Göteborgsvarvet!!!!

Sovit gott, lederna håller sig tysta och så fick jag bästa frukosten av mina älsklingar Ellie och Casey.
Bästa förutsättningarna!!!
Känner mig som en vattenbuffel (Katarinas uttryck :-)) efter att jag druckit vatten konstant sedan igår lunch.
Skall bli såååå spännande att springa. Lite nervös.
För min mentala inställning och vilja matchar dåligt med min cellgifts-form :-) En galen kombination liksom.
Vädret bekymrar mig inte så mycket. Hellre värme än kyla.
Mer orolig att jag kommer ta ut mig :-)
För är viljan stark men kroppen vek så kan det gå lite hur som helst :-)))
Men jag vet att många tycker det är en prestation bara att jag startar, andra om jag bara tar mig i mål.
Så att sätta upp en tid, som jag inte kan hålla? Jag låter bli.
Men det är klart, känns det bra så skall jag springa som vinden. Åh jag har ju lite tider i huvudet :-)))

Och peruken är fast klistrad, och peruken på pressad så att inga olyckor händer :-))

Och lova att heja, ropa och vissla på alla mina tjejer som springer i den nya tröjan.
För de har alla på något sätt gjort skillnad. Eller varit med om en tuff resa!!
Vi är alla vinnare idag, vi som står i startfållan!! Och alla i publiken som skall heja fram oss.

Så gör man en prestation måste man ju fira, och det skall vi göra med skumpa och rosé efter målgången. Kom gärna förbi!!! Vi sitter nog i slänten där man kommer ut när man sprungit klart. Annars finns jag på min mobil.

Ha en fin dag alla fina!!!
Jag är super taggad!!!

Startgrupp 5 där hittar ni mig :-)) Och Katarina och Marie,

Så här ser den ut!!! Så nöjd:-)

Mycket vatten blir det :-) Och galna brorsan med sin Anna som sprang varvet i går kväll kl 20.00
Jag är såååååå impad!!!!! Men lite galet :-))))

Äntligen finns tröjorna i webb-butiken!

Åh så äntligen finns världens snyggaste löpar t-shirts att köpa :-)

Sååååå fina!!

Jag är jätte nöjd. Tack alla som gjort detta möjligt!

Så går gärna in här och beställ en du också!!!

Webb-shopen är inte helt färdig, men det går att beställa redan nu!!!

Så hjälp till att göra skillnad du också, vi skänker 80% till Cancerfonden!!

Vi (Katarina, Marie och jag) kommer att springa i dem i morgon, på Göteborgsvarvet!!!

Vill du också göra det? 

Så slå en signal så löser vi det i morgonbitti 0708-12 34 34

Å så känns det lite bättre idag :-))) (Tacka alla ni som hört av er!!)

Tryck här så kommer du direkt till webb-shopen!!

Fotade mig själv i studion idag för att få ut lite bilder :-))

Jag är så j--a trött på Cancer-Branschen!

24 timmar i stora Stockholm med Stockholms egna solstråle och min själsfrände.
Vars skratt låter som vårsolen, (om nu solen skulle låta. Så skulle den låta precis som Katharinas härliga, varma, smittande skratt). Fotade personalen på hennes företag. Så roligt!!!!

24 timmar utan att jag bölat. (Jo lite. Jag hann ju träffa psykologen Rosie och då grät jag ju en skvätt. Och mellan Norrköping och Jönköping kom det ganska många tårar).
Men annars så höll jag mig torr :-)
Men varför, varför nu?
Så klart jag vet varför. För jag blev inte tagen på allvar. Mitt problem är tydligen för ytligt. Och det är det ju så klart. Men ändå inte. Så visst blev jag ledsen, att inte bli tagen på allvar, att inte bli förstådd.
Men jag tror också, att alla tusen tårar som kom.
Kom för att i min lilla värld, så har jag nog trott att livet kommer att bli som vanligt, jag kommer att bli som vanligt.
Jag skulle bli som innan.

Men när jag fick slängt rakt i ansiktet att min magen är ett hopplöst fall, då föll hela min dröm.
För det blev nog ett uppvaknande. För nu inser jag ju att varken magen eller jag kommer att bli som innan.
Aldrig någonsin.
Och det är jag så ledsen över. Så ledsen att tårarna bara kommer utan förvarning.
Att jag kommer bli som de där andra ruttade cancirga, som jag läst om.
Att man kommer tro, att man har cancer så fort det ömmar någonstans. (även om man vet att det inte är så!!!)
Att jag aldrig kommer att våga vara lugn.
För om jag startar 1000 projekt så kan jag ju inte dö. För jag måste ju få slutföra allt.

Och så är jag nog väldigt trött på att vara själv. Att ta alla fighter själv. Att gå på alla läkarbesök själv. Att behöva förstå allt och rådda allt. Att inte ha någon att gråta ut hos.
Och jag menar inte att jag inte räknar er, alla fina ni, som finns omkring mig, Med all er kärlek som ni på olika sätt öser över mig.
Men på kvällen när jag skall sova, så är jag helt själv.  (om inte det är så att Casey har kollat skräckfilm och vill sova hos mig :-)))
Men någon som tittade på mig med kärlek i ögonen. Som kramade om mig och sa att allt skulle bli bra.
Att vara med någon som tyckte att det var okej att jag bölade, att vara med någon som tycker jag är fin även om magen är uppskuren och huvudet bara fläckvis täckt med hår. Kanske någon som orkade med en cancrig, som stannade hemma en fredagkväll bara för att vara med mig, det hade varit nice.

Men trots tårar så är det Göteborgsvarvet som gäller på lördag.
Jag skall fan springa, trots värkande leder och stela knän. Jag skall springa som vinden NOT :-))) Men så gott det går. Så gott jag kan. Och dricka skumpa så det sprutar ur öronen på mig efteråt :-))))

Detta var inför mitt allra första Göteborgsvarv :-))

Sylvesterloppet i vintras!

Lägg till bildtext

Löparflickan Ellie och jag :-)

Löparflickan Katarina och jag :-))

Tack för att ni finns alla fina läsare!!!

Väldigt ledsen efter mitt läkarbesök idag.
På gränsen till otröstlig.
För det gör ont ända in i själen, när man känner sig orättvist bedömd. (nej, inga dåliga cancerbesked :-)))

Men så dyker det upp små ljusglimtar som gör att det ändå känns okej. Men ändå inte, men ändå lite.
Och mys med Casey framför lite tv. Då kan man glömma det jobbiga en stund.

En skön snubbe som fått syn på vår tröja; fuckcancerandrun.com Stort!!!! Finns att köpa i webb-shopen från och med fredag!!

Men alltså :-)) TACK Katarin som jag anar har ett finger med i den här special-"seedningen" :-))

Sötaste blogg följarna hälsade på i studion!!!!! Syns på fredag tjejer!!

Mutar mig själv med lite löpning

CA125 provets papper har legat som ett dåligt samvete på bänken hemma.
Jag vet inte vad det är som gör att jag inte förmår mig åka upp till Sahlgrenska för att ta provet.
Jag är ändå så nyfiken på vad jag har för värde.
Eller är jag orolig, men att jag förtränger det?
Mitt besök hos Dr Marie är inplanerat till nästa tisdag, och då måste resultatet vara färdigt.
Så det var lite idag eller aldrig, men ändå inte :-))

Så jag mutade mig själv :-)
Med att jag fick springa upp till Blodprovscentralen. Och då kom jag äntligen iväg.
Träffade den sötaste och mest proffsiga blodprovs-sköterskan under hela min behandlingstid!
Hon stack mitt på underarmen, där ingen annan vill sticka. Och hon lyckades på första försöket.
Som sagt, lycka i Cancer-Branschen :-))

Tillbaka till studion där jag skulle få fotografera modell nr 15. Super söta Mia. (men jag vill ha fle!)

Nu är det lite snabb lunch och sedan upp till Dr. Magnus på Carlanderska för ett återbesök. Lite pirrigt.

Tack söta Mia för att du vill vara med!!!

Tjohoooo!!! Första mössan ute i public :-)))

Vårruset? Ett skämt! Men vi hade kul!!

Alltså, om man skriver 5 kilometer. Så tror man ju att det är 5 kilometer. 5 000 meter?
Eller?
Nej, inte på Vårruset. Då är det 4 220 meter. Ett skämt.
Jag var väldigt glad och smickrad över att vi fick sponsors platser av fina Citroën.
Efter loppet var jag JÄTTE tacksam att jag sluppit betala 310:- som startavgiften var.
 Tack alla söta i Citroën montern!!!!

Men förutom den "lilla" märkliga upplevelse (undrar om det varit likadant om det varit en tävling för bara män..
"-Äh vi kortar av lite här, för de orkar nog inte springa hela sträckan... så vi behöver ju inte mäta så noga...)
Så hade vi jätte kul i spåret. Katarina var grym. (Marie var hemma och kurerade sin fot, allt för att vara redo på lördag). Katarina svepte förbi hur många som helst, som värsta sprintern. Jag är så stolt över henne!!!!

Och så träffade vi sötaste löpar-coach-pojken Magnus i Citroën montern.
Man fick provspringa på ett löpband. Och så fick man lite tips på vad man kunde förbättra. Typ allt :-))
Nej, så illa var det inte riktigt.
Jag skulle tydligen inte ta så långa steg.
Och ville jag att det skulle gå snabbare så skulle jag inte skeva på med stora kliv, utan bara luta mig lite framåt :-))
Lätt som en plätt när söta löpar-coach-pojken stod bredvid och sa rätt saker. Ute i spåret var det inte lika enkelt.
Samtidigt skall man spänna rumpan lite lätt. (Som om man höll en 5 krona fast-spänd mellan skinkorna. Förstår någon hur svårt det är, när man inte har en platt rumpa? :-) Lätt? NOT!

Så godnatt alla fina människor där ute. I morgon är en ny dag och jag skall träffa min favorit doktor, Magnus.
Och fråga om varför mina mage inte beter sig som vanligt och varför den aldrig blir platt.
Och varför det känns som det bara blir sämre och sämre. Trots att det snart är 8 månader sedan jag opererades. Små enkla frågor .-))

Det hade varit rätt spännande att anlita en löpar-PT. Och spana in min nya mössa :-))

Shiiiit vad gott det smakade :-))

Vi visade tröj-trycket och Magnus fick göra Fuck-Cancer!!!

Och så här såg det ut när han verkligen menade det :-))))

Vi springer "in" våra nya tröjor. Tyvärr så spö-regnade det när vi sprang. Men steget var lätt. Synd för alla som hade picknick med sig. Hoppas att det blir fint väder nästa år. Så att vi kan ha picknick och skumpa efteråt. Vad säger du om det Gun-Britt :-))

Ja, en löpar-PT vore nog på plats :-)))

Varför vara lugn och stilla när man kan bete sig helt förvirrad :-)) Katarina och jag testar hur bra det fungerar att stretcha med de nya tröjorna ihop med en Cirtoën = kanon bra !!!!!

fuckcancerandrun.com

TACK ELLIE, TACK JOHAN!!!!!!!
Tack för att ni hjälpte mig och fick fram fuckcancerandrun.com hemsidan idag!!!!!
Tack Lennart på Streamcode som sponsrar sidan med webb-hotell!!!!!!

Webb-shopen heter ju också fuckcancerandrun.com (+jetshopfree :-) och nu när vi har tryckt upp t-shirtar och funktionströjor så måste det ju finnas en sida.

Domännamnet köpte jag för några månader sedan och tänkte att det kan vara bra och ha :-)
Så fuckcancerandrun.com skall vara ren välgörenhet.
I första steget blir det webb-shopen som du kan handla i, och därmed göra en insats.
Lite längre fram, har jag lite fler idéer :-)

Så beställ gärna t-shirt och mössor. Tillsammans gör vi skillnad.

Åh så har hon tryckt upp snyggaste påsen!!! Du är galen Katarina, galet snäll!!!!

Visst är den snygg????

Åh min sötaste lillasyster och sötaste Johan gjorde ett fantastiskt jobb, med kreativiteten som flödade och tålamod i mängder, fick de fram snyggaste sidan!!! Tack Casey och Emrik, doing the english version!!!

Och så här ser den ut!!!! Snyggt va?

Love is in the air!!!

Vi ligger i sängen Casey och jag. Nästan hela eftermiddagen.
Jag ligger och tänker på gårdagen och Casey Facebookar (tror jag :-))
Väldigt mysigt.
Igår var jag bjuden på bröllop. Nere i Skåne. Det var Gustavs mamma och pappa som gifte sig.
Gustav är ju bloggens maskot.
Det var så fint.
Vi var på Ängavallen i Vellinge. En enorm herrgård, med djur uppfödning och allt annat som hör en bondgård till. Dessutom var ALLT var ekologiskt.

Själva vigseln skedde utomhus, vid ankdammen.
Annica var så vacker och så söt och Fredrik stilig och stolt.
Gustav var så klart med!!!
Det var så mycket kärlek att hjärtat slog dubbal volter.
Vare sig det är ett bröllop jag jobbar på eller ett privat, så är bröllop väldigt stort. Och väldigt känslosamt.
För det blir så mycket kärlek. Så mycket värme och så mycket framtidstro.

Och är det ett bröllop där man känner brudparet, så blir känslorna dubbelt så starka och dubbelt så stora.
Det var ett av de vackraste bröllop jag någonsin varit på. Och jag, mina vänner har ju varit på väldigt många :-))
Men det går egentligen inte att jämföra bröllop, det är just det som är det fina :-))
För Karins bröllop och Claras hör också till de vackraste jag varit med på.

Så många vackra ord och många fina löften som jag hörde igår får en att tänka, och undra lite.
Hur vissa hittar sin soulmate, bara så där. Som vet att de vill dela allt.
Medan andra famlar i blindo.
För visst är det så, att vi är som bäst, när vi kan dela upplevelser med någon.
Med någon som man älskar och någon som älskar tillbaka.
När man träffar någon som vill en väl, som förstärker ens bästa sidor.
Som tycker om en för den man är och som man kan lita på. Som inte kränker och förminskar.
Och det måste ju inte vara en patner.
Men eftersom tankarna kom efter bröllopet, så var det ju en partner jag tänkte på i första hand :-))

Casey skall på äventyr och jag skall försöka dra mig ner till gymmet på mina ömma leder. För i morgon är det dags att springa Vårruset för första gången. Skall bli så spännande. Tack för att du knuffar igång mig Katarina!!!

Här ligger vi och myser, Casey med sin telefon och jag med hennes dator.
Så skönt när man inte måste "någonting" :-)) Och får göra ingenting i mysigastet sällskapet.

Sötaste Ellie var med, på Skype :-)) Puss sötaste!!!

BAD WIG DAY-mössorna har äntligen kommit!!!!!!

Kommer ni ihåg mannen som verbalt attackerade mig för att jag bar mössa inomhus?
Förkortad version;
Jag och Casey skulle äta lunch och min peruk hade en dålig dag. Och jag själv var lite halv-vek.
Då kommenterar mannen vid grannbordet min, i hans ögon, ouppfostrade stil.
Som bestod i att jag bar mössa. Det retade honom och hans fru så till den milda grad, att han var tvungen att göra narr av mig. Inför min dotter och resten av restaurangen.
Som tur hade jag ganska bra svar på tal. För söta Annette hade råkat ut för samma sak veckan innan. Annars tror jag aldrig, att jag funnit mig så snabbt.
Jag förklarade för honom att jag bar peruk.
Han bleknade sakta men tystnade tvärt :-)))

Och min lite luddiga tanke om att jag skulle tillverka och sälja BAD WIG DAY- mössor (istället för BAD HAIR DAY-mössor), blev med ens glasklar.
Och idag fick jag min första sändning.
Och för er som varit observanta så ser ni att jag även startat en webb-shop!!!!

Så gå in och köp!!!
80% av vinsten går oavkortat till Cancerfonden.

Så hjälp till i kampen mot fördomar och cancer, genom att köpa en mössa eller två!!
Lagom till Göteborgsvarvet kommer vi också att sälja träning/funktions-tröjor md trycket "FUCK CANCER AND RUN!!!
Kommer också att finnas som vanlig t-shirt också!

Ni får gärna dela det här inlägget på Facebook och andra socialamedier.
För tillsammans skall vi göra skillnad!!!!

Så här glad blev jag när mössorna kom. Jag är jätte stolt. Och mössorna är jätte sköna.
Man behöver faktiskt inte ha peruk för att få använda dem :-))) !!

Trycket blev så bra!!! Jag är stolt att jag vågade. Kanske har jag som vanligt inte riktigt reflekterat över vad jag satt igång. Mer än att jag vill göra skillnad. Med glimten i ögat :-)) Måste ju erkänna att det är lite nervöst också. Jag har aldrig gjort något sådant här förut...  Ett xtra sort tack till fina Stefano på Jetshop!!!!

Var det söndag idag?

Om man lever sitt liv som jag, efter en Iphone almenacka.
Så är man totalt förlorad, när det gäller så kallade röda dagar :-))
Så jag hade bokat in en fotografering idag. Men jag fick i alla fall sovmorgon.

Casey fick nybakade scones till frukost. Och jag fick hennes mysiga sällskap.
Visst är det skönt. De där sällsynta frukostarna när ingen har bråttom, när tiden står still en liten stund.
Och man kan njuta, och äta och äta lite till :-))

Dagen som skulle vara en ledig dag blev full med saker, och gick så fort.
Helt plötsligt var det kväll och jag skulle cykla till Linne. För att träffa journalist-Karin.
Missbedömde tiden, då jag fick för mig att tvätta en peruk.
Panik när jag inser att jag inte har någon annan som passar.
Men eftersom humöret är på topp så fixar man ju sådana små fadäser ganska enkelt :-)) En keps blev lösningen!

Ner med hissen och ut på gården. I hörsnäckan har jag Casey. Jag svär till över regnet.
Totalt oförberedd på att det störtregnar.
-Gå upp och hämta en extra  jacka, säger Casey.
-Nej, säger jag, det slutar snart.  Eller hur. Det stört regnade hela vägen till Linnegatan.
Jag är blöt överallt. Och då menar jag överallt.
Känner mig som värsta amatören när jag glider in på restaurangen.
Där Karin, Malin och Per sitter. Torra och fina :-))
Jag framstår lite som karattären Brigite Jones i dagboken ni vet, varför lyssnade jag inte på Casey.
Men trots blöta jeans, trosor, jacka och tröja har vi har hur mysigt som helst. Cykelturen hem är betydligt torrare :-)

Har en rödhårig dotter :-)) Hjälpte henne att lägga i färgat balsam. Himmel så fint hon blev.

Vi tömde alla garderober för att sortera och skänka bort. Sänka bort högen blev väldigt stor. Så nu har jag nästan inga kläder kvar.
För varför spara saker, som är söta, eller fina, eller dyra, men som man ändå inte använder?? Det kan jag ju fråga mig själv :-)))

Nu har jag yogat nästan varje morgon. Inte för att jag känner för det, inte för att det alltid är skönt när jag gör det. Men kroppen blir så mycket smidigare om jag drar, strechar, andas, trycker och bara är på mattan :-)) Notera peruken på golvet.

Monterat bilder, både farbröder och balett barn är nu klara för att skickas iväg!!!

Det skall vara skönt... att springa!

Jag är så glad att jag träffat Katarina och Marie.
Ni vet när man träffar någon och man känner att det stämmer.
Nej, nu pratar jag inte karlar, (har faktiskt helt slutat med dem :-))))
Vi har känt till varandra tidigare. Men inte mer.
Men efter en, som man säger "sen kväll" på bland annat Lipp, lovade dessa två superwoman på stående fot, att springa Göteborgsvarvet med mig 2013.

Man är ju dock lite luttrad, det var ju inte första gången som jag har hörde det :-))
Det har ju "krog-lovats" både Klassikern och Lidingöloppet. Göteborgsvarvet otaliga gånger, till och med i garderobs kön. På väg hem :-))
Inte för att det gör mig något. Jag springer vidare, med eller utan löften :-)

Men den här gången var det annorlunda.
Dagen efter Lipp och Yaki-Da (en annan krog vi stängde) får jag ett sms. Runt tolv ungefär.
"Nu har jag införskaffat mig ett par nya löparskor, för här skall det springas" löd smset.
Själv var jag knappt vaken. Det är söndag.

Problemet var att detta var den 9 mars.
Och startlapparna till varvet var för länge sedan slut.
Men som den "doer" Katarina är, så hade hon redan på tisdags-eftermiddag fått tag på två biljetter. Fråga mig inte hur :-))
Så nu mina vänner, startar Katarina och Marie i startgrupp 5!!!!!!(Jag startar i grupp nr 9)

Jag är så imponerad.
Att de höll sina löften. Att de gått från 0 km. till 2-3 mil i veckan.
Att de skall springa 2,1 mil nästa lördag. Repsekt.
(Enda problemet är att de är som två föl på grönbete :-)
De travar iväg i en väldig fart. Inte för att jag vill bromsa någon.
Men.. jag vill ju att de skall hushålla med sina krafter :-)

För nybörjar-felet man gör med löpning.
Det är att man springer för snabbt. Sänk farten.
Jogga bara. Eller ännu långsammare. för det skall INTE vara en pina.
Man skall INTE känna en nära-döden upplevelse när man springer. Eller få ångest varje gång man tittar på sin löparskor.
Då får man börja med att promenera snabbt, snabbt.

Sedan blir det så klart en liten tröskel, när promenad-benen skall röra sig i luften :-)
Men den är jätte liten, jag lovar.
Ge det två, tre gånger, så känner ni skillnad. Det blir lättre, men ta det lugnt.
Och som sagt, vill någon springa med mig. Hör bara av er.
Jag utger mig inte för att vara proffs!
Men jag lyckades ändå springa två mil-lopp under tiden jag gick på cellgifter.
Och jag skall springa en halvmara 10 veckor efter avslutad behandling.
Så några små tips kanske jag kan bidra med :-))

Trötta, glada och nöjda. För vi har precis tränat. Löpning, men även på hur man dricker sportdryck och äter kexchoklad. Det får man nämligen efter varje träning som Götebrgsvarvet annordnar. Väldigt generöst!!

Inte så stro skillnad :-)) Lipp den 8 mars kl 02.15

Katarina beklagade sig lite på Facebook, att vi inte var lika trötta, som hon. Då kom roligaste kommentaren:
"Men det är ju multitasking! Vem sjutton kan facebooka samtidigt som de springer alldelese för fort i Skatås :-)!?"
Thrue that!!!

Äntligen regn :-))

Såååå skönt med regn.
Hela världen är ren från pollen och jag kan andas igen.
Men det är klart, nu vill jag ju ha sol också!!!
Bli lite brun på näsan och få plocka fram mina grå-smutsiga Converse, som luktar 2012.
Och man inser att man borde köpt nya för länge sedan.
Men är lite för snål (i Mexico kostar de 350:-/paret) och lite för bekväm för att köpa nya.
Och hur skönt är det egentlige,n med nya stela Converse :-))

Så idag är jag som vanligt :-)

Fick lunch-sällskap i studion idag av farsan, löpar-katarina och söta M.
Gott och mysigt.

Och om en stund är det Löparskola med Göteborgsvarvet i Skatås.
Hade inte vågat springa i skogen, om inte det regnat. Men varvet är ju redan nästa helg.
Träna, träna, träna.
Eller tänka som Mexico-Mogge skrev.
-Du behöver inte leka superwomen, för det finns mängde av lopp framöver :-)
Han e fin älskade Mogge, men nej. Här skall det springas :-))

Rätt dålig peruk-dag, idag. Men är man på bra humör så löser man det enkelt, med en keps :-))

Inte så snygga, men väldigt, väldigt sköna!!!

Tänk vad lite, som kan göra mycket!

Att ett litet inlägg i rätt minut, kan vara skillnad på hel ens inställning.

Trots en kanon dag idag. Så vet jag inte vad som hände.
Om det var för att träningsperuken verkligen såg ut som en syntetperuk.
Eller om det var för att min snygge-peruk från Rapunzel (som faktiskt bara är ett varuprov och alldeles för tunn, inte tät som de riktiga perukerna skall bli :-)) inte satt som den skulle.
Och när jag insåg att det skulle se ganska knasigt ut, att promenera till gymmet med en svart Fuck Cancer mössa, i 22 graders värme. Så jag satte på mig min keps. Men den bara gled upp, som om den var för liten.
Men egentligen berodde det på att håret var för glansigt. För det är ju en peruk.
Sådana där små saker, som en bra dag inte betyder något.
Saker som yviga människor som jag, inte ens noterar.
Men som sammantaget ihop med alla pollen gör en trött och lite grinig (du fick rätt Fredrik :-)) och får en totalt ur balans.

Men jag tänkte att jag skall inte vika mig, bara för att perukerna krånglar med mig.
Jag skall träna. Det hade jag ju skrivit i bloggen :-)
Men på gymmet ser jag bara min magra armar, som vägrar att bli större.
Min spinkiga ben. Och min svullna mage, som känns gravid., typ .-))
Ni vet känslan.
När inget känns riktigt bra, men man vet mycket väl, att det bara sitter i ens egna huvud.
Att det är tankarna som drar ner en. Och förvränger ens ögon :-))
Åh dessutom så fastnade jag i en benmaskin, när jag lastade på lite väl många plattor.
Och då blev det lite för mycket, och jag försökte verkligen att blinka bort alla tårar som ville komma ut.
Men allt jag egentligen hade velat ha, var nog bara en kram och att någon skulle säga, att allt kommer att bli bra...
Men det vet jag ju att det blir, helt på egen hand.
Men ändå...

Så när jag väl kom loss, dök jag ner i min väska. För att slippa möta andras nyfikna gym-blickar.
Då ser jag att min telefon blinkar för fullt.

För Superhjältarna mot cancer har gjort ett FB inlägg om vår lilla Fuck Cancer moment.
Och typ 93 har likat den och söta Barbro har delat den.
Och jag blir alldeles varm och känner att livet är ju ändå rätt enkelt. Trots bråkiga peruker.
Så tänk på det, om ni har en vän, som är lite låg.
Att det oftast är så lite som behövs, för att få en på andra tankar.

Så här såg det ut på Facebook. Tack Superhjältarna och ni andra !!!!

Snart är det sommar konstaterade jag och Johan!!!!!

Vilket väder !!!!!!
Först medicin hos Evangelos och sedan en lunch med finaste Johan.
Och värsta goa kramen fick jag av Henrik också. Så fina vänner jag har. TACK!

Johan och jag planerade sommaren då Morgan kommer.
Och så pratade pratade vi om hur galet, och galet roligt vi hade förra året, på vår årliga Visingsö semester. Alltså galet :-)
I år skall vi ha super roligt, men inte lika galet.
Vissa sak behöver faktiskt inte upprepas, och vissa saker kan falla i glömska utan att det gör något, konstaterade jag och Johan, moget :-)))
Och nu har jag hängt i studion ett par timmar och tänkte jag skulle gå till gymmet.
Det lockar att springa, men jag antar att luften är fylld av pollen.
Och som den tråkiga astmatiker man är, så tar jag det lite lugnt med utomhus aktiviteter idag.
I morgon hoppas jag på värme och ett fint sommar regn, som dämpar alla frön.
För i morgon skall jag springa I Skatås med Katharina, Marie och alla andra Göteborgsvarvs nördar :-))

Kram och tack för alla fina som hör av sig!!
Ps. Jag letar fortfarande modeler till mitt projekt!!

Den här bilen la jag ut på Facebook. "Mid-summer 2012 according to Facebook". Ni vet, jag omgiven av 7 sååå snygga, trevliga och festglada killar!!!! Ni vet när alla skall visa upp hur braaaa allt är.
Men vi hade det faktiskt kanon kul. 

Men så här såg det ut på "riktigt". Det bara spöregnade och när det väl slutade regna så var hela tomten full av ilskan mygg. helt omöjligt att gå ut!

Johan är bara såååå bäst och så galet rolig, även utan flagga .-)) love u baby!!! Den här bilden är från Manolitos födelsedag förra sommaren!

Ellie is in da house (alltså på besök i Göteborg :-))

Jag vågade faktiskt inte ringa Panos, som jag lite kaxigt lovade igår.
Men jag mailade honom, och han ringde mig :-))))
Hur trevlig som helst, men också hur upptagen som helst.
Men vi skall höras av om några veckor och träffas, så att jag får presentera min idé :-))
Vote Panos for president !!!

Systeryster singlade äntligen ner i Göteborg. Och med den suveränt goda nyheten.
Att hon är antagen för en intervju på sin drömutbildning. Och jag vet att hon kommer att sätta hela grejen.
För hon är smart, begåvad, ambitiös och fantastiskt talangfull. Jag är sååååå stolt över henne.
Och det här förtjänar hon verkligen!!!!

Och har man något att fira i den här familjen, så firar man :-))
Åh då är ju får favorit restaurang Caleo, vårt förstahandsval.
Förutom att det är vår kvarterskrog och de alltid serverar god mat, så är stämningen alltid välkomnande.
Så där som man vill att varje krog skall vara, men sällan är. Här i Sverige.

Mindre ont i lederna idag :-)))) Tjohoooooooo!!!!!
Jag gör små glädje skutt i Cancer-Branchen!!!

Mina finaste tjejer. Jag älskar er så hjärtat blir helt fullt!!! Tack för att ni finns i mitt liv!!!

Bästa servitrisen ever, vår favvo-tjej; Pernilla. Klart hon hängde med på Fuck Cancer!!!!

Och när man börjar prata, så hittar man helt oväntat en syster i servisen. En cancer-syster. Johanna fick cancer första gången när hon var 19 år. Och fick ett återfall 9 år senare. Men nu är prognoserna goda, för strålningen tog allt. Sötaste Johanna, med vackraste leendet. Måste även har starkaste psyket gissar jag. Kärlek och styrka till dig. Även om vi skrattar på bilden, så menar vi allvar. FUCK CANCER!!!!!

Idag skall vi rädda liv med Cecilia-Screening

Snälla alla kvinnliga läsare, jag vill uppmana er om en väldigt, väldigt viktig grej. Och alla män som någonsin älskat en kvinna måste hjälpa till.

Jag vill att du läser hela det här inlägget.
Och jag vill att du delar det här inlägget på alla sociala medier du kan!!!

Jag vill att vi tillsammans gör en privat screening. En "Cecilia-Screening.

För jag inser, efter Gyncacnerdagen i Stockholm.
Att det bara är ren tur, att jag lever idag.

REN TUR. Och så skall det inte vara.

För om nu landsting och sjukvård och politiker inte tycker att det finns pengar eller att det inte är tillräckligt "säkert" att göra en screening, så får vi väl göra den själva.
För jag önskar att ingen, INGEN kvinna skall behöva gå igenom det, som jag har gjort!!!
Och även om CA125 och HE4 inte är 100% säkert, för att upptäcka gyn-cancer
Så lovar jag att det är i alla fall 100% bättre att göra det man kan, än att inte göra någonting.

Och tänk inte "att det händer inte mig"
För det hände just mig!
Så där oväntat som det oftast är. Och jag är inte 65 år som median åldern är för den här sjukdomen. 1000 kvinnor dör varje år på grund av gyncancer. Det är rätt många.
ÖVERLEVNADEN ÄR I GENOMSNITT 30%
Sluta inte läsa nu. Jag vet att det är jobbigt.
Men jag lovar, att få cancer är ännu jobbigare.

Man kan inte rå för att man får cancer!
Men jag vill att ni skall ha ett val. Jag vill att ni skall vara upplysta.
Jag vill att ni skall känna till blodprovet CA125 och HE4. För det gjorde inte jag.
Nu när jag berättat detta här, så har ni ett val.
Att boka tid hos en gynekolog. Och göra en gyn-undersökning och be om ett blodprov.
Och stå på dig om de säger nej. Det är din rättighet. STÅ PÅ DIG!!! 

Så i mitt fall var det bara ren tur. Att jag sökte för en urinvägsinflamation och träffade Magnus och Katarina och att cancern dök upp i samma veva...

Varför screenar man inte alla kvinnor varje år. Jag vet pengar. Men det är ju inte gratis precis, att servera cellgifter var tredje vecka...

Så många gånger som jag sprungit till olika gynekologer genom åren. För jag hade endometrios. Och ingen enda av dem gjorde ett enda CA125. Ett enkelt blodprov som kan rädda liv.
Trots att alla sett, genom ultraljud att något varit fel. VARFÖR?

Varför, varför, varför???
Jag blir vansinnig när jag inser att jag lever för att jag hade tur. Turen att träffa två fantastiska läkare;  Magnus och Katarina på Kvinnokliniken på Carlanderska.

Inte för att jag hade cancer då, under alla de där åren med endometrios, men tänk om jag haft det.
Och endometrios blir tydligen inte cancer. Men det är samtidigt inte bevisat, att det inte blir cancer....

Att det handlar om pengar, det förstår alla.
Men kan någon snälla, räkna ut vad det kostar med cellgifter och behandlingar av alla som får cancer?

Förutom personligt lidande. Nära du sitter med en uppskuren mage och ett underliv som aldrig blir sig likt och du hoppas att du kanske kan få ligga igen, som på den gamla goda tiden.

Men tillbaka till "Cecilia- Screening".
Gå till din gynekolog eller vårdcentral och ta ett CA125 blodprovet och och ännu hellre HE4.

Nu gör man inte det provet överallt, men om vi börjar fråga efter det, så måste någon till slut lyssna.
Och även om ni ber om CA125 så kommer de med största sannolikhet att neka er.
För det gjorde de med en väninna, så sent som förra veckan. -Nej det behöver vi inte, var svaret.
Så trots att hon var inbokad för en gyn-operation, tog de inte ett CA125.
Jag blir galen!! Varför inte?
Så ni måste stå på er, för det är bara ett enkelt blodprov.
Men givetvis skall ni göra en gyn-undersökning, varje år!!!

Snälla snäll snälla.
Med största sannolikhet har ni inte har cancer, men varje år insjuknar faktiskt nästan 3 000 kvinnor i gyncancer.
Den tysta cancern, för det ger sig inte tillkänna innan den spridit sig och då mina vänner... är det bye bye
Om jag låter hård?
Det är meningen. Jag vill skrämma dig lite, till att få respekt. Respekt för ditt liv. Du har bara ett.
Så gör det du kan. Kläm på dina bröst och besök en gynkolog. Regelbundet. Snälllaaaaa!!!!

LÄS DET HÄR

Den relativa femårsöverlevnaden har långsamt förbättrats under de senaste decennierna. Detta beror främst på att nya läkemedel tagits fram som ökar livslängden för patienterna. Dock är förbättringen marginell jämfört med utvecklingen hos andra tumörgrupper t.ex. bröstcancer. Ovarialcancer har högst dödlighet (mortalitet) bland gynekologiska maligna tumörer. Sannolikt beror detta på svårigheterna att upptäcka sjukdomen tidigt.

 '
OCH DET HÄR...

Äggstockscancer delas in i fyra stadier grundat på tumörutbredningen. Stadium I innebär för att tumören är begränsad till äggstockarna, stadium II innebär spridning i lilla bäckenet, stadium III spridning till hela bukhålan och stadium IV innebär att sjukdomen har spridit sig även utanför bukhålan. Sjukdomen har ett smygande förlopp och diagnostiseras ofta sent eftersom den inte ger några symtom i ett tidigt stadium. Cirka 60 procent är i stadium III–IV vid tidpunkten för diagnos. Ju tidigare diagnosen ställs desto bättre prognos. Det finns idag ingen specifik markör för att upptäcka äggstockscancer i ett tidigt skede. Intensiv forskning pågår inom fältet. Figuren nedan åskådliggör stadiets prognostiska betydelse och betydelsen av att diagnosticera sjukdomen tidigt.

Ovarialcancer eller äggstockscancer, är elakartade tumörer som utgår från äggstockarna. Sjukdomen drabbar cirka 800 kvinnor varje år. Ovarialcancer kan drabba kvinnor i alla åldrar men är mycket ovanlig före trettioårsålder. Median åldern för insjuknande är 63 år. Prognosen är förhållandevis dålig och den relativa femårsöverlevnaden är 44 procent med regionala skillnader mellan 41,9-47,8%. Någon statistisk säkerställd skillnad föreligger inte utan skillnaderna kan bero på slumpen. Under 2009 dog 675 kvinnor till följd av sin sjukdom. Incidensen (antal insjuknade) har dock sjunkit sedan 1975, vilket delvis beror på p-pillrets skyddande effekt men också pga. en förskjutning i diagnossättningen. Idag krävs att äggstocksvävnad finns representerad innan diagnosen sätts. Tidigare sattes diagnosen även på misstänkta fall med spridd bukcancer hos kvinnor. Norra regionen har en population som motsvarar ca 10 % av Sveriges befolkning. Detta avspeglas i statistiken där Norra Regionen har ca 70 nydiagnosticerade fall av ovarialcancer per år(tabell 2)

Det handlar inte om en marginell diagnosgrupp. I själ- va verket rör det sig om cirka 2 900 cancerfall om året, vilket motsvarar cirka 12 procent av alla cancerfall hos kvinnor. Varje år dör nästan 1 000 kvinnor på grund av maligna tumörer i de kvinnliga könsorganen.

Här finns det mer information

Och här!

En cancer-bikini? Jag ringer Panos i morgon!

Solen skiner och jag vill så klart inte klaga.
Men det är ju ändå en cancerblogg, också :-)
Åh min kropp vill inte som jag vill.
Den vill inte sova så där djupt och skönt som bara jag kan.
Den vill inte studsa upp ur sängen, när det är solig, ledig söndagsmorgon som väntar.
Det vill inte vara så där vig och mjuk och muskelhård som den var innan.

Trots morgonyoga varje dag, trots nyponmjöl, trots Silicea. Trots löpning och hemmagjord fotmassage.
Trots nyttig mat och ingen stress.
Åh andra sidan undrar jag hur jag mått om jag inte stretchat den där extra lilla yogacentimetern.
Eller om jag inte tvingat mig ut, på värkande leder och stapplat mig upp mot Gullheden.
Men jag är rätt trött på den förbannade djävla cancern och dess djävla biverkningar!!!!
Förlåt svordomarna, men ni cancriga vet vad jag menar :-))
Ni andra får stå ut med lite svordomar, ni slipper ju i alla fall cancer-spöket!!!

Sötaste Karin, Joakim och Moa gled ner till oss idag. Sååååååå mysigt.
Karin är Caseys "gamla" barnflicka som blivit vuxen och har egna barn. Söta Moa, är en av fyra fantastiska barn som hon har!!
Så vi pratade gamla minnen, och garvade som galningar.
Casey minns så klart ingenting :-) för hon var bara ett, två år. (lika bra det kan man tänka :-))
men himmel vad mycket roliga saker vi gjort ihop.
Och jag älskar Karin <3

Vi fikade och gick i affärer. Och jag hittade en "cancer-bikini" :-))
Eller skall vi säga en "gyn-cancer-bikini". Jag skojar inte :-)))
Tyvärr var kvalitén inte så bra, väldigt sladdrig (det räcker med min egen sladdrighet) så jag skulle vilja ha en, i ett tjockare material, med bättre passform, som satt åt lite bättre.
Så i morgon är det jag som ringer Panos, för han skall få designa en bikini till mig.
För i Saint Tropez finns ju ingen vass och Brukini känns så 2007 :-)))

Orkade inte ta av mig jeansen :-)) Men vad tror ni? Den döljer mitt ärr och mina fula bubblor med god marginal!!!
Så kom igen sommar, bring it on!!!

Finaste paret, Joakim och Karin!!!!!!

Glöm inte var ni såg henne först!!!
Moa Glans, inte ens 15 år och spelar redan i Division 1. Galet duktig!!!!
Åh så söt och mysig dessutom!!!

Inte så mycket fotboll på de här två hönorna :-))) Mer pubblik-ämne. Gissa var de gör just nu? - Kollar fotboll!!

Cecilia + Batman + Spiderman = SANT

My gååååd vilka sköningar jag sprang på i Kungsbacka idag.
Jag är helt kär.
Vilken energi. Vilken skön humor. Helt galna. Batman och Spiderman, Superhjältar mot cancer.
Kan kombon bli bättre?
Superhjältar vs. Cancerflickan :-))
Synd att jag inte träffade dem i somras.
För jag tänker, att om man får en kram, av en superhjälte. Så kanske man inte får någon cancer???
Kan ju vara värt att pröva.

Och jag har ju önskat mig innan, att jag skulle få någon "upp-sida" med alla cellgifter.
Att jag typ, skulle få röntgensyn, eller kunna läsa andras tankar (vore nice .-) eller klättra på husfasader. Som en kvinnlig variant på Spiderman.
Men nu när jag är kompis med två riktig Superhjältar, kan jag ju faktiskt fråga .-)))

Farsan assitade, när jag delade ut Balettbilder hos söta Helena på hennes dansuppvisning.

Det är lördagkväll och allt kan hända. Så ut, gott folk och ha kul!!!!
För min egen del så tror jag att en blir en liten lätt löptur.
För det onda i mina leder vägrar ge med sig. Och löpning skingrar både smärta och tråkiga tankar.

Åh att det gör ondare nu, när behandlingarna är slut. förklarade Dr. Marie så här:
När man får så mycket kortison som man får med cellgifter, så har man mindre ont och är mjukare.
Och för min del så blev mina allergier mycket bättre.
Synd att den lilla biten av Lala-land försvann..

Men det är bara framåt som gäller. Eller är det soffan?? :-)))

Om jag sätter på mig min piratdräkt och strör glitter, som jag brukar göra när jag springer som Pirat-flicka.
Tror ni att jag får hänga med mina hjältar då? (ps. Batman har en blogg, klicka här!)

Vi kunde sprida kärlek och göra fingret åt den förbannade %&//# cancern!!!
Så här såg jag ut 14 dagar innan jag fick cancerbeskedet. Jag skulle precis springa Marathon du Medoc.