Större plåster = bättre humör?

Åh så ringer Lisen från Cancer-Rehab och säger att jag får starkare östrogenplåster. Tjohooo liksom.
Eller vad säger man?
Men om jag ändå skall prova dem, så kan jag ju lika väl prova rätt nivå.
Så nu får jag 75 mg. (har ingen aning om vad det betyder, mer än att de är lite starkare än de 50 mg jag har) plåster.
Ni som använder det, har ni utslag och klister över hela magen också?
Klistret är så märkligt, för när man byter plåster efter 3 dagar så är kanterna lite lossade från huden.
Så att det blir sådana där smutsiga klisterkanter man fick runt vanliga plåster när man var barn.
Men jag är inget barn som leker i sanden eller springer barfota. Trots gnuggande, rivande och peelande så har jag alltid utslag och klister smuts, från de två sista plåstren.
Lägg där till plåstret på ärret.
Alltså värsta fräscht faktiskt :-) NOT.
Så nu väntar jag bara på att humöret skall gå upp på max. Värmeslagen avstanna helt, lederna läker sig och jag kan sexa som alla vanliga klimakteriefria människor!!! tjohooo.
(underlättar kanske om jag hämtar ut dem från apoteket först :-))))

Möte med bästa Anna. Känns nästan som att jag har arbetskamrater!!! Anna, Katarina och jag!!!
Efter mötet så drog vi en tur. Håll i hatten så snabbt vi sprang.
Ja, Anna sprang. Själv kom jag flåsande efteråt, som en trött pensionärshund.
Men helt underbart. Så skönjobbig känsla. Första gången i år som jag sprang med någon snabbare än mig själv.
TACK ANNA!!!
Så ge mig 2 - 3 skadefria veckor så skall hon få sig en match den lilla söta löploppan!
Vi sprang drygt/runt 7 km. på 30 minuter.

Peruken på sned under mössan (det har börjat klia förfärligt i hårbotten, smörjade mig med Calmuril igår) Men himmel vad jag gärna springer med Anna Krantz igen. Värsta löpproffset. Min kompis :-)