följ mig...

söndag 29 september 2013

Förlåt Viola!!!

Alltså, sötaste människan på länge, bara dyker upp när jag kommer till Centralen och Globeathon.
Och lite trög som jag är, när det blir lite ruschigt.
Tag jag inte riktigt in, att fina Viola kom och hälsade på.
Jag trodde ju att du skulle stanna hela dagen!
Jag hade ju velat prata mer med dig :-))
Och bjudit dig på en kaffe eller så. Men när jag vände mig om, så var du redan borta.
Massor av musik, massor av människor på språng. Och så jag då. Inte alltid en bra kombination.
Så förlåt Viola.
Fina Viola som brukar göra lite inlägg här på bloggen.

Och så pratade jag med en annan härlig. Nämligen E, som jag inte har sett på flera år och som har det skönaste skrattet jag hört på länge. (Vi har haft barn i samma klass och hon är helt underbar) och hon berättade några fina sanningar.
Om att sådana som jag, inte alls hamnar i klimakteriet. Vi är liksom beyond that.
För är man i klimakteriet så har man ändå äggstockar som producerar lite, lite, om än pytte lite östrogen. Men vi har pang boom ingenting.
Tack för den. Liksom. (alltså inte E, utan sjukvårdens inställning till oss)
Inte konstigt att man känner sig helt konstig, och bara längtar efter sig själv. (Kan man verkligen längta efter sig själv, jag gör nog det, lite..?)
Så min fråga är. -Varför har jag inte fått plåster innan??? Just saying...

Efter Globeathon, kommer mer info i morgon.
Gick jag på underbara Carolines yoga pass. Sååååå jobbigt. Men jag var med, i hela 75 minuter.
Även om jag inte orkade göra alla vinjasorna, hela vägen. Men snart så :-)))
Det känns inte lika ohoppfullt längre.
Men är det jag eller är det plåstret som gör jobbet..?
Just nu skiter jag i vilket :-))
För det var jag som låg på mattan och slet som ett djur (som en hund lol :-))) för att få kroppen att böja sig.
Lite mörker och mys när den hårda yogan var färdig.
Häng på vetja, det ser kanske lätt mysigt ut, men skenet bedrar :-))



1 kommentar:

  1. Tack Cecilia för dom fina orden. Jag tyckte det var såå kul att träffa dej livs levande. Du bara sprudlar ju av liv, men ack vad jag kände mej liten, Du är ju så lång, och stilig. Jag talade med min gyn-läkare, Per Hellberg han som såg till att jag kom till operation. Sedan var jag och min man ute och gick på stan en stund innan det var dag att åka hem. Då var jag helt slut i mina fötter.
    Kram Viola

    SvaraRadera