Köpa "närhet" och bli attackerad av pelikaner :-)

Det där med att springa med hörlurar på jogging-turen, fick en helt ny innebörd igår :-)
Jag springer min dagliga 4,2 km. runda på strandpromenaden (räääätt tjatigt vid det här laget, men i brist på annat så duger det väldigt bra).
Värmen gör att 4 km. känns på gränsen till oöverkommligt. De sista 200 metrarna är ren vilja, innan jag svettar sönder.
Då har jag ändå stannat och stretchat 10 minuter (typ fusk yoga) för att få ner pulsen och tänja på onda leder (cement är värst att springa på, alla kategorier).
Så igår när jag lufsade fram, känner jag hur något (inte nuddar mig) men sveper förbi. Alldeles för nära. Som om det vore en ballong som något barn tappat och den där ballongen snurrar förbi mig.
Men tänk er då en ballong, med en reamotor.
För innan jag fattar vad som händer så känner jag ett vinddrag.
My gåååd. Jag hoppar upp i famnen på ett amerikanskt par. Och skriker till.
Fast då har pelikanen redan hunnit svepa över oss två gånger. Flaxat med vingarna och landat förnämligt på en av de låga restaurangtaken bredvid promenaden.
Då skriker jag. Så där oväntat och väldigt pinsamt. Ving spets till ving spets... nästan 3 meter=enorm..
För ja ser nämligen rätt killig ut. Rätt konstig :-))
För jag har.......
...sprungit utan peruk.
Inte för att jag ville utan för att jag glömde att ta med mig min löpar-keps, som håller peruken på plats.
Vi befinner oss i (jag är nästan helt säker) en av världens största gay-communitys, så för dem är jag ändå bara något oidentifierbart :-))
För utom en och annan tjej, med samma fula frilla, som noterar mig.
Som sagt my gåååd :-))
Så jag springer utanför min komfort zon (men det räknas inte tycker jag, för här framstår jag ju som rätt märklig, vare sig jag har hår eller inte :-)
Och det är inte bekvämt. Att vara utan. Jag känner mig såååå naken.
Så det kommer inte att bli någon upprepning hemma. Och att lägga ut en bild här känns jätte svårt.
För det ser inte ut som jag.... Det är inte jag...
Jag älskar ju min peruk. Min snuttefilt liksom :-)) Min trygghet.

Nej, så klart jag inte köpte närhet :-)
Skulle aldrig göra det och jag har rätt starka åsikter om det beteendet.
Så även om jag velat, skulle det inte gå att gör här.
Det är BARA manliga gay här.
Så långt ögat når. (förutom några brötiga gay-brudar :-))  Och vi har kul. För gillar någon dig här, så gillar de en för ens personlighet. För det finns z e r o attraktion.
Rätt coolt. Men två veckor räcker :-)))
Så jag och Rafael köpte lite närhet. Alltså massage. Bästa ben massagen ever.
Jag kommer att springa som vinden i morgon. (åh Raffe dansar antagligen som värsta danskungen just nu)
Men oj vad det var konstigt att någon tog på mig.
Men det tillhör ett helt annat inlägg. Cancer - närhet och kanske vågar vi prata om sex.  Eller brist på.
Ha en fin dag alla där ute.

Ont, skönt, ont, skönt. 30 minuters avslappning och ben som känns fria igen :-)  

Här springer jag varje morgon. Den lilla gången till vänster är en enda kuperade delen. Så gissar om jag satsar hårt där. Fyra liknande diken är det enda som finns. Men luftfuktigheten gör att min andning är helt kass :-)) 

Ser ni de vita prickarna, pelikaner. Scaryyyyyy!! Detta är inte var man badar. Här är det lite mer vågor och inte så fin strand eller botten. Men vattnet är varmt.

Trötta ögon med gårdagens make-up. Alltså jag känner inte igen mig. Men jag måste ju våga. Visa hur jag ser ut. Det växer inte så att det knakar precis. Trots en månad med kladdig ricin-olje inpackning. (även om håret och hårbotten blev jätte fina av det så skulle jag aldrig kleta i det i långt hår, eftersom det uppenbarligen inte fungerar så är det inte värt allt klet. På kort hår spelar det ju ingen roll, eftersom det tar en minut att tvätta :-)) Eller vad säger du sötaste Annettte Ibsén?