följ mig...

onsdag 8 januari 2014

Peruk fix och trix #10

Hur vet man när peruken blir gammal?
Innan var jag helt övertygad om att peruken skulle bli Skalle-Per-skallig, (så som jag blev av cellgifterna).
Men så funkar det inte :-))
Visst lossar det hår. Men en bra peruk har så mycket hår, att det inte märks speciellt mycket när det lossnar lite i borsten.
Nej, tecknet på att den blivit gammal, är när håret hela tiden tovar sig.
Det blir segt och klistrar ihop sig. Lite som billigt extensions hår kan göra ibland.
Och med små spretande fjun som sticker fram under peruken, ser jag... ovärdig ut.
Jag har ju peruk för att se hårig ut.
Inte som en halvskallig förvirrad gammal kärring som vill se hårig ut. Ni förstår skillnaden :-))
För jag bryr mig inte om folk ser att det är en peruk. Men det får inte bero på att mörkt hår spretar ut under blond peruk. :-))
Ja, jag var ju blond innan jag hamnade i Cancer-Branschen. Så då valde jag en blond peruk.
Så givetivs borde jag färgat den här, när jag såg vad de nya hårstråna hade för färg.
Men jag ville ju inte riktigt släppa taget om den blonda cecilia.
Men det är nog dags nu.
Och jag behöver nog köpa en ny peruk. För jag är inte redo att gå ut i min fula cell-gifts frilla.
Jag vet att på bild ser det helt okej ut, men inte live.
Rent utseende mässigt skulle du antagligen inte känna igen mig, om vi möttes på gatan. Jag utan peruk alltså.
Och jag har världens minsta huvud, och med kort hår ser jag ut som en vandrande knappnål.
Alltså inte snyggt. Vad du än säger :-)
Och ett tungt argumernt är också, att det är förbannat kallt utan hår i nacken.
Och så är det faktiskt en ständig påminelse om vad jag gått igenom.
Nu kanske någon tänker att; ja, men en peruk påminner väl lika mycket?
Men då måste jag nog ursäkta mitt blonda-jag. För när peruken är på huvudet (och den inte envisas med att glipa) så känner jag inte av den.
Den är min säkerhet och min bästa vän (när den inte glipar :-))) som jag tror att jag kommer att ha svårt att släppa.
Eller... så blir det super skönt när jag får mitt egna hår, så kan gå ut naken :-)))
Drömde i helgen att jag hade 10 cm långt hår, så att det nästan täckte öronen.
Oj, vad besviken jag blev när jag vaknade :-)))) Men det växer, sakta, sakta :-))
Dags att köpa en ny peruk. För så här skall det inte se ut. Men den här peruken har jag haft sedan oktober förra året. Mycket längre än vad man kan förvänta sig. (men jag har ju växlat mellan 3 st, så jag har inte haft den när jag tränat för än nu det sista) Detta är min "tjocka" peruk från Janar på Hedåsgatan här i Göteborg.



3 kommentarer:

  1. Ler när du har skrivit en vandrande knappnål, stämmer nog inte alls tycker jag, som tycker du är så vansinnigt söt!;) Fin peruk men kan förstå känslan du beskriver, är väl som när man väntat för länge på att klippa sig med, det trasslar och känns inte bra. Vad härligt positiv du är, vilken styrka!

    Kramar
    Adela

    SvaraRadera
  2. Håller med adela, kollade i sylådan, inte en enda knappnål som skulle kunna likna dig. varken med eller utan peruk ;-)) från mig också

    SvaraRadera
  3. Här är en som håller med dej, inte att Du ser ut som en knappnål, men att man känner att man inte vill visa sej utan sin peruk. Visst blir det kallt om skallen, för det växer ju inte särskilt fort. Jag var ju mellanblond innan det började falla av i februari förra året, och det som nu växer ut är väldigt mörkt.
    Jag vill inte släppa min tidigare färgidentitet, så vad kall man göra färga håret, eller vara tacksam att det trots allt kommer tillbaka igen. Visst blir man påmind varje gång man tar av peruken och ser sej i spegeln, det är ingen vacker syn. Kram Viola

    SvaraRadera