbart att känna muskler, motstånd och svett :-) Känner mycket tacksamhet, över mycket. Hoppas, hoppas att jag får må så här bra emellan behandlingarna, får då kan jag jobba lite åh det är ett måste. Försökte få min hyresvärd, Svanström att förhandla om min studio-hyra under 6 månader, men det gick tyvärr inte. Anade i och för sig det, men frågar man inte så får man ju aldrig veta :-)



Glenn och jag :-) (han var där irl också)

- Posted using BlogPress from my iPad

Masqerad fest

Tur att man känner sig såååå frisk, för på lördag är det party i Hovås. Man har ju liksom lite rutin efter Medoc Marathon, då vi var pirater. Nu är temat burlesque ;) Jag slaktade min piratkostym och lade till en rea-top från Zara och ett halsband från Casey. (Det är hon som är min stylist, tack sötnos) C hyrde sin outfit på Teaterbutiken. Lägg på lite make-up och lite skön attityd. Vi kommer äga det partyt ;)) eller hur C?














- Posted using BlogPress from my iPad

Toppnotering

Ännu en bra dag efter en grym natts sömn! Life is good :-) åh det är bara måndag morgon, en helt underbar vecka ligger framför oss. Åh jag har kanske inte gått upp till 60 kg, (för dagsvikten pendlar på 2,5 kilo). Men nu har vågen visat 59 kg flera dagar i rad, så jag är nog nära. Så här skall ätas vill jag lova! Ha en fin dag ni alla där ute i livet!!!

Mjukdelar blir hårdvara

Äntligen fick jag sällskap av söta Casey på gymmet!!! Hon e grym. Strikta rörelser och mycket närvaro, undrar vem hon fått det i från ;))
Ps. Notera 6 kg. hantlarna ;)









- Posted using BlogPress from my iPad

PW eller annat skoj ;)

När alla barnen ligger hemma i sina sängar och sover, smiter vi iväg ;))) åh promenerar. Har vi blivit gammal ;))) 5:an i Skatås i super tempo och hällande regn. En väldigt mysig söndag morgon med andra ord. Nu iväg och fira farsan som fyller 75 år.


- Posted using BlogPress from my iPad

Prinsessan på kudden

Vaknade för första gången på nästan 7 veckor, så där som ni friska människor gör :-)
Man öppnar ögonen, undrar lite var man är, känner kroppen, ligger still, rör en fot, sträcker på en arm: "Mornar på sig" som det så mysigt heter. Istället för som jag, sedan operationen och cellgifter, vaknar spänd som en fiolsträng. Antagligen med noll djupsömn, ett hjärta som skenar lite och massor av stress i kroppen. Har inte fattat varför jag inte kan sova riktigt och varför jag inte kan somna, fast jag är så trött. Vaknade säkert 4 ggr. i natt, men det gjorde inget för jag somnade om och så var själva uppvaknandet helt ljuvligt. Casey sov i min säng för hennes pappa har målat hennes sänggavel. Så hennes trygga, mysiga andning och småknuffande natten igenom bidrog garanterat också!



- Posted using BlogPress from my iPad

Borås t/r

En snabb sväng i Borås för den veckoliga sprutan av biologisk medicin hos Evangelos. Kör stenhårt traditionell medicin, men precis som i övriga Europa, där man har lite fler valmöjligheter, även hos "vanliga" läkare, så kör jag en kur av biologisk medicin. För att ha ännu bättre odds mot cancern och verkligen bli fri!!!
Sedan en kort promenad med Casey och massor av Ben & Jerry. MUMS!



- Posted using BlogPress from my iPad

-Jag? -Doris? (ni vet den lilla förvirrade fisken i "Hitta Nemo")

Visst kunde jag skoja om att jag var glömsk innan, i mitt vanliga liv. Åh Borås-Anna försökte förklara att det har sannerligen hon också, dåligt närminne, alltså :-) På riktigt. (sure :-) när man håller en klockren presentation och avhandling för sin ledningsgrupp - NOT.
Försökte förklara för henne, att nu är det inte som att man glömmer, det finns INTE DÄR. Inget. Tomt. Jag har inte glömt något, allt är liksom bitvis borta, likaså att tänka logiskt. Första tanken fastnar (tack och lov ;-) men finns det sedan en annan, bättre lösning så är min hjärna bortkopplad. Den har redan löst ett problem och söker inte, som i vanliga fall efter en mer raffinerad lösning, som kanske är snabbare eller billigare. Mycket märkligt för en skarp hjärna som min :-)))
Så jag sa just till Anna, att man får vara glad för det som fungerar och förbereda sig för att man kanske blir ännu virrigare. Kanske lägga på hög och frysa in. Så nu jag har kokat thé-vatten hela förmiddagen, för att frysa in och ha färdigt när jag blir sugen. Skit smart alltså, bara att tina och doppa ner thé påsen när man vill ha. Snabbt och enkelt, det kommer går bra det här :-))


kolla så lik Doris jag är :-))))



- Posted using BlogPress from my iPad

Min lilla-syster yster...

...skriver också en blogg. och där skrev hon så här fint om oss, kärlek och min lite halvjobbiga kick-ass attityd ;)
http://poulain.se/2012/10/30/min-kick-ass-syster/#comment-258

Rätt låg idag också :( kanske berodde det på att jag körde ben på gymmet i morse. Men kände vid sista knäböjet att jag aldrig ens skulle tänk tanken att "köra knäböj". Vad tror jag att jag är, en mutant??
Så det var bara att gå hem och tillbringa resten av eftermiddagen i sängen... Vad är det man brukar säga: "kung på natten = kung på dagen" men här är väl "kung på onkologen = kung på soffan" mer passande ;))
Tur att farsan kom in och gjorde mat. Tack!!!
Casey softar på soffan och jag i sängen!



- Posted using BlogPress from my iPad

livet :-)

Jag och Casey blev bjudna på god-god-paj av söta Ellen och Marie i Långedrag. Jag åt så pinsamt mycket, att när jag ställde mig på vågen hade jag gått upp 2 kg. !!! Men det var så gott! Åh Marie såg nöjd ut över att jag länsade pajformens kanter, Trots illamående och annat skräp så är min underbara hunger tillbaka, I love it! Dagens andra höjdare var 8:an i Skatås. Lugn löpning blandat med PW, 59 minuter i mörker och regn, med C som försöker bromsa mig, för det spritter i benen :-) Men det gäller ju att inte ta ut sig som alla så fint fömanar. Åh det gjorde jag nog lite, orkade bara följa valvakan i 10 minuter, eller vad det vinet (bara ett glas, jag lovar) som däckade mig? 

Varken min värkande kropp eller mitt numer tilltufsade psyke hade klarat sig utan rörelse. Så bry dig inte om att det regnar, ta ett steg och ett djupt andetag och känn livet :-)