Seul à Paris :-)

Idag har jag strosat runt lite själv. (alltså i förrgår..)
Känns nästan lite högtidligt.
Förr reste jag alltid ensam. Men det är mycket mysigare att dela upplevelser och ögonblick. Så bästa resesällskapet har varit Casey. Även när hon var riktigt liten.

Hotellet jag bor på, ligger lite bakom Moulin Rouge.
Det känns faktiskt lite som man skulle kunna vara i "förr-i-tiden" Paris.
För här är det folk på gatorna, försäljare i butikerna och inte en Super Marché så lång ögat kan nå!!
Helt underbart för en storköpsallergiker som jag :-)
Från Moulin Rouge och neråt så kallas tydligen området för Bourgois Bohem.
För kvarteret bestod, fick jag berättat för mig, av Paris överklass med lite bohemiska, flippade drag, och det var här Picasso och grabbarna höll till.
(Tänk att få vara med på den tiden, en dag hade nog räckt :-) Rätt dåligt med astma-mediciner och cellgifter på den tiden :-)
Det finns massor av fräcka ateljevåningar med stora fönster som ger enorma ljusinsläpp. Det gör verkligen en trött, gammal studioblixt fotograf, grön av avund.
Hälsade på hemma hos helt underbara konstnärinnan Sylwie idag. I hennes atelje.
Men fönster, lika stora som hela min fasad hemma.
Just nu jobbar hon på en 120 meter lång tavla. Men hon målar annars "vanliga" tavlor, porträtt och sedan har hon illustrerat massor av barnböcker.
Har du besökt Club 55 i Saint Tropez, så har du säkert sett hennes handmålade väskor/bags som de säljer i Corinnes strandbutik.
Sylwie är helt underbart mysig och lite galen, och gav mig massor av inspiration :-)
Alltså skönt galen.
Och hon har fått titta på bilderna, från projektet.
Åh hon gillade vad hon såg, sa hon.
Och enligt hennes omgivning, behöver jag inte oro mig, för att hon inte skulle våga säga, vad hon tycker.
Puh, tack, liksom :-)

Och eftersom mina märkliga smärtor i magen vägrar ge med sig. Så gick jag så där värdigt, (som jag aldrig lyckas göra annars :-) över blöta Parisiska gator.
Så med korta steg, tog jag mig fram, för att inte väcka de konstiga onda till liv.
Kan det vara en försenad träningsvärk?

Roligaste hotellrummet ever. Enkelt, litet, men super fräscht och bra. Hotel 29 Lepic, heter det. Bra priser också. Speciellt när portiern putade med sig själv :-) Efter besöket hos Sylwie gick jag all in och satte på mig både glitter kavaj och glitter väska till mina nya plast/skinn byxor från Fiorucci (göteborg). Man vill ju känna sig lite galet Parisisk :-))

Det blev omelette! Sååååå god!

Och så fick jag en sallad som var gudomlig.

På Rue Lepic ligger Le Coq Rico. ett besök kan varmt rekommenderas. söt pojke som håller upp dörren när man kommer in. Många vanliga bord och rum för större sällskap. Och så dessutom en super stor nice bar, för ensamma vandrare som jag. Och massor av pratglada parisare i sällskap :-)