Det går upp och det går ner, igen :-))

Inte lätt och ändå så förbannat enkelt.
Att leva.
Men attt bara känna sig ledsen och sorgsen.
Det var nog nyttigt att resa bort. Eller inte.
För så mycket som kommer över mig, fast egentligen, vill jag ju bara vara glad.
Åh så blir jag sorgsen över att jag känner så här.
Att inse att beskedet "du har cacner" handlar om kampen att överleva, att bli fri. Cancer-fri.
Sedan handlar det om något helt annat, en annan slags kamp.
Men man kan kanske inte alltid, sätta ord på det som kommer efteråt.
Som inte är lika hemskt, men väldigt. väldigt jobbigt.

Men så dyker det upp okända människor. Som sprider kärlek.
Och jag blir varm i hjärtat och jag inser att jag faktiskt kanske kan göra något bra. Av det jag vet idag.
Som Ernie.
Americk fotade mig idag.
Jag har fuckcacnerandrun-tröjan på mig. Och han frågar vad det betyder. Inte betyder på spanska, Utan mer betydelsen av det.
Så jag förklarar. Och han frågar. Massor av saker. Varför jag gör det. Vilken cancer jag fick. Hur jag mår. 1000 frågor känns det som :-)
Och när jag berättat nästan allt. Så berättar han att hans fru dog i leukemi för 8 år sedan.
Och att han gjorde allt han kunde.
Men eftersom läkarna trodde att hon hade var utarbetad och hade vitaminbrist, tog de henne inte på allvar.
Och jag blir så djävla arg. På denna djävla djävla cancer.
Och så blir jag förbannad. På nonchalanta läkare.
För tidig upptäckt är ju det första och det viktigaste steget till överlevnad. Och jag skänker ännu en tanke till min doktor Magnus, hemma i Göteborg.
Åh där står vi en stund. Och över språkgränser, kulturskillnader och en hel världsdel emellan oss.
Så får jag den där känslan av broderskap/systerskap.
Som är så vackert, men också så oerhört sorgligt.

Och jag inser att här kan ju inte jag gå omkring och deppa. Jag skall fan-i-mej göra skillnad. Med er.
Vi tillsammans, skall göra skillnad.
Ni är faktiskt skyldig mig och Ernie det :-))
Kram alla fina!!!

Ernie och jag. Nere vid piren.

Tack Casey och Americk för att ni hängde med mig idag. Att vi fotade, pratade och hade kul. Tack ni rädda de mig.