Från en läsare som skrev att det var bra, att jag fortsatte blogga. Men med en fråga.
Varför jag inte skrev mer om hur det är att vara "på andra sidan".
När man tillhör den lyckliga skaran av överlevare, som får leva vidare.
Åh jag förstår så väl den frågan. Åh visst är jag en vinnare. Men det är ändå tvetydigt.. otydligt... osäkert...
För kan jag ropa tjohej nu?
Så som jag gjorde när jag fick fri-från-cancer-beskedet den 19 januari tidigare i år.
Jag vet inte.
Det känns som ju längre tiden går. Dess konstigare känns det. För alla biverkningar från cellgifterna och operationen gör sig påminda varje dag.
Och kanske är jag bara lite trött på det.
Men det är också en liten gnagande känsla, att kanske det är något nytt i min kropp som inte skall vara där.
Efter som mina värden (CA125) inte längre går ner utan bara ökar.
Men det är säkert bara hjärn-spöken.
Och ingen verkar kunna lugna mig med lite... säg... statistik. Som kanske säger att det kan gå upp, och det kan gå ner, men att det inte är någon fara.
Så den där barnsliga känslan jag kände vid fri-från-cancerbeksedet, har bytts ut. Och det trodde jag aldrig.
Och därför är det lite svårt att skriva, om hur det är nu.
Eller visst kan jag det, men då blir det ju bara väldigt, väldigt sorgligt och deppigt. Och det vill jag inte. Verkligen inte.
Men detta är nog en del i hela vägen tillbaka, osäkerheten, förvirringen, oron.
Så detta är kanske svaret på min fina läsares fråga.
Resan i Cancer-Branchen slutar tyvärr inte än. Kanske är det 4 år och 3 månader kvar innan jag kan slappna av?
Jag hoppas så innerligt att jag får ett bra besked på onsdag. På mitt återbesök.
Och då skall jag andas. Djupt och stillsamt :-))))
Men som sagt, frågan är nog ändå besvarad.
Så här kan en vanlig fredag kännas i Cancer-Branschen kännas för en cancer-fri.
tjing tjing alla fina :-))
 |
| På gymet sent i går kväll. Vill ju inte bara känna mig stark, jag vill se stark ut. Och det gör man inte utan ansträngning :-)) Jag körde armar och axlar. |
 |
| Med rätt ljus och rätt vinkel kan man trolla. Rätt biffig :-)) hehehe. Inte lika lätt att få kralliga ben. Så jag börjar med armarna! |
Hej! Cancer-syster Anette här igen. Tänkte bara berätta vad min nya läkare sa på mitt 5-års besök i oktober. Jag har ju precis som du tagit det provet under mina fem år i branschen och nu sa hon den cancern jag har haft (samma som din) egentligen inte påverkar värdet på CA125 så särskilt mycket. Hon menade på att det provet främst är en extra säkerhetsåtgärd och att det i första hand är de andra undersökningarna som är viktiga. Jag har alltid lagt mycket vikt vid provet (och mina tidigare läkare verkar också ha gjort det) men nu verkar det alltså inte vara så. Jag vet inte om det hjälper dig på något sätt men jag ville i alla fall berätta det. Jag är med dig på onsdag. Kram
SvaraRaderaNu blir jag väldigt förvirrad av Anettes uppgifter om att CA125 inte var den egentliga måttstocken, samma diagnos som ni och ska ta mitt andra prov efter avslutad cyto på Måndag. Desto gladare är jag att höra om att du kommit i mål, måste kännas underbart även om det kanske alltid finns med en osäkerhet vidare i livet. Håller tummarna för dig Cecilia att du får glada besked och kan njuta vidare samt lite mer avslappnat tills det är dags för ytterligare uppföljning,,,,Kram Marie
SvaraRaderaTack för era inlägg!!!!
RaderaSå skönt och höra hur andra har det. Och känner det. Jag har tidigare skrivit om en annat markör som heter.... låt mig kolla. Som skall vara mycket säkrare än CA125, men det testet erbjuds knappt. Men min fråga är så klart: Hur har ditt CA125 värde pendlat från din fri-från-cancer-dag till idag? kram Cecilia
Hej Marie. Jag håller med dig, jag är också förvirrad av vad läkaren sa (kan tillägga att hon varit överläkare på Radiumhemmets gynavd. i många år så det känns som om hon åtminstone borde veta). Men det är märkligt för varje gång jag varit på kontroll (på Radiumhemmet) har resultatet av CA125 nästan varit det första de läkaren meddelat. Jag vet inte hur mycket man egentligen ska försöka förstå på egen hand, det är ju så många saker som spelar in när det gäller cancer, och det är lätt att göra egna tolkningar som kanske inte alls är rätt. Jag antar att det bättre att fråga sin läkare. Jo jag är glad att jag är i mål fast målet känns lite diffust. Jag trodde nog att det skulle vara mer pompa och ståt och glada tillrop från läkarna när 5 år hade gått men den enda som hände var att jag på obestämd framtid ska kontrolleras 1 gång per år (och då även med CA125...) istället. Så den där känslan av att det är över har jag inte fått. Jag har nog snarare blivit van att leva med en oro som kommer och går men som kommer mer sällan. Det ska nog många år till innan jag känner att jag är helt fri. Men nuförtiden känner jag mig pigg igen men det tog flera år innan jag kände att krafterna var tillbaka helt. Är det något jag lärt mig så är det att man måste vara snäll mot sig själv och ha tålamod med att man inte riktigt orkar så mycket som tidigare. Men det går över. Lycka till på Marie. Jag vet precis hur det känns... Kram Anette
SvaraRaderaTack för era inlägg!!!!!!
RaderaKänns skönt att veta att man inte är själv!
men min fråga till dig är också; Hur har ditt CA125 värde pendlat från din fri-från-cancer-dag till idag? kram i massor Cecilia
Lycka till på måndag Marie skulle det stå... :-)
SvaraRaderaTack fina :-)
RaderaBlir lite orolig för dig Cecilia, snälla,,,,,, säg att det gick bra för dig med prov (CA125) och undersökning, För mig gick det fint och plötsligt kan jag andas ut 4 mån till och jag önskar så att det är lika för dig. Kramar till dig// Marie
RaderaFrågar du mig Cecilia? Jag vet inga exakta värden, de har bara sagt att det varit bra. Kram Anette
SvaraRadera