följ mig...

lördag 28 september 2013

Jag behöver din hjälp!!!

Jag skall ju hålla en föreläsning om några veckor.
Och jag har fått rätt fria händer.

Och jag har skrivit ner vad jag skall prata om.

Men så inser jag;
-Att vem är jag, att veta vad en ocancrig vill veta??

För jag kommer inte ihåg, vad man ville veta, när man var frisk.
För de önskningarna tillhör den gamla Cecilia. (Den nya minns inte hur det var :-)
Skulle du däremot hamna här, bredvid mig, som cancrig. SÅ vet jag exakt vad jag skall berätta för dig. För att hjälpa och stötta.

Men just nu, behöver jag er hjälp.
Vad vill man veta, när man är frisk?
När man är så där vanlig och tänker "att det där händer inte mig. För det skulle jag aldrig klara" (den känslan kan jag förnimma)-tankar.
Så mina cancer-fria människor, vad skulle ni vilja veta?
Vill man veta "allt"?
Vill man veta detaljer, vill man bara se och höra en cancrig. Som kanske var positiv.
Eller blir det för glättigt. Vill man veta fakta, eller ???

Publiken består av vanliga friska människor som är inbjudna till ett event. Det är ju trots allt oktober och allt går i rosa :-)

Maila mig eller ring mig eller skriv en kommentar. Pleeeeaseeee!

Åh så håller vi tummarna för Anna som just nu springer Lindingöloppet. (kanske är hon i mål när du läser det här :-))
Snabbast idag kanske? Anna Krantz är en vinnare vilket som!!!




8 kommentarer:

  1. Nu är jag kanske inte rätt person att svara , eftersom jag inte är "ocancrig"- men jag tycker att du ska berätta din historia. Den berör! Ta med det jobbiga, och tunga också. Din historia kommer att ge kraft pt andra som senare hamnar i en cancer- värld, just för att du är så positiv, stark och härlig. Du har gett mig otrolig kraft och jag är säker på att andra kommer att beröras och få kraft av din historia. Kram Annette. www.annetteibsen.blogg.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina söta!!
      Bara glad att mina erfarenheter kan hjälpa någon, hjälpa dig!!
      Åh du hjälper mig också, glöm inte det!!
      och tack för din fina in-put!!
      kram till dig lidingö-löperskan :-))

      Radera
  2. Tyvärr är även jag ocancrig. Men, när jag var frisk hade jag nog velat veta hur man som frisk skall bemöta cancriga. Många känner sig osäkra på om de får fråga frågor, "vill inte störa", o s v. Kan de va nåt??
    Kram, Laila

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Laila!!
      Det är nog en viktig fråga, för jag fick den av en anna blogg vän också!!
      Tack för din hjälp!!!
      Många kramar till dig!!

      Radera
  3. Jag vill veta hur jag kan peppa. Vad gör jag när smaklökarna strejkar, skickar henne choklad i alla fall? Det är min moster som har cancer och hon är över 70 år. Hon orkar inte, vill inte. Och bor för långt ifrån för att jag ska kunna köra förbi spontant och ge en kram. Vad gör jag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad du är gullig!!
      Som tänker så!!
      Om jag hade varit din moster.
      Så hade jag blivit själaglad för en ask choklad. Även om det kanske inte smakar så mycket, så är det ändå gott, att smyg-äta lite på :-)
      Och för att känna att du skickade henne lite kärlek.
      För det där med att säga "jag tänker på dig"
      Då säger jag NOT.
      Orkar man inte göra en aktiv handling. Då är den meningen, bara ett sätt att döva sitt dåliga samvete på.
      För tankar gör ingen cancer-patient happy.
      Men en bukett blommor, ett vykort. Ibland kan till och med sms göra en glad.
      Det var en tjej, Annica, som varje dag i stort sett smsade mig, genom hela min behandling. Och vi kände varandra knappt, då.
      Men att hon orkade komma ihåg allt som jag skulle göra. gav mig pepp om jag skrivit något trist på bloggen. Och hon fanns där. Att hon bekräftade mitt jobbiga och vågade vara där.
      Det är i min värld stort. Jag tror inte ens själv jag inser hur viktiga de smsen var när jag låg där själv.
      Så skicka henne en liten present. Så har hon lite att göra. Och kanske ojar hon sig. Men jag lovar, innerst inne så kommer hon att uppskatta det.
      Annars är kramar och skvaller tidningar en given vinnare :-)))
      kramar till dig

      Radera
  4. Tycker att du ska berätta din historia. Personliga berättelser är oftast de som berör och fastnar.. ;-) Var ska föreläsningen hållas? Är den öppen för alla eller är det bara för inbjudna gäster? Vill ju se din föreläsning. Du kommer kicka ASS!

    Puss på dig finaste!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad gullig du är sötaste Evelina. På Audi, men jag vet inte om den är för alla ännu. Men jag återkommer :-)
      Puss söta

      Radera