följ mig...

söndag 1 september 2013

Alla borde springa lite .-)

Seg i hela kroppen.
Kanske är det så, det skall kännas när man fotat bröllop i över 5 timmar dagen innan :-)
Så den där party kvällen med sötaste Linda & Co igår kväll fick jag ju snällt stå över. 
Så Casey med öroninflammation och jag med ömma anklar myste ner oss i vår nya soffa och tittade på King Kong filmen. Såg ungefär halva...
Men ändå är jag så seg. 
Inser ju att jag inte kan förbättra konditionen 5 dagar innan Marathon du Medoc :-) men löpa måste jag ju. 
Och jag vet inte om det är cellgifts-baksmällan eller vanlig slöhet som gör att det är så himla jobbigt att ta sig ut ibland. Och idag var en sådan dag.
Hittade på massor av andra saker för att "slippa" springa :-))
När jag till slut satt i bilen, filosoferade jag över den där känslan, som lätt griper tag i oss löpare.
På väg till spåret är man opepp, osugen och känslan är mer "få det gjort".
Inte blev det bättre av att det började spöregna (även om jag anser att vid löpning finns det inget dåligt väder, bara dåliga kläder, typ :-).
Första 20 metrarna är sega, men sedan så händer det något. 
Jag tror att alla löpare, från elit till motionär, känner samma sak. 
För när fötterna tar dig framåt, så händer något i en. En känsla av välbehag? Jag vill nog påstå det. 
En känsla av kämpar glöd, en känsla av lättnad, en känsla av att vilja ha mer, kunna mer. 
Och den känslan är grym.
Nu kanske du som aldrig springer, skakar på huvudet och tänker att, det där gäller bara "riktiga" löpare (vad det nu betyder). 
Men den känslan man får när man väl börjar springa/jogga gäller alla. 
Tro mig!!!
För jag säger inte att det INTE är jobbigt att springa :-)
För trots att pulsen stiger, luften tar slut i lungorna och benen känns stela. Så får man en uppåt-känsla. Så det är därför alla borde springa lite :-)
Vem sa att lite glamour och löpning inte gick att mixa :-)) Det finns faktiskt ett high-heel löplopp :-) Inget för mig just nu, kan knappt gå en meter i klackar just nu :-( anklarna är sååååå stela.
Skorna köpte jag på Yoko-Yaps rea. Tänkte ha dem på mig under mitt Paris besök nästa vecka. Men funkar det inte idag, så funkar det nog inte efter 43 km :-)))

På väg upp till 8:an i Skatås. Och jag undrar stilla om det är något fel på mig som ändå tänker springa :-)) Men bor man i Sverige så kan man inte sluta springa pga lite dåligt väder. För det är ju typ dåligt väder hela tiden....



4 kommentarer:

  1. Vet du, jag är snart 62 och har en del bakom mig...jag springer inte långt (men ofta) och känner igen känslan så... Jag är ute på 4 km ca 5 ggr i veckan och sen en längre (8-9 km) nån gång under helgen. Oftast går jag med stavar men ibland går/joggar jag...och känslan i springstegen är precis som dina.

    Inger

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sååååå glad jag blir av ditt inlägg!!!!
      Då stämmer ju min teori.
      Du verkar vara helt grym!!
      kör på :-)
      kram
      cecilia

      Radera
  2. Dessutom...vilka snygga pumps!! Märke??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!!
      Ingen aning, men jag hittade dem på Yoko Yaps sommar rea för 499:-
      ett fynd i mina ögon :-)

      Radera