God morgon!!!!!

Igår var en rätt tung dag. Den började så bra :) kände mig lite som Sigourney Weaver i filmen Alien, där hennes rollfigur Ripley är rakad. Så ni kan ju tänka er att jag kände mig lite cool ;)
Men det var det enda coola på hela dagen... Vansinnig värk i leder. Ont i muskler. Illamående. Så där olustig som gör att man har svårt att koncentrera sig. Men jag jobbade lite. Det bästa är att fokusera på något. Men efter lunch var jag helt slut och gick och lade mig (hade sovit dåligt på natten,så jag var nog rätt trött). Men där någonstans kände jag att, här pratar jag om att kämpa, försöka, bita ihop. Åh så går jag och lägger mig.. Så upp igen, på med lite varma kläder och ut i friska luften. Inte för att det var lätt, inte för att jag ville, men rätt skönt att få röra på sig, illamåendet är inte lika påtagligt när kroppen används :-) Det blev en väldigt kort promenad, men jag var så stolt att jag inte bara låg kvar och tyckte synd om mig själv (för det var nära att jag gjorde det :-))) Sedan kom Casey och Ellen och underhöll mig, med skvaller, skolprat, Nääk och andra väldigt, väldigt viktiga saker :-) !




- Posted using BlogPress from my iPad

Ny frisyr

Hjälp, eller vad säger man? Ny frisyr, ny personlighet. C ler och säger att jag ser ut som Grace Jones bleka lilla-syster. Det gör mig glad. Men det känns verkligen konstigt, overkligt, inte jag. Verkligen inte jag, naken, utlämnad och blek. En blek person, var inte jag en stark personlighet? Eller vilade min utstrålning i dyra extensions? Vem vet? Inte jag, inte just nu. Tack älskade Casey för din alltid så kärleksfull med uppmuntrande ord och värmande kramar. Du vet alltid vad du skall göra för att få mig glad och trygg. Tack Alana för din värme, omtanke och lyhördhet. Tack C för att du inte rakade av mig örat :-) nära var det. Nej, nu torkar jag tårarna och så drar ut i natten för att gäng bråka med Djurgården supportrarna :-) Tänk er löpsedlarna: "Två skalliga huliganer i 40-års åldern dök otippat upp på Göteborgs fobolls-supporter-scen" :-)))




- Posted using BlogPress from my iPad

lööööööpning

Äntligen, äntligen, äntligen!!! Så stod jag med vältejpad mage (vill inte få fler fula stretchmärken i ärren, så tejp is the thing enligt Dr. Magnus Heager), för stora löpar byxor och C vi min sida. 8:an i Skatås. Vi började med 2 km. snabbpromenad och sedan 1 km. joggning varvat med 2 km. promenad. Men när det spritter i benen kan inte ens C stoppa mig :-) Så totalt blev det drygt 3 km. rehab-joggning och 1 km. löpning!!!! Nu blir det lunch hos C och sedan kommer Alana Da Silva som skall filma när C rakar av mitt hår. Spännande och jätte nervöst. Antagligen kanske jag inser att det här "cancer-grejen" är på riktigt, eller så räddas jag än en gång av mitt dåliga närminne?


- Posted using BlogPress from my iPad

Only 4 more 2 go

Promenerade upp till Sahlgrenska tog 28 minuter trots hällande regn. Rätt bra med tanke på att det tog 45 min. förra gången, (för tre veckor sedan) trots sällskap av C och solsken :-)
Syster Linda mötte mig, i korridoren, med värsta leendet. Klockan var 07.45! Känns ändå bra att min gift-sköterska är på bra humör :-) Fick "min" säng. konstigt att en sådan sak som samma rum och samma säng känns tryggt. Innan cancern hade jag hellre minglat runt på olika rum för att träffa olika människor, snacka lite och se något annat. Den nyfikenheten existerar inte på Jubileums Kliniken, här vill jag helst inte möta någon i korridoren, än mindre dela rum.
Innan själva behandlingen börjar så får jag massor av koksalt, medicin mot illamående, medicin mot något annat och en tredje mot något.. annat :-) Sedan drar det igång, 3 timmar tar första påsen att få in i kroppen. All medicin får jag genom en slang rätt in i blodet, den här gången jagade Linda rätt på ett kärl vid handleden. Funkar fint, men det är en rysligt konstig känsla för cellgifterna kyler ner blodkärlet så cirka 20 cm. på min arm från själva kanylen är huden helt iskall. Idag fick jag en värme filt på, åh det var skönt. En av anti-illa medicinerna gör en rätt dåsig, å med tanke på att jag vaknade kl. 04.30 på morgonen så somnade jag gott, 3 (!!!) timmar sov jag. Trots sköterskornas kacklande i korridoren. (Tror det börjat en manlig sköterska där idag, blir man så fjantig då? :-) tydligen, men rätt gulligt). Casey och Kalle kom med lunch, så snällt. (Ett smart drag, för det är svårt att gå upp i vikt på de renklämmor och kaffe som de bjuder på. Hann i och för sig smälla i mig två :-) De var på väg till Köpenhamn! Nästa påse cell-gifter tog 1 timma. Åh då dök farsan upp!
Han ville bjuda på lunch på "Hos Pelles". Nice!
Precis innan jag lämnar mottagningen dyker Ami upp, min gamla vinprovar-väninna. Där står hon och är värsta onkolog-läkaren. My good! Så kul. Gamla minnen (konstigt att vi mindes något överhuvudtaget med tanke på att våra vinprovningar var mer av karaktären, "prova så mycket du kan" men så kul vi hade :-) så lite catch up, hann vi md trots farsan stampande i korridoren.
Rask promenad till Pelle, som sevrade hos i egen hög person. Men en stor pasta portion 11.45 gjorde att den fantastiska slottsstek han serverade kanske inte riktigt kom till sin rätt kl 13.45 :-) Kände en svag olustkänsla, kan villigt erkänna att jag tror cellgifterna tog lite hårdare på mig den här gången, olust känslan infann sig snabbare. Eller så kanske jag inte var riktigt lika nervös den här gången (eller hur :-) NOT när man vaknar 04.30). Och därmed inte lik speedad efteråt. Tog vägen genom Haga hem, och tvär somnade när jag kom hem! Tack för mysig lunch!



Fuck my cancer, only 4 more 2 go!!


- Posted using BlogPress from my iPad

men hallååå...

...inte konstigt att jag fick cancer, jag hade ju glömt att ta "vitaminen"!!! :-)
HAHAHAHAHA, måste säga att jag finner det riktigt roligt :-) Så om jag vore ni skulle jag köpa en lastpall med dessa oumbärliga vitaminer :-)
ps. andra behandlngen avklarad, 4 2 GO!
Återkommer lite senare!


a vitamine a day, keeps the doctor away


- Posted using BlogPress from my iPad

Fuck that Cancer!

Till och med min sötaste lilla kund Gustav är trött på cancer och hjälper mig att hålla fanan högt och fingret ännu högre!!! Fuck cancer, keep the spirit high and devotion even higher!!

Bästa Annica skickade den här underbara bilden i ett mail med med massor värme och kärlek!

Fauck kanser, säger Gustav :-)

Vita blodkroppar 3,1

That shit is working with me ;))))
Så här glad blev jag när sköterskan Linda sa att mina värden stigit från i tisdags! Så nu blir det cellgifter i morgon! yipppiiiieeee !!!!!!!!
Så tack Sexdrega, Kungsbacka, Kanarieöarna, Anna V och Elisabeth att ni höll tummarna. Får man dela ut ett special tack? I så fall går det till Anna V som pepprade min mobil med söta sms i morse (den tjejen startar tidigt vill jag lova ;))
Men tack alla ;)) love u!



Tack älskade Gunnel för korrigeringen (trombosyter är inte vita blodkoppar har jag lärt mig nu, men lycklig vandrar den okunnige i onkologens salar :-)

- Posted using BlogPress from my iPad

Gyyyyyyymmmmet = yipppiiiieeee

Känns det inte så bra, så får man bestämma sig för att det skall göra det iallafall! Åh vad är då det bästa knepet (förutom en kram från någon man tycker om?)? -Jo, en vända till gymmet! Det tog 5 veckor och 2 dagar efter operationen innan orken infann sig. Ork och ork, nu skall vi inte förhasta oss ;) (åh jag vet att man inte skall jämföra sig med varken gamla prestationer eller andra). För någonstans måste man ju börja, men jag kan ju ärligen säga att jag inte kände mig speciellt tuff med mina 2 kilos hantlar ;)) hahaha
Men gôtt va de'



PT-killen tittade lite konstigt på mig när jag sa att
det var en stor dag idag, för jag var på gymmet
och ville gärna bli fotad, han skulle bara veta hur stor ;)))
- Posted using BlogPress from my iPad

Dåliga värden vs. bra värden

Träffade en ny läkare på Sahlgrenska, typ 19 år och lite söt, men vad gjorde det när värdena visade sig från sina sämsta sida (förra provtagningen var värdena exemplariska) så håll tummarna gott folk att benmärgen piggnar till och jag får ta mina cellgifter på fredag!!! Tittade förbi Magnus på Carlanderska, tur att han finns! För enligt honom finns det faktiskt medicin för att höja mina låga värden. Men det glömde de nog nämna på Sahlgrenska. Inte nog med att man skall koncentrera sig på att bli frisk, man skall dessutom hinna vara lika påläst som en specialistläkare :-) Åh jag som har lite problem med närminnet efter förra behandlingen, (en av bieffekterna) så hur skall det gå? Men det matchar ju så klart med min nya frisyr, den skalliga alltså :-)

Lite så jag känner mig:-)

 

konstig skalle

Det värker och bränner verkligen i hårbotten (nej :-)) inget bakfylle-värkande-i-hårbotten-trams :-) Hard-core-ont. Det känns som om hårstråna är av stål och varje gång man drar handen genom sitt stålfrisyr, så värker det i fästet, när stråna viker sig åt fel håll. Rätt knasig känsla, speciellt när jag fortfarande drömmer om att jag inte kommer att tappa håret, så både peruk och pratet om att filma min rakning är helt meningslösa. Kajsaclara tog en bild av min hårbotten. -No shit, Sherlock. Undrar om det är en bra ide titta på den gamla 70-tals filmen "Hair" :-) ?? Rätt skönt med regnigt väder, min lilla ego-sorg känns lite lättare då :-))

Snart är jag och Skalle-Per sååååå tighta!!!

Snygga infallsvinklar

Fikade med super begåvade Åsa Lantz i morse, vilken stjärna. Vilken hjärna! Önskar jag hade hälften av hennes blixtrande intellekt. Galet mysig fika och skön pratstund. Så fantastiskt att få lite nya infallsvinklar och lite galna idéer, från så oväntat håll. Om alla idéer genomförs, det har jag ingen aning om nu :-) Men bara att våga tänka i nya banor och våga vända näsan åt ett annat håll, ger, (förlåt) gav mig en liten känsla av frihet.

lite party

Fina vänner jag har som bjöd ut mig igår. Anna, Anneli och Christoffer. Tack fina, fina ni!
Första gången som jag är ute och free-stylar själv med min wig. Läskigt, läskigt, men Anna sa att jag var fin och att jag såg alldeles vanlig ut :-) Inte för att jag trodde henne, :-) men Anna är den där fina, osjälviska typen av person som får allt att låta trovärdigt och övertygande. Speciellt när hon ger komplimanger, och de strör hon alltid frikostigt omkring sig. Och just nu är jag en sucker för komplimanger. Pinsamt att erkänna, men det här är ju sanningens minut (blogg). Så arm i arm med Anna klev vi in på Mr. P. Nice ställe, lite skral meny för en fiskallergiker, men jätte gott. Konstig känsla att inte våga gå till toaletten själv, att behöva möta människors blickar. Speciellt människor man känner men inte umgås med. Människor som frågar hur man mår, för de ser att något är fel (peruken) men man känner att de inte är intresserade av svaret. Jag tror de flesta vill väl, men det kan bli rätt galet. Så vi tränade på repliker (tack christopher) Speciellt när man inte vet om man faller i gråt. Åh inte hjälper det att dricka skumpa som om det vore vatten. Jag testade seriöst :-) Men när det brände till några gånger under kvällen, så fanns Anna där. Med en kram och en sådan där omtänksam blick som får en att våga gå tvärs genom Caleo, alldeles själv!



Mina söta väninnor; Anneli, jag och Anna.

- Posted using BlogPress from my iPad

Äntligen

Äntligen fick jag krama en av mina favorit killar, Johan. Vi har inte träffats sedan "allt" hände. Det kändes skönt att få berätta. Johan är världens bästa på att lyssna och säga rätt saker. För livet är konstigt, sist vi sågs var det party på vår årliga galna "24H-Visingsö" med alla våra bästa vänner. Vi dansade nästan hela natten, drack vin, skrattade, skvallrade och fnissade som skolflickor :-) och nästa gång sitter vi på Evas Paley och pratar om döden och livet, om ångest och önskan att bli älskad för den man är, inte som man var. Innan.


- Posted using BlogPress from my iPad

Tack C

Tack för den bästa get-away trip ever!!! Att lite ny miljö, ditt sällskap, lite god mat, gott vin och massor av härliga, förfärliga och mysiga pratstunder kunde få mig att må så gott. Trots en ilsket kliande hårbotten och lite illamående så är jag så lycklig i ditt sällskap! Tack C!

               Snart kommer vi att ha samma frisyr :-)) Men idag outade jag "håret" för första gången, tack för ditt stöd!

Hårresande ;)

Det började igår, en ilsken smärta i hårbotten. Men inget hår lossar, så två nätter i rad har har jag drömt att perukinköpet var onödigt. Men så borstar jag håret och inser att sköterskans profetia "nästan på timman, 14 dagar efter första cytostatika kuren, börjar håret lossna" är sann. Hårborsten ser ut som en ullig liten gnagare ;))


- Posted using BlogPress from my iPad

no suger added

Att mat påverkar vår hälsa är väl ganska uppenbart... eller? Fråga Paolo Roberto som levde på MacDonalds en månad. Ändå säger alla mina läkare att "man kan äta vad som helst". Men jag tror inte riktigt på det, för är du frisk är det viktigt att äta rätt, för att orka träna, jobba och ha kul. Så är man sjuk borde det väl vara livsavgörande att man äter ren och nyttig mat? Och när jag googlar så är socker ett no-no. För cancer "gillar" tydligen socker. Åh andra sidan kan man inte hoppa på varenda diet man hör talas om :-) Men jag tror på att utesluta socker, mjölprodukter (finns hur mycket alternativ som helst, rismjölk, mandelmjölk, soyamjölk) och steg tre, kött. Men jag skall free-styla den här veckan, och äta efterrätter, korv och massa annat gott! Sedan skall jag jobba lite mer hard-core! Men samtidigt så har man kanske dåligt samvete så det räcker och blir över ändå. Så att lägga ytterligare börda på redan skuldbelagda cancer-axlar är inte heller bra. Men åh andra sidan så vill jag gärna tänka att jag gjort allt som står i min makt, om inte provsvaren efter avslutad behandling visar CA125 0 (noll) = no cancer! Men idag är det torsdag, så danskt wienerbröd står på menyn :-)


- Posted using BlogPress from my iPad

Det var på håret...

Åh så sitter den äntligen på huvudet, min nya, första och finaste peruk. Av en tillfällighet ringde jag Janar Hair Fashion igår och Lisa Gröning svarade. Vilken människa!!! Jag förklarade snabbt mitt ärende och urskuldrade mig med att jag "är inte så krånglig som jag låter."  -För känns det rätt så tar det bara fem minuter, sa jag med vädjande röst.  -Och det gjorde det ju också, sa Lisa när jag hämtade peruken för en stund sedan. Hon var super trevlig, jätte kunnig och peruken kändes helrätt. För att  "spica" till livet ytterligare och snabbt lämna min KZ (komfortabla zon) drog jag på mig peruken och lämnade Lisa med rak rygg (förvisso med både keps och huva som säkerhet över peruken :-)). Så med mitt nya rågblonda hår skall jag nu ta mig an världen :-) Åh det känns såååå bra! -Visst ser det ut som en peruk när jag tar av mig mössan eller kepsen, men jag ser iallafall inte ut som Maria Montazami vs. Svampbobs mamma!!

Inte ser du att jag har peruk?

Visst, lite perukig, men så här glad är jag!

En liten fläta kanske?

värdighet??

Mitt i mellan två cytostatika behandlingar måste man tydligen ta ett gäng blodprov. Jag har listat mig på Vårdcentralen Carlanderska, som det känns tryggt och hemmatamt. Alternativet var fabriken Sahlgrenska, ett ställe jag vill spendera minimal tid på. Eftersom någon nitisk sjuksköterska fått för sig att jag kanske har diabetes skulle jag också göra ett urinprov. Först på plats, var jag först in till sköterskan som uppenbarligen vaknat på fel sida. Faxade papper från JK (JubileumsKliniken) var som bortblåsta, åh det gjorde den bittra sköterskan tydligt klart för mig, att det var ju mitt fel (???) Får en liten plastmugg att lämna urin i, öppnar dörren till den nyss öde korridor/väntrum, men nu sitter det upp emot 20 personer där ute. -Tjohoo tänker jag, stänger dörren om mig in i provrummet och säger försiktigt till sköterskan, att jag vill inte lämna urin här inför alla människor (inte så att jag skulle göra "det" inför dem, men jag skulle tvingas bära den genanta muggen förbi, 20 morgontrötta människor). No värdighet i det. Trodde att sköterskan fick en stroke, när hon började himlade med ögonen. Det var då jag gjorde det... Tog fram mitt cancer-kort... hehehe. Jag lade huvudet på sned och tittade storögt på henne och sa att,
-När man har cancer är det så mycket som blir jobbigt, typ vanliga saker. Sköterskan tittade surt på mig, men släppte lite på det oklädsamma snörpet runt munnen och gav mig ett rör att kissa i hemma. Cancer bitches strikes back!!!
Kom hem, åt gröt och gjorde 10 minuter försiktig yoga och livet kom tillbaka :-) ha en bra dag och försök håll värdigheten högt!

en bra dag

Att det skall vara så svårt att säga "förlåt" för en del människor.
Så även om jag inte får höra det ordet, så tror jag det blir en bra dag :)
För idag har det hänt stora grejer:
1. Provade att göra yoga-hunden, inte snygg alls. Men som Caroline säger, -Den får se ut hur som helst!
2. Orkade stå upp och duscha, vilket innebär att jag lämnat pensionärs-pallen jag suttit på de sista 4 veckorna. Freeeeedooooommmmm!
3. Tredje gången gillt för en ny perukmakare, håll tummarna gott folk!
4. C kommer hem idag.

Peruk panik

Visa dagar blir små saker jätte stora. Är det min cytostatika-hjärna, min klimakterie-hjärna, (har inte märkt av något ännu, men vänta bara :-) eller bara min vanliga otåliga cecilia-hjärna som är lite trött och frustrerad?
Men skam den som ger sig. Det måste väl finnas peruker på fler ställen, i fler prisklasser? Jag nöjer mig inte med något mindre än det bästa. Jo, oftast gör jag det men inte när det gäller mitt hår, min identitet. Jag tror på fullt allvar att min styrka sitter i mitt hår :-)  sedan må det vara syntet, importerat eller original, men likt Simson vill jag inte chansa.
Så jag kastar ögonen på Stockholm. Ringer en känd hårstylist, inget svar. Ringer Jean-Paul Barda som fixade Caseys hår inför en modevisning förra veckan, inget svar. Mailar kända och mångfaldigt belönade bloggerskan Lotta Gray. Snygg, city-chic journalist som alltid syns i vimlet, med lite cancer. Ja, cancern syns så klart inte :-) Men hon skriver i alla möjliga och omöjliga sammanhang om just cns. Åh hon är grym. Jag gillar henne skarpt. Och hon svarar!!!! på typ 30 minuter!!! Jag blir helt överlycklig. Hon önskar mig lycka till, hon ger mig några tips, hon vill att jag återkommer och berättar hur det gick och hon avslutar brevet med kram Lotta. Så gulligt!!! Tack Lotta, du räddade min dag!