Min storfamilj och jag. Jag alltid velat ha en stor familj, med hundar och ungar i en enda röra :-))
Så det blir tomt när Nick åker hem i morgonbitti.
Han har huserat på en uppblåsbar säng i vardagsrummet.
Och vi har bara ätit middag ihop, typ.
För när jag och Casey går upp till skola och jobb, så ligger killarna, likt trötta tonårs-barn och sover.
Så vi slipper krocka över toalettbesök eller stora vardags-frukostar, som bara tar tid.
Alla fördelar och nästan inga dåliga, när man adopterar två färdiga 25-åringar :-))
Åh så har dessa gossar bestämt sig för att göra ett reportage, eller en pitch som de själva säger.
Till en reality-show/program.
OM OSS!!!!!
Jag säger my gåååd!!
Sååå kul vi har. Alltså. Vi. Pratar. Engelska.
Vi skrattar så vi nästan kissar på oss.
(Jag tror dessutom att jag kommer från södra USA så jag lägger gärna till med någon bräkig dialekt :-)).
Som låter mer som en person som inte kan säga R, eller som har problem med näsan och bara pratar nasalt. Så när Nick härmar mig går jag ner för räkning.
Men det bjuder jag på!
Så vi pratar engelska, Anna och jag. Och vi låter heeeeeelt störda. Anna har åtminstone vett på att urskuldra sig. Men jag ser liksom ingen begränsning :-))
Nu är det alt eller inget.
Och sedan är det så coolt, att killarna jobbar inom samma bransch. Film och konst.
Så tro det eller ej, energin till mitt Skalliga-projekt är tillbaka.
Nu gäller det bara att få ihop lite pengar, så att jag kan förverkliga det.
En annan tjej, som följer sin cancer-sjuka syster genom kameran, tigger pengar rakt av.
Från följare, läsare och alla andra.
Varför tänkte jag aldrig på det? Men det lät lite vulgärt tyckte jag. Först. Men nu när jag ser tjejerna på FB, tycker jag att de gör helt rätt.
Så nu blir det avskedsmiddag på Caleo och sedan P3 Guld Party. Med sina film-kameror, så klart!
Nick kunde knappast få en bättre avslutning på sitt första Sverige besök!! (tycker jag :-))
Nick hänger på motorhuven för att få Anna i bästa vinkeln. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar