följ mig...

torsdag 27 mars 2014

Vi hälsade på hos Christer Skog och träningen blev grymt kul!!!

Hur kunde jag glömma att berätta om,
vårt besök hos Christer Skog!!
Lätt att glömma det mesta, när man tagit ett litet steg (men ack så viktigt) från Cancer-Branschen. 
Ett litet steg för mänskligheten, men ett super stort för mig .-)))) (eller vad var det nu han sa, den käre månfararen Amstrong?)
Så jag glömde ju berätta om hur jag skall gå vidare.
Vägen tillbaka liksom.
När börjar den?
Hur vet man när man börjar något stort. Ett beslut. Som gör att man tar rätt riktning?
Min början, började förra torsdagen. I en källarlokal på Södern. Hos Christer Skog. På ett löpband.
Vägen tillbaka.
Började för länge sedan, så klart :-)) Men den nya Return to the future-känslan, började på riktig när jag ringde Christer.
Min nya idol, Lars Erlman tränar för Christer. 
Och så är Christer sambo med Pamela Andersson, som är chefredaktör på tidningen Topphälsa. Och hon har cancer och en blogg. Läs gärna om hennes resa här: http://blogg.topphalsa.se/pamelaandersson/

Så jag visste ju att han skulle var bra, och erfaren med cancer-grejer.
Och han var grym!!!
Christer verkar vara världens snällaste. Så vi fick ingen dom :-))
Bara guidning. Om hur vi bör träna, för att orka träna.
Jag vill att den här gången, skall jag träna mig tillbaka, med förnuft. Jag skall inte hetsa eller springa in i någon vägg. 
Så då måste man börja lugnt och stilla. Och det har vi gjort nu.
Drygt en vecka har vi sprungit, med Christers instruktioner.
Vi har bara sprungit på puls. Sååååå coooolt sätt att träna. Och så skönt.

Och så tittar han ner på mina spinkiga vader. Och på mina värden. Och river sig i håret och säger:
-Ja, du har ju potential att springa milen på... (jag tänker att han skall säga under 50 minuter med tanke på ålder och så, men han säger:) ... under 40 min.
WTF.... liksom :-)))
Och du skulle kunna springa ett marathon på 3,30. 
Men det krävs ju förstås rätt inställning och massor av träning, tillägger han. 
Ni fattar varför jag gillar den här snubben? :-))
Så målet är att om ett år, springa ett marathon runt 4 timmar. Så... nu är det sagt. 
Nu tycker jag att vi kör.
Första träningspassen har legat på 7 - 8,20 tempo (nästan promenad-tempo). Skratta ni, som springer på klockan :-))
För nu kör vi träning som bygger upp. Inte bryter ner. Mer info. kommer snart. 
För jag vill ju att ni hänger på. Och det kommer inte att göra ont.
Känner mig rätt coool och små pratar lite när jag springer. Var tredje minut höjer han tempot på bandet.
Lite mer koncentrerad .-))
Lite lätt sliten, eller ??? hahahaha
Det går bra nu :-))

Rätt skönt att det var över :-)))
Åh så säger Christer att mina vader är grymma för löpning. Lite afrikanska liksom. Så att jag har potential att springa, snabbt och långt i värme, är han helt övertygad om. Löpvänliga vader alltså :-)) Och genast förbyttes min tanke från spinkiga ben till användbara ben. Spinkiga vader is the shit när det gäller lång-löping. Watch out säger jag bara :-))
Christer e min nya kompis. Han och Lars och så Johan så klart:-)) Bättre löpar-kompisar kan man knappast få :-))



1 kommentar:

  1. Löparvader alltså, då får jag lova att gratulera :-)

    Ha det gott!

    SvaraRadera