En vinnar-skalle :-))

Ut ur boxen Cecilia!!!!!
Men det är ju fredag och allt kan hända och jag känner livet i mig :-))
Casey har en visdomstand som bråkar med henne, annars har vi mysigt.
Americk o Nick filmar en pitch. Och vi pratar engelska, Anna och jag. Med knasigaste brytningen och blir lite hispiga av all uppmärksamhet :-)
Men kul har vi. Casey släpade sig upp ur febersängen och kramade Killer och garvade gott åt oss.
Åh så har jag fått så många frågor om mitt hår. Hur det växer.
Sakta och åt alla håll, säger jag :-)
Nu är det 10 månader sedan jag slutade med cellgifter.
Och jag kan säga att ännu har inte allt hår vuxit ut.
Allt är lite glesare, på hela kroppen. På vissa ställen uppskattas sådan mer än på andra :-)))
Men varför sa ingen det. Varför säger inte sjukvården överhuvud taget inget om sådana saker.
Så hade man ju vetat. Så slapp man fundera.
Så här kommer en bild på mitt vildvuxna huvud.
Och en 25 år gammal bild, kolla; nästan samma frisyr.
Men det är ju så att en frivillig frisyr är en frisyr. I min värld har jag fortfarande en cellgifts-frilla. Men vänta bara, ge mig 5 centimeter till så kanske jag slänger min snutte-filt, jag menar peruk :-)))
Puss & kram

En korthårig Svampbob :-)))

Paris en sommar dag, kanske 1986. Jag jobbade på Zygofolie den där härliga sommaren. Mikeoch jag drog upp till Paris över en helg. Livet kändes oändligt långt. Och då tänker jag på alla ungdomar som får cancer och börjar räkna sina år. Då när man bara skall leva i nuet och livet är något som skall pågå länge, länge. Det är jobbigt nog att vara 40-isch och räkna år. Men tänk då att vara 20-isch och börja göra det. Fuck Cancer!!!