följ mig...

tisdag 28 januari 2014

Trosorna runt halsen för ett bättre sexliv?

Visst kan jag erkänna att det var stundens ingivelse och några glas vin, med skönaste sällskapet som fick mig att vira mina födelsedags-present-trosor runt halsen och fråga på FB "om jag fick ligga" :-))

Det är ju inte riktigt jag. Att bli vin-tokig och lägga ut kommentarer på fejjan som känns pinsamma och ogenomtänkta, dagen efter.
Men det fanns faktiskt en baktanke (förutom att få ligga då :-))) med den kommentaren. (Jag ångrar inget!!)
För jag har fått så många mail och pratat med så många andra ex-cancriga.
Om hur djävla härligt det är att leva. Och hur tacksamma vi är att få vara med. Så klart.

MEN...
...nu skall vi ju leva ett "vanligt" liv. Med vanliga, friska människor.
Och då kan det bli lite... konstigt.
För jag undrar, kära läkare, ansvariga inom sjukvården och kanske även försäkringskassan, psykologer och ni bloggläsare, om sex räknas in, som en del av god livskvalité?
Eller är sex bara lyx, överflöd och kanske pricken över i´et, om man har tur?

Jag har alltid tänkt att man själv äger sin rätt, att sexa hur man vill.
Att det är upp till var och en, hur ens sexliv ser ut. Om det fungerar kasst, okej eller dj-a bra :-)
(nu pratar jag bara om vanligt svene-banan sex, inte våldtäkter, utnyttjande och övergrepp)

Men med min egna nya erfarenhet, som ex-gyn-cancrig. Och alla andra jag pratat och mailat med, så känns det som sex, prioriteras väldigt, väldigt långt ner på listan.
På det som kallas livskvalité, för en ex-cancrig.

Antingen är sexlivet förstört för att du upplevt ett trauma. Eller av starka cellgifter som förstör känseln och bryter nervtrådar, eller strålning. Som kanske strålar sönder hela underlivet. eller för att du är opererad och på sätt och vis stympad. Eller för att din cancer är hormonkänslig och du får äta tabletter för att försätta kroppen i klimakteriet. Med allt vad det innebär.

För efter att sjukvården räddat livet på oss, så börjar ju en annan resa. Ni ex-cancriga nickar säkert instämmande.
För nu skall vi ju leva bland vanliga människor. Nu kan vi inte gömma oss längre.
Även om det skaver på både insidan och utsidan.
För vi skall jobba, träna och fostra barn. Gå ut med hunden och handla mat. Och så skall vi ligga.
Med våra nya kroppar, och kanske sorgsna själar.
Vare sig det är med sin välkände man eller en ny stjärna på dejting himmeln. Så är det svårt,  på olika sätt.
För det är inte lätt att erkänna att man inte vågar prova, eller att det känns konstigt. Eller att det gör ont. Även om man vill.
Och om inte ens sjukvården eller rehabiliteringen vågar prata om det, så vågar ju ingen annan göra det heller.
Så därför valde jag att vira mina fina, nya födelsedags-present-trosor som tjejerna gav mig där vid bardisken, runt halsen och skriva på FB. får jag ligga nu...
För jag tänker att (även om några kanske tycker att jag är knäpp efter det här). Så om jag skriver något, så läser du. Och då börjar du tänka en tanke, som du kanske berättar för någon annan, och så kanske det fortsätter vidare.
Tills vi vågar prata om, hur det är att inte ha sex. Fast man vill.
Eller så slutar det med att jag fortfarande står med mina födelsedags-trosor runt huvudet och frågar... :-)))) LOL
Tack sötaste Elisabeth, Mia och Cosima för min fina present. Och tack för bilden vackraste Elisabeth!!!!!!






4 kommentarer:

  1. Du är så grym Cecilia! Så modig och klok. Läser din blogg varje dag och blir alltid lika glad/rörd/peppad av det du skriver. Tar upp sådana viktiga ämnen, och sprider kunskap till både cancriga och icke-cancriga. Tack för att du delar med dig av ditt innersta, generöst som min kära syster säger! :) Största kramen från Nina C

    SvaraRadera
  2. Så rätt från början till slut, med sorg, glädje, allvar och humor - du är bara bäst!!! Åååå så hoppas jag att du fick:),,,,Vi lever här och nu!
    / Marie

    SvaraRadera


  3. Skitkul bild och kommentar och inte det minsta vingalet. jag tycker man måste kunna se allvarliga saker och tankar från den humoristiska sidan. Du har skrivit det själv tidigare "fan nu kör vi" fördelen med att bli "vuxnare" man bryr sig inte lika mycket vad som passar eller inte. Så kör på:-))

    SvaraRadera
  4. Jag är med i en forskningsstudie och där pratar vi sex. Äntligen! När frågan väl kommer upp så löser sig ju så många knutar av bara farten kan jag känna! Har själv kommit in i lära-mig-leva-igen-stadiet. Det är så svårt! Vet inte riktigt om jag ska vara sjuk eller frisk eller ngt mittemellan...

    SvaraRadera